Insändare: Värmländskan är mindre värd som blivande mamma

Insändare
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
”Vi får ingen chans att göra ultraljud i vecka 12-13 som andra kvinnor i Sverige får, vi har ingen möjlighet att göra tester för att se om allt är som det ska”, skriver insändarskribenten.
Foto: Tore, Meek
Jag och min partner betalar tillsammans totalt 16 000 kronor i skatt varje månad. Vi har räknat med att bli behandlade på samma sätt som andra i Sverige oavsett vilket skede i livet vi befinner oss i. Att vi kan få stöd från samhället om något skulle hända.

Vi befinner oss i det skedet i livet då vi vill ha barn och är nu gravida. Nu när vi behöver stöd från samhället, får vi det helt plötsligt inte, eftersom den enda vårdcentralen som kan utföra ultraljud och tester i Värmland stänger ner för mammor under 35 år. Vi får ingen chans att göra ultraljud i vecka 12-13 som andra kvinnor i Sverige får, vi har ingen möjlighet att göra tester för att se om allt är som det ska. Jag får inte möjligheten att ta reda på om fostret är friskt eller inte redan i vecka 12, så avvikelser kan upptäckas tidigt och kan korrigeras innan det blir irreversibelt. Jag måste vänta till vecka 20. Att gå så länge och sedan få reda på att något skulle vara fel och min chans att påverka inte längre finns - hur tänker ni här? Finns det något bättre sätt att effektivisera era resurser, i stället för att ställa in undersökningar som kan vara avgörande, oavsett hur liten risk det är? Oavsett hur statistiken ser ut?

Nu får vi i stället söka oss till en privat klinik.

Vi får dessutom bekosta det helt själva, vi får bekosta det som vi anser borde ingå när vi betalar 16 000 kronor skatt i månaden. Vi skattar lika mycket som de som bor i andra regioner, ändå får vi inte lika mycket för pengarna.

Jag är riktigt besviken eftersom jag inte får det stöd som jag trodde jag skulle få i det här skedet i livet, något som jag tidigare ansåg var självklart. Jag känner mig mindre värd som blivande mamma i Värmland. Samtidigt tycker jag synd om alla barnmorskor som sliter i ett kaos medan ledningen verkar tycka att allt är okej trots att det påverkar patienterna. Speciellt vid förlossningen, dit längtar jag definitivt inte.

Besviken blivande mamma

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.