Ge plats för bildningen

Ledare
PUBLICERAD:
Marknadsporten i Miletus i Neues Museum, Berlin.
Foto: Henrik L Barvå
När man i det offentliga samtalet diskuterar skolan hamnar fokus ofta på elevernas förmåga att skriva, läsa och räkna. Detta är naturligtvis de allra mest fundamentala kunskaperna som svenska elever måste tillgodogöra sig. Men det är samtidigt viktigt att vi inte glömmer värdet av bildning.

Begreppet humaniora har sitt ursprung i ordet human som ju betyder mänsklig. Det omfattar således de ämnen som på ett kulturellt plan utforskar vad det innebär att vara människa, exempelvis historia, filosofi och litteratur.

På Svenska Dagbladets kultursida (15/11) kunde man nyligen läsa en debattartikel av Peter K Andersson, lektor i historia vid Örebro universitet. Han är även medlem i tankesmedjan Humtank som utkommit med rapporten Humaniora i skolan (6/2021).

Med avstamp i rapporten pekar Andersson på tre oroväckande trender i svensk skola. Det första är att bildning börjar bli en klassfråga. Han beskriver det som ”en lyx som de rika kan unna sig, men som de fattiga alltmer sällan får del av”. Det andra är att det även uppstått en klyfta mellan olika delar av landet. Exempelvis har skolor på mindre orter ofta svårt att erbjuda studier i moderna språk på det sätt som storstadsskolorna kan.

Den tredje trenden är den mest anmärkningsvärda, nämligen att humaniora blivit till ett redskap för politisk styrning. Andersson skriver: ”Det växande fokus på identitets- och värdegrundsfrågor som i synnerhet historieämnet har fått behandla gör att man ofta inte hinner med de grundläggande historiska linjer som utgör ämnets kärna.”

Han beskriver hur han som universitetslärare möter studenter som kommer direkt från gymnasieskolan men som ”endast har en vag uppfattning om historiska epoker eller vad som skiljer en roman från en novell”.

Detta är symtomatiskt för hur svensk skola i dag ser ut. Det långsamma och mödosamma kunskapsinhämtandet har i alltför stor utsträckning ersatts av genvägarnas pedagogik, där elever googlar sig fram i stället för att vägledas av en kunnig lärare och en välskriven lärobok.

Förmodligen färgas skolan av vår stressade samtid där vi gärna vill komma fram till vårt mål så snabbt som möjligt, och därmed ibland missar att det är vägen som är mödan värd.

Värden som demokrati och tolerans förstås inte bäst genom att fokusera på dagsaktuella händelser. I stället är det genom att studera historien och ge tid för ”grubbel, ambivalens och betoningen på olika perspektiv eller dilemman”.

Skyndandet fram mot målet präglar även lärarnas tillvaro, där kunskapskrav måste bockas av för att de skall kunna klicka i matriserna som ligger till grund för betygssättningen. I svenskämnet handlar det i dag väldigt mycket om att eleverna skall producera texter av olika slag. Att ge tid för läsning, och då i synnerhet de mer krävande klassikerna, ges alltmer sällan utrymme. Eleverna tränas i att sätta sina egna tankar på pränt, men utmanas inte av tankarna från människor i en förfluten tid.

Den som inte känner historien är dömd att upprepa den. Och den som saknar kulturella referensramar blir som ett rö för vinden, i en värld där vi bombarderas av intryck och information. I en tid när alltfler oroas över framväxande populism och upplever demokratiska värden som hotade, krävs att vi framhåller den humanistiska bildningens angelägenhet.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.