Ge inte drottningen på pälsen

Ledare
PUBLICERAD:
Spanska kungaparet Felipe och Letizia mötte drottning Silvia och kung Carl Gustaf under statsbesöket.
Foto: Duygu Getiren/TT
I slutet av november kom Spaniens kung Felipe och drottning Letizia till vårt land på statsbesök. Det svenska kungaparet agerade värdar under tvådagarsprogrammet som innehöll såväl seminarier som studiebesök. Olika samhällsrepresentanter närvarade för att stärka relationer och stimulera samarbeten.

När det var tid för gästerna att flyga hem hölls en avskedsceremoni på Arlanda flygplats. På kungahusets Instagramkonto publicerades då en bild som väckte uppståndelse, vilket bland annat Svensk damtidning uppmärksammade (2/12).

Drottning Silvia var nämligen klädd i minkpäls, vilket ledde till att en del personer gav uttryck för sin ilska. ”Smaklöst” och ”vidrigt” var exempel på omdömen som skrevs i kommentarerna till fotografiet.

Av någon anledning så har minkpälsen blivit ett plagg som många älskar att hata. Och åsikterna stannar sällan bara vid själva plagget, utan även den man eller kvinna som bär pälsen får räkna med att bli föremål för allehanda fördomar. Minkpälsen har blivit en närmast mytologisk symbol för ”de rika” – att kappan kanske är arvegods eller något man under lång tid sparat till verkar inte ha någon betydelse.

De enda som får stå ut med mer spott och spe än minkpälsbärarna är de som jobbar inom minknäringen. De svenska minkbönderna pressas inte bara av aktivister och politiker som ogillar deras verksamhet, utan har även drabbats hårt av pandemin som ledde till ett avelsförbud för att bromsa spridningen av coronaviruset. Förbudet har nu hävts till stor lättnad för de svenska uppfödarna.

Skinnen från de svenska minkarna är populära på den internationella marknaden. Det beror på att vi tack vara vårt omfattande djurskydd har friska och glada minkar vilket syns i pälsen. Burarna är inredda så att minkarna kan bete sig på ett sätt som gör att de mår bra, även om det säkert finns utrymme för förbättringar. Det är viktigt att komma ihåg att minkarna är domesticerade. Att de inte lever sina liv identiskt med hur de skulle ha levt i det vilda betyder således inte att de far illa.

På ett rent principiellt plan är det svårt att se varför uppfödningen och slakten av minkar, skulle vara mer problematisk än exempelvis produktion av kyckling. Man kan betänka att en kyckling vanligtvis går till slakt efter drygt 30 dagar. Det kan jämföras med svenska minkar som föds runt månadsskiftet april-maj och avlivas i november.

Kanske är det så att det av vissa uppfattas som extravagant att ta tillvara päls, utan att samtidigt äta upp köttet? Men ur ett hållbarhetsperspektiv är dock päls ett alldeles utmärkt plagg. Den som månar om miljön kan med fördel titta närmare på kemikalieanvändningen inom delar av textilindustrin. Plaggen från konfektionsindustrin används sedan ofta bara ett par år innan vi slänger dem. Pälsen däremot kan man bära ett helt liv.

”Få näringar har fått utstå så mycket mobbning som minknäringen” konstaterade nyligen Ester Hertegård i Land Lantbruk (24/11). Nu blev även drottning Silvia föremål för smädandet. Men hon har ingen anledning att gömma undan sin vackra minkpäls.

Med den senaste tidens vintertemperaturer är vi många som insett värdet i att klä sig varmt. Tyvärr har det blivit så att många som gärna skulle vilja ta på sig en minkpäls inte vågar göra det, såvida man inte likt drottningen har livvaktsskydd. Det är djupt beklagligt.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.