Karl, 92, har ett helt äldreboende för sig själv: ”Jag vill vara kvar så länge jag får”

När Karl Eriksson, 92, släcker lampan för natten är det tyst och folktomt på det nedlagda särskilda boendet. Han är den enda som bor kvar och har i praktiken äldreboendet för sig själv.

Ingen stadigvarande personal finns kvar.

Finnskogahemmet gjordes om till trygghetsboende, men inga nya har flyttat in.

Det är tomt i korridorerna på Finnskogahemmet i Bograngen norr om Torsby.

Ingen personal syns till och för Karl Eriksson att samlas i den gemensamma matsalen får bli tillsammans med dottern Mia och schäferhunden Alvin.

Socialnämnden sa upp Finnskogahemmet som särskilt boende och blev istället Torsby kommuns första biståndsbedömda trygghetsboende, men som ingen velat flytta in i. Något som NWT berättat tidigare.

Karl Eriksson, 92, bor i sin lägenhet, men kan om han så vill och när han orkar förstås, nyttja gemensamhetsutrymmena, anpassade för särskilda boendeplatser med nio lägenheter.

Karl ensam kvar

När samtliga boende på Finnskogahemmet flyttades till andra särskilda boenden i Torsby kommun blev Karl Eriksson, 92, ensam kvar.

När han släcker nattlampan för kvällen är han ensam i hela huset. De som besöker honom regelbundet är hemtjänsten och nattpatrullen.

Karl vägrade flytta.

Och kvar på Finnskogahemmet blev han, Karl, som i hela sitt liv jobbat i skogen och jagat både järpe och älg i den samma.

Flytten från huset i Medskogen 1 september 2018 hade sina orsaker.

– Karl föll och bröt benet. Han hamnade på Solliden i Torsby och sedan blev det Finnskogahemmet, säger dottern Mia Eriksson.

Mia bor kvar i det tungarbetade huset med snöröjning, vedeldning och gräsklippning, något som Karl inte orkade fortsätta med.

– Men jag flyttade för att hon ville bli av med mig, säger Karl Eriksson och skrattar.

Nu är det inte så, för Mia och Alvin hälsar på, om inte varje dag, så närapå.

– Fördelen med att han fick bo kvar är att det blir nära för mig, sju kilometer, säger Mia Eriksson.

– De ville ha mig till Dalbygården i Sysslebäck, men det ville inte jag. Jag vill vara kvar här så länge jag får, säger Karl.

Hemtjänsten och nattpatrullen

Han tycker det fungerar bra. Hemtjänsten kommer flera gånger om dagen. De fixar frukost det första de gör på morgonen. Nattpatrullen kommer två gånger varje natt. Dagarna ägnar han åt att läsa NWT och titta på tv, helst Vinterstudion med skidåkning.

– De är trevliga och snälla på hemtjänsten och nattpatrullen. Och så får jag en liten ”snaps-skalle” innan jag ska gå och lägga mig. Då somnar jag gott, säger Karl.

Men Karl saknar de boende som flyttades till bland annat Sysslebäck och Torsby, två av vännerna särskilt mycket.

– Jag förstår inte att de skulle behöva flytta alls. Varför lägger de ned Finnskogahemmet när det bor så många gamla människor här? säger Mia Eriksson.

”För att lösa arbetsmiljösituationen med personalbrist i hela "Torsby norra" där bland annat Dalbygården och två hemtjänstgrupper ingår”, som NWT berättat tidigare.