Insändare: Fallolyckor och blöta sängar på underbemannande vårdboenden

Per-Olov Johansson, verksamhetschef vårdboende Karlstads kommun, du skriver i ditt svar till "Två förtvivlade systrar", NWT 25 november, att du blir glad av att de upplever personalen som trevlig och hårt arbetande, och att "ni alltid anpassar bemanningen utifrån de boendes behov".

Låt mig då börja med att tacka ödmjukast för att våra insatser för kommunens äldre och dementa gör dig glad, så till den grad att du skriver det i tidningen! Tyvärr gör det mig och mina kollegor ledsna och uppgivna när vi läser sådant. Vi hade velat få uppskattningen direkt från våra chefer och kommunledningen, utan omvägar. Vi begär inte mycket, då hade vi inte jobbat inom vården, men ett personligt tack och bekräftelse på att ni ser och hör oss hade betytt något enormt. Kanske hade vi känt oss uppskattade, och lite stolta, över våra dagliga prestationer. Kanske hade vi fällt en tår mindre efter ett långt, tungt arbetspass där vi inte räckt till, igen. Vem vet?

Sedan undrar jag om du verkligen vet hur det ser ut ute på boendena? Ser du avvikelserna vi skriver när någon ramlat, skadat sig eller varit nära att råka ut för en allvarlig olycka? När vi själva brister i omvårdnaden på grund av arbetsbelastningen? Får du till dig när vi har problem med sjuksköterskor som inte hinner med sina jobb varav boende blir lidande? Tittar du på orsakerna bakom olyckorna som sker? Ser du sammanhangen, när vårdbehovet hos boende på en avdelning ökar, medan bemanningen förblir densamma?

Vi rapporterar till våra närmsta chefer, som gärna säger att "så ser det ut just nu, det kan ändras, vi har en normal bemanning, det saknas resurser för mer personal" när vi skriker om hjälp. Ibland förklarar de att de försökt få till en högre bemanning, men att det inte är möjligt.

Även om vi arbetar hårt, för de boendes skull, så kan vi omöjligt vara på flera ställen samtidigt. Med en för låg bemanning, oavsett om det är dag, kväll eller natt, så kommer boende skadas.

Om det är fallolyckor, blöta sängar på grund av bristande inkontinensskydd, bråk mellan boende eller missade mediciner spelar egentligen ingen roll. Orsaken är densamma, låg bemanning och en ledning som inte hör oss. Det som spelar roll är boendes välmående och trygghet. Och det är därför vi arbetar hårt, rakt in i väggen. För att vi bryr oss. Vad du gör vet jag inte.