Att odla tacksamhet

Etik och religion
UPPDATERAD:
PUBLICERAD:
Jag hade ett samtal med häcklöperskan Sanna Kallur för något år sedan. Vi talade om hennes framgångar, men vi talade också om hennes motgångar.
Sören Dalevi krönika

Till exempel år 2008, då hon var på topp. Hon har just slagit världsrekord på 60 meter häck inomhus. Då händer det. När hon äntligen ska skörda medaljerna, kommer en stressfraktur och sabbar hennes karriär totalt. Hur kändes det att vara så nära … och så faller allt? Hur gjorde hon för att inte bli besviken och bitter?

Hon talade då om att ”odla tacksamhet”. Att trots motgångarna, trots motvinden, odla tacksamhet. Jag gillar det uttrycket. Jag vet att livet inte alltid är sådant, och att vi ibland faktiskt måste få beklaga oss när livet bara är för bedrövligt. Men ändå. Grundprincipen är god: att odla tacksamhet. ”Det finns alltid något att vara tacksam för” sa Sanna.

Och faktum är att det de senaste 20 åren kommit spännande psykologisk forskning som visar att Sanna Kallurs inställning är den rätta, förutsatt att vi vill leva ett lyckligt liv. Forskare som Robert Emmons och Sonja Lyubomirsky har i flera oberoende studier kunnat visa att vi helt enkelt mår bättre och blir lyckligare om vi fokuserar på det vi har att vara tacksamma över i livet. För Sannas hållning kan också bli din och min: ”Det finns alltid något att vara tacksam för”.

110 meter häck, Peking 2008: Sanna Kallur snubblar redan på första häcken i semifinalen. Det visar sig senare att hon sprang med en stressfraktur i benet.
Foto: Jack Mikrut / TT /

I en av studierna som Emmons utförde lät han en grupp människor skriva ned fem saker de var tacksamma över, en gång i veckan. Det fick de göra under tio veckors tid. En kontrollgrupp fick göra samma sak – med den skillnaden att de istället för att lista saker de var tacksamma för skulle benämna fem saker som stört eller irriterat dem under den senaste veckan. Skillnaden mellan de två grupperna efter tio veckors övning var uppseendeväckande. Gruppen som övade sig på att vara tacksam visade sig efter tio veckor vara nöjdare med livet. De sov bättre, de hade mindre huvudvärk och det visade sig att de till och med börjat träna mera. Liknande studier utfördes på grupper med personer som drabbats av kroniska sjukdomar – med likartat resultat.

Det verkar helt enkelt som att vi människor kan kalibrera, ställa in, hjärnan. Att vi kan träna oss i att se det ljusa i tillvaron, så att vi därmed mår bättre. Att vi kan träna oss i att ”odla tacksamhet”, och på så sätt skapa en positiv mental spiral som får oss att må bättre. Inom religionens värld är detta ett välkänt fenomen, där människor under årtusenden övat sig i att tacka Gud för saker i sina liv, med följden att de mått bättre och varit mer tacksamma för livet. Även när livet är tufft och orättvist – och det är livet ibland – kan man som människa alltid välja hur man ska möta motgången.

Men nu kommer det riktigt intressanta. Sonja Lyubimirsky gjorde nämligen en variant på Emmons studie, som du och jag kan föra över på våra egna liv. I en studie gav hon deltagarna i uppgift att föra en tacksamhetsjournal – en liten bok där dom en gång i veckan skulle skriva ned tre till fem saker som de varit tacksamma över under senaste veckan. Instruktionen löd, och nu citerar jag rakt av från forskningsstudien: ”Det finns många saker i våra liv, både små och stora, som vi kan vara tacksamma över. Tänk tillbaka på den senaste veckans händelser och skriv ned upp till fem saker, på linjerna nedan, som du är tacksam för eller känner tacksamhet över”. Under texten stod rubriken: ”Den här veckan är jag tacksam över: ”, följt av fem tomma rader. Studien pågick under sex veckor, och resultaten blev samma som i Emmons studie: de som kontinuerligt odlade tacksamhet mådde bättre. Man blir helt enkelt lyckligare av att odla en kultur av tacksamhet. Och som Sonja Lyubomirsky konstaterar: ”att sträva efter att vara lycklig är ett seriöst och rimligt mål”.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.