200 år efter etnografen Carl Axel Gottlunds resa bland värmländska skogsfinnar ges hans dagbok för första gången ut i sin helhet. Nytt ljus sätts därmed på hans övergrepp mot kvinnor, som han mötte på resan.
– Vi ger ut den oförkortade och oförvanskade versionen, säger Anna Ø. Forsberg, som tillsammans med Niclas Persson Tenhuinen står bakom utgivningen.
1821 reste Carl Axel Gottlund (1796-1875) runt i värmländska finnbygder. Han kartlade släktnamn och ortsnamn och dokumenterade traditioner i den skogsfinska kulturen. Han var också i Norge i samma ärende detta år och ett par år tidigare hade han besökt skogsfinnar i Dalarna.
Dagboken han skrev under sin värmländska resa ges nu, 200 år senare, ut på nytt.
– Det här är Finnskogens heliga graal att ge ut! Det här är en av huvudkällorna till den skogsfinska kulturen i Värmland, säger Anna Ø. Forsberg.
Världsarvsdiskussioner
Det är inte första gången dagboken trycks för allmän läsning. Första gången var 1931 och 1986 kom en ny utgåva, som är slutsåld sedan länge.
Östmarksbördiga Anna och Niclas vet att efterfrågan finns. Intresset för det skogsfinska arvet är stort, inte minst nu när diskussioner pågår om att försöka få Finnskogen klassat som världsarv.
Gottlund är en viktig person i sammanhanget, eftersom han gjorde stora insatser för den skogsfinska kulturen. Han kartlade släktnamn och ortsnamn, dokumenterade berättelser och ramsor och slogs även politiskt för att skogsfinnarna borde få ett eget rike, bestående av delar av både Sverige och Norge. Utan hans insatser hade troligtvis mycket kunskap om det skogsfinska kulturarvet gått till spillo.
Förvanskar inte källan
I ”Dagbok öfver mina vandringar på Wermlands och Solørs finnskogar 1821” framträder dock också en annan bild av Gottlund, vid sidan av den gode forskaren. Han skriver om hur han begår rena övergrepp på namngivna kvinnor under sin resa i Finnskogen.
– Från början tänkte vi att vi inte ville ha med det här, men vi kom snabbt på att vi ska inte sitta och förvanska källor, säger Anna och påminner om att hon och Niclas gett ut flera böcker tidigare, med syftet att göra källmaterial tillgängligt för fler.
– Vi har en demokratisk syn på det. Det ska vara enkelt att använda källorna. Man ska inte behöva vara arkivarie, jätteduktig på att tyda handskrifter eller veta allt om vad man kan hitta i olika arkiv. Det ska vara lättillgängligt.
Oförkortad version
Tidigare dagboksutgivare har resonerat annorlunda. I utgåvan från 1931 är dessa delar av dagboken inte alls med, medan de 1986 bröts ut ur själva dagboken och samlades i ett särskilt kapitel.
– Dagboken vi ger ut nu är den oförkortade och oförvanskade versionen, säger Anna Ø. Forsberg, som bland annat studerat Gottlunds originalmanuskript.
Självklar rätt
En del av hans noteringar är rent häpnadsväckande för en nutida läsare. Det finns en självklarhet i hans sätt att berätta om bröst och kön han tagit på och flickor han legat med. Han skriver om flickor som låst dörren inifrån, om någon som gör motstånd och i något fall är det en uppenbar våldtäkt han beskriver, men det är inget han eller någon annan verkar reflektera över.
Att kvinnorna är verkliga är belagt, men ibland har det hävdats att det kanske bara är sina fantasier han tecknat ned.
– Det vet vi inte. Jag kan inte säga det, men det som står klart är att man måste se händelserna i sin kontext, säger Anna.
Kontexten handlar i det här fallet om hur kvinnosynen såg ut i samhället i allmänhet för 200 år sedan.
”Inte så ovanligt”
– Det han skriver om var inte så ovanligt på den här tiden tyvärr. Gottlund går med drängarna på gården och sönerna i huset. Vi tycker nog idag att han är en förövare, men det är inte säkert att man såg det så då. Vi ska inte förringa det, oavsett vem eller vad eller hur, men det verkar inte ha varit någon uppståndelse kring det.
Kanske var det vid denna tid så vanligt att män utsatte kvinnor för ovälkomna handpåläggningar och sexuella aktiviteter, att det inte sågs som särskilt konstigt att också den förnäme gästen tog sig den rätten mot gårdens kvinnor?
– Det är en otäck historia som inte går att försvara, men det pekar på en obehaglig attityd i dåtidens samhälle. Debatten som förs varenda gång detta förs på tal är nyttig, säger Anna och jämför med samtidens metoo-debatt.
Stor insats
Diskussionen kring dagboken handlar också om hur man ska se på Gottlund och hans verk, i skuggan av övergreppen han själv beskriver.
– Å ena sidan får han väldigt stor uppmärksamhet nu på grund av det här. Å andra sidan gjorde han en otroligt stor insats för att dokumentera den skogsfinska kulturen, säger Anna.
Och hur var han som person?
– Han var väldigt stolt och passionerad. Han är ett psykologiskt fenomen i sig, för han är så komplex. Han är kaxig, envis och fåfäng, säger hon och berättar om hur Gottlund klär sig i galauniform till ett evenemang i Norge, för att de ska få se på en ”riktig herreman”.
Gigantisk potential
Anna och Niclas driver bokförlaget Veidarvon och har gett ut tvåsiffrigt antal böcker med skogsfinskt tema. Mer är att vänta.
– Det är jättemycket kvar att göra! säger hon och avslöjar planer på fler böcker och fler föreläsningar, mer storytelling och en podd därtill.
– Det finns en gigantisk potential i Finnskogen.