Här tog grannarna strid för sin skogsdunge – satte stopp för matjätten

Vanligtvis möts etableringsplanerna med jubel och hurrarop.

Men i en värmländsk ort tog det tvärstopp.

Willys försök att öppna butik i Arvika fick 1 482 kommuninvånare att se rött – och matjätten lämnades mer eller mindre mållös.

Lite berg, stigar, mossa och den ena stora tallen efter den andra.

Utåt sett är skogsdungen Myråsen inte så mycket mer än just en liten skogsdunge.

Men under hösten har den visat sig vara av stor betydelse för invånare i Arvika.

Nästan 1 500 personer red ut till dess försvar och stoppade matvarujätten Willys från att etablera sig här.

Bakom uppropet mot kommunens planer stod en liten bostadsrättsförening: Kvartetten.

I den ingår nio lägenheter och ordförande, Eva Andersson, har jobbat dag och natt i ungefär ett halvår för att göra allt i sin makt för att bevara skogsområdet.

Denna David mot Goliat-historia tog sin början en fredag i april i år. Då damp det ner ett informationsbrev i bostädernas brevlådor.

– Vi blev chockade. Det kom ”out of the blue”, säger Jeanette Casserlund.

Hon är kassör i bostadsrättsföreningen, som enligt planen skulle bli berövad sin omtyckta skog.

Willys var en del i en ny detaljplan från kommunen som berörde norra infarten till Arvika.

Man har ju sett den där avgrunden framför sig hela tiden.

Skogsområdet på cirka 11 000 kvadratmeter skulle försvinna.

– Inte ett träd skulle få vara kvar, säger Eva Andersson och pekar ut mot Myråsen, som avskiljer deras hem från handelsområdet precis intill.

Enligt detaljplanen skulle berg sprängas bort och ett sju meter djupt stup skulle utgöra gränsen mellan den nya affären och bostäderna.

– Man har ju sett den där avgrunden framför sig hela tiden, säger Jeanette Casserlund.

Det är riktigt kallt ute när NWT besöker Arvika – en köldknäpp har nått Värmland och skogsdungen är täckt av både av snö och frost. Ändå är det flera som är ute och promenerar i Myråsen.

På tredje våningen i kommunhuset i Arvika sitter kommunledningen: kommunalrådet Peter Söderström (S) och näringslivsutvecklaren Jonas Andersson, bland andra.

Två nyckelpersoner i Willyshistorien.

I augusti 2019 tog butikskedjans etableringspartner kontakt med Jonas Andersson om att få butiken till kommunen.

Skogsdungen betydde mer för invånarna än vad vi trodde. Det kanske var dålig fantasi från oss.

Skogsdungen ute vid bostadsföreningen Kvartetten kom på tal för ungefär ett år sedan. Platsen stämde överens med butikens önskemål.

Att det skulle mötas med ett så massivt motstånd var Jonas Andersson över huvudet taget inte beredd på.

– Vi försöker vara djävulens advokat internt för vi vet att det alltid, vad vi än väljer, blir ifrågasatt av någon part. Det kan man nästan alltid utgå från, säger han.

Jonas Andersson har jobbat med etableringsfrågor i Arvika sedan 2008. Aldrig har han stött på en sådan kritikstorm som det blev med Myråsen.

– Vi är trots allt en mindre ort, även om vi med Värmlands mått mätt är näst störst, men det är relativt begränsat med större etableringar. Det dimper inte ner varje dag, för det här skulle ändå ha gett ett 20-tal jobb.

– Vi förutsåg inte den reaktionen. Skogsdungen betyder mer för invånarna än vi trodde. Det kanske var dålig fantasi från oss.

Efter chocken med informationsbreven bestämde sig Kvartetten för att mobilisera sitt motstånd. Planerna skulle stoppas – skogsdungen bevaras.

– Även om jag inte hade bott här hade jag tyckt att det var fruktansvärt. All forskning säger att vi ska ha skog och träd och bevara sådana här ytor, säger Eva Andersson.

I en grupp med fem personer där Eva Andersson och Jeanette Casserlund ingick skrev man insändare efter insändare, bjöd in politiker till området och flera dagar stod de på torget i Arvika och samlade underskrifter.

– Väldigt många frågade: är det här mot Willys? Var skriver jag på? säger Eva Andersson.

– Jag tycker att vi verkligen har fått ett tvärsnitt på Arvikas befolkning. Vi har träffat så många vi inte känner till, fortsätter hon.

Det har varit stressande, helt klart. Det har legat där och oroat hela tiden.

Upproret fick också gehör. Sammanlagt skrev 1 482 invånare under och frågan fick stor uppmärksamhet. Bland annat SD-politikern Anders Skogberg hungerstrejkade och tältade på platsen.

– Det som fick oss att jobba så intensivt och hårt var för att många sa att det här är ingen idé. Kommunen har redan bestämt sig. Det här är en för stor sten som ingen kommer få stopp på. Det fick oss att tända till ordentligt, säger Eva Andersson.

Men det har varit tungt jobb under det senaste halvåret.

– Det har varit stressande, helt klart. Det har legat där och oroat hela tiden, säger Jeanette Casserlund.

Även om bostadsföreningen stod för det största artilleriet mot kommunens planer så var de inte ensamma.

Naturskyddsföreningen ville inte heller se någon Willysetablering på platsen.

Eva Leander är kassör i lokalföreningen i Arvika. Hon är förberedd för sin promenad i Myråsen. Trots flera minusgrader håller hon sig varm med både en tjock jacka och täckbyxor.

– Här skulle man ta bort alla träden och spränga bort ett berg. För att anlägga en jättestor parkering med en dagligvarubutik på, säger hon.

Naturskyddsföreningen får ofta chansen att yttra sig vid detaljplaner när natur berörs.

I det här fallet gjorde man bedömningen att skogsdungen var viktig för människorna som använder den, snarare än att några särskilt viktiga biologiska värden var i fara.

– Vi i Naturskyddsföreningen kämpar oftast för ”riktiga skogar” med höga naturvärden, och det kanske inte finns så många sådana just här. Men vi tycker att människors behov också är viktiga. Skogen renar luften, sänker temperaturen om sommaren och skyddar mot vind.

Att ha gröna områden centralt i städer blir allt viktigare, menar Eva Leander:

– Vi behöver natur och skog i framtiden när det blir mer nederbörd och översvämningar. Arvika blir säkert utbyggt mer och mer framöver. Och då gäller det att värna om de här naturområdena. En gräsmatta kan man alltid nyanlägga, men det är ganska svårt att nyanlägga en skog.

I mitten av september i år förstod Jonas Andersson att planerna på Willys skulle bli oerhört svåra att genomföra.

Kritiken var högljudd och en dag fångade kommunalrådet Peter Söderström (S) han i korridoren och sa:

– Du, det här kan vara svårt att få till Jonas.

I dag, några månader senare, ser näringslivsutvecklaren Jonas Andersson dock inte tillbaka på de skrotade planerna med någon frustration.

– Jag känner mig lite tudelad. Jag kan förstå de närboende, och det är en avvägning. Det är ändå mitt uppdrag att bidra med jobb och utveckling, men jag vill ändå påstå att jag har ett gott miljötänk.

Han fortsätter:

– Men sedan kan jag nog inte köpa det här med att om man skulle ta ner de här träden så skulle det vara en miljökatastrof. Det är inte positivt ur en miljösynvinkel. Jag kan tänka mig att det sker avverkningar här ute i skogarna dagligdags som omfattar större arealer och fler träd.

Än är det dock inte klart vad gäller en Willysbutik i Arvika. Jonas Andersson har precis hört av sig till lågpriskedjan med förslag på en ny plats.

– Det är en yta vid rondellen mot Årjäng, i utkanten i centrala Arvika, på 40 000 kvadratmeter där Willys kan få 10 000 av dem.

Området i dag består mer eller mindre av en äng.

– Det kan bli ramaskri kring den här tomten med, det får vi vara förberedda på.

”Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better”.

Tavlan med budskapet har en guldfärgad ram och sitter på det socialdemokratiska kommunalrådet Peter Söderströms kontor.

Han tillsammans med sitt parti valde till slut att dra i handbromsen för en etablering han själv beskrev som intressant till en början.

– Det är fortfarande det, säger han och fortsätter:

– Vi sa ju det att vi kommer att avvakta samrådstiden och när den är över kommer vi också ta ett beslut. Det var fler partier som tyckte likadant. Man avvaktade den demokratiska samhällsprocessen.

Så här stort motstånd har vi aldrig varit med om tidigare. Det vågar jag påstå.

Beslutet om att då plocka bort Willys ur detaljplanen, som också innehåller fler byggnationer, kom efter att man vägt intressen mot varandra, förklarar Peter Söderström:

– Då tyckte vi att det gröna vägde tyngre helt enkelt. Det framkom mer och mer under samrådstiden hur viktig rekreationsytan var, inte bara för de närboende utan också för många andra boende som uttryckte vikten om att ha kvar den.

Det var inte den stora opinionen som gjorde att ni stoppade det?

– Det är klart att det väger in. Det stärker ju ens beslut att det finns en folkopinion och att medborgarna tycker så. Det är vårt ansvar att lyssna på folk, vad de tycker och tänker.

Även fler partier var emot etableringen, ska tilläggas.

För Willys blev det stora missnöjet med deras etablering en chock.

– Så här stort motstånd har vi aldrig varit med om tidigare. Det vågar jag påstå. I stället tvärtom: vi brukar tas emot med öppna armar, säger lågpriskedjans presschef Jenny Eurén.

Samtidigt menar hon att de förstår att det finns lokala intressen att ta tillvara på och att det finns andra platser att bygga på.

– Men det är ganska små saker som avgör om läget är bra eller inte. Alltifrån parkeringsmöjligheter till logistik, som hur människor rör sig.

– För oss är det A och O att vi har ett läge med rätt förutsättningar. Om det inte går att hitta i Arvika, ja, då får vi sikta in oss på andra orter.

Lågpriskedjan ska nu ta ställning till det nya förslaget från kommunen.

Beskedet att Socialdemokraterna sagt nej till Willysetableringen och att projektet föll nådde Eva Andersson på tisdagskvällen den 16 november.

Hon satt i soffan hemma när det plötsligt plingade till i telefonen. Ett nytt mejl från Peter Söderström hade ramlat in.

Där framgick det: Myråsen fick stå kvar.

Hon kontaktade genast Jeanette Casserlund som sprang över till hennes lägenhet.

De dansade en segerdans ihop.

– Det var svårt att förstå. Man har ju sett Willys där – bilden av avgrunden: sju meter rakt ner, säger Jeanette Casserlund.

– Det var en stor lättnad. Jag trodde nästan inte att det var sant. Det tog flera dagar att förstå, man fick nypa sig i armen, säger Eva Andersson.