Snåljåpen och julhataren får en ny chans: ”Julsagan är allt vad julen står för”

En vresig och snål gubbe får besök av tre andar en julaftonskväll. Det är upprinnelsen till Charles Dickens julklassiker, som nu blir teater på Tempelriddaren i Karlstad.

– ”En julsaga” är allt vad julen står för, säger Suzanne Carling, regissör på Värmlandsteatern.

På lördag, den 11 december är det premiär. ”Äntligen”, kanske man ska tillägga, för Värmlandsteatern var på gång med En julsaga redan förra julen. Då stoppades satsningen av pandemin och dess restriktioner.

– Vi repade in den här förra året och två veckor innan premiär fick vi stänga. Sverige stängde ner och luften gick ur oss, säger Suzanne Carling.

Känslan då var mörk och deppig, men gänget har lyckats ladda om. De flesta som var med i fjol är med nu också, även om några försvann på vägen. Ensemblen består den här gången av tolv personer, men det är betydligt fler karaktärer, så de flesta aktörerna har flera roller och då kan det handla om att agera som alltifrån lik till dörrar(!).

Budskapet håller

Dickens kortroman om den vresige affärsmannen Ebenezer Scrooge kom ut redan 1843, men har fortfarande något att säga.

– Ja gud ja, absolut. Budskapet är detsamma och det håller än idag. Det är väl därför den är en klassiker, säger Suzanne Carling.

Huvudrollsinnehavaren Robert Johansson håller med.

– Konsumtionssamhället till exempel; många spenderar stora pengar på julklappar, men här belyses det viktiga: dem man älskar, dem man har i sin närhet, att man hjälper och stöttar varandra, säger han.

– En julsaga är allt vad julen står för. Det handlar inte om julklappar och tomtar, utan det handlar om vänlighet, att ge och att dela med sig av kärlek och det är så fint, säger Suzanne Carling.

”Så himla bra”

Hon har regisserat samma pjäs förut. Årets upplaga blir den femte på Värmlandsteatern.

– Men det är länge sedan senast, jag tror det var 2008, säger Suzanne Carling och är mycket tydlig med varför hon vill återvända till Dickens drama:

– För att den är så himla bra! Jag tycker överlag att Dickens är en otroligt fantastisk berättare. Han får en att verkligen känna medkänsla.

En julsaga har vissa paralleller med Selma Lagerlöfs Körkarlen, fast här är det inte en suput som får se sitt liv passera revy och får chansen till bättring, utan en engelsk affärsman. Han är vresig och snål, sur och tvär, och tycker exempelvis att det inte gör så mycket om nån fattig sate dör, för det minskar ju överbefolkningen.

”En resa i karaktären”

Robert Johansson stortrivs i rollen:

– Det är en resa i hela karaktären. Det är det som är så fantastiskt roligt med att få göra Scrooge, att det är ett sånt omfång. Man blir ju nyfiken redan i början på varför han blivit som han har blivit, vad är det som gör att han är så fruktansvärt bitter till allt som livet innebär, särskilt julen, som är en glädjens tid, säger Robert Johansson.

Under resans gång händer också stora saker:

– Något i hans hjärta väcks till liv igen. Det är ju helt fantastiskt! säger Robert Johansson, som också ser en fördel i att ha fått leva ett extra år med sin karaktär.

– Det har fått sjunka in. Man känner sig lite tryggare och ser ändå saker med lite nya ögon den här gången.

Men ett helt års ofrivillig paus ändå. Finns det risk för överladdning?

– En jättebra fråga, för det kanske det är. De är i alla fall väldigt sugna på att få möta publik! säger Suzanne Carling om sin ensemble.

”Inte för småbarn”

Till sist hissar hon en liten varningsflagg: Värmlandsteatern gör julsagan som en familjeföreställning, men inte för de yngsta barnen. Från åtta-tio år och uppåt är regissörens rekommendation.

– Det är inte för småbarn. Den är otäck. Han möter andar och vi har inte gjort Disneyandar, utan man ska känna obehag. Man ska förstå varför han ändrar sin inställning och det gör man inte om spökena är för snälla, slår hon fast.