All heder åt Sören Dalevi, biskop i Karlstads stift, för att han på kyrkomötet tappert stod upp mot beslutet att utmåla Israel som en apartheidstat. Tyvärr räckte det inte hela vägen.
Det var i tisdags i förra veckan som den politiskt valda församlingen i kyrkomötet fattade beslut om att ge kyrkostyrelsen i uppdrag att "lyfta frågan" om man kan använda sig av begreppet apartheid i förhållande till den judiska staten. Den som starkast argumenterade emot var Sören Dalevi, på uppdrag av Sveriges biskopar. Men det bet inte på majoriteten av kyrkopolitikerna. Enligt kyrkoordningen har biskoparna heller ingen rösträtt på kyrkomötet.
Bakgrunden var en motion undertecknad av företrädare för nomineringsgrupperna Socialdemokraterna, Centern och Posk – Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan. Det är bäst att tillägga att inte alla i de olika partierna stod bakom det. Enligt motionen skulle man "låta granska" men det tonades ned en smula till att "lyfta frågan". Det var det tilläggsyrkandet som gick igenom med 127 röster mot 103 och 6 som avstod.
Skillnaden i formuleringar är närmast kosmetisk och andemeningen går inte att ta miste på – kyrkomötet anser att staten Israel gör sig skyldig till apartheidpolitik. Detta faller inom ramen för vad många bedömare, som International Holocaust Remembrance Alliance, anser vara antisemitism när det handlar om Israel.
Inför beslutet hade ekumenikutskottet rekommenderat avslag och under debatten undrade biskop Dalevi varför detta ensidiga fördömande av Israel. "Det finns i runda slängar 195 stater i världen, men bara en som med jämna mellanrum dyker upp i kyrkomötets motionsflöde", sade han vidare och frågade sig varför inte andra stater som Kina, Belarus eller Etiopien dyker upp i diskussionen. Och det kan man verkligen undra.
Reaktionerna på beslutet lät inte vänta på sig. Judiska centralrådet ser allvarligt på att kyrkomötet på det här sätter försöker ta ifrån Israel dess legitimitet, och att beslutet skadat relationerna mellan Svenska kyrkan och de judiska församlingarna.
Många biskopar har på olika sätt tagit avstånd från beslutet. Bland dessa finns förutom Dalevi också Åke Bonnier i Skara, Mikael Mogren i Västerås, Martin Modéus i Linköping och Andreas Holmberg i Stockholm. Ärkebiskopen Antje Jackelén är mer överslätande sitt öppna brev till Aron Verständig, ordförande i Judiska centralrådet, även om hon tycker att beslutet inte borde ha fattats.
Tidpunkten gör det också mer allvarligt, bara några dagar innan den judiska högtiden chanukka (som började i söndags). Bestickande är också att ärkebiskopen någon dag efter beslutet bad det samiska folket om ursäkt för de övergrepp som Svenska kyrkan utsatt dem för. När kommer ursäkten till det judiska folket?
Även för S-regeringen torde detta komma olämpligt nu när förbindelserna med Israel är på väg att tina upp efter bottenfrysningen som följde på erkännandet av en palestinsk stat. Utrikesminister Ann Linde besökte i oktober Israel, dit hennes företrädare Margot Wallström inte var välkommen. Ändå drev S i kyrkomötet på.
Det hela pekar på det absurda i att politiska partier bestämmer över kyrkofrågor, och även om utrikespolitik. Politiseringen av Svenska kyrkan måste upphöra, men den har snarare befästs sedan den formella skilsmässan från staten.