Magnus Hynell, Uddeholm, har avlidit i en ålder av 84 år. Han sörjes närmast av hustrun Ingegerd och barnen Harald, Astrid, Ragnar och Sigrid med familjer.
En värmländsk hedersman har gått ur tiden.
Magnus föddes i Karlstad som yngst av tre barn till länsassessorn Eric Hynell med hustrun Sigrid. Efter uppväxten i Karlstad och vid Hyn (där för övrigt namnet kommer ifrån) blev Magnus fjälljägare innan studierna påbörjades vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg, inriktning elektroteknik. Med Magnus analysförmåga och noggrannhet kom han snart in på banan som patentingenjör vid Åkerlund & Rausing och Tetra Pak i Lund.
Dragningen mot hembygden blev dock stark. Den 1 september 1967 möttes våra vägar vid Hagfors järnverk, vi var två av flera nyanställda högskoleingenjörer under de för Hagfors avgörande omstruktureringsåren 1966 till 1968, vilket för övrigt var då brukets överlevnad säkrades. Där arbetade Magnus med patentfrågor för hela dåtidens Uddeholmskoncern på stålsidan, det vill säga också för bruken i Degerfors, Munkfors och Storfors.
När bruken gick olika vägar under 1980-talet bildade Magnus företaget Hynells patenttjänst med kontor i Uddeholm, ett tiotal anställda och uppdrag från framför allt andra framstående stålföretag i Sverige, men också från privata uppfinnare och entreprenörer. Vid min egen tid i Garphyttan lotsade Magnus igenom ett intrikat projekt på världsmarknaden, där han var en auktoritet på metallurgifrågor.
Våra familjer var grannar såväl i Hagfors som i Uddeholm, barnen jämngamla och vi hade många fina utflykter i Värmlandsskogarna och till skidspåren i Norgefjällen. I Uddeholm var han en centralgestalt i dåtidens ”bruksumgänge” med ett ständigt välkomnande hus för festligheter och intressanta diskussioner.
Ett återkommande intresse för allt som behövde utforskas ledde till att Magnus efter pensioneringen uppmärksammade arkeologiska utgrävningar av en stenåldersboplats vid Klarälven. Några år senare hade han gjort en grundlig kartläggning av hela Värmland i praktverket ”Jägarstenåldern”, nästan 400 sidor med beskrivning från personliga besök i Värmlands alla socknar, i museer och hembygdsföreningar och hos deras sagesmän. På åtta år hade han blivit en av Sveriges auktoriteter på området, en karaktäristik på hans insatser och förmåga!
Vi är många, nu spridda över hela landet, som saknar Magnus.