Miljöpartiet har lämnat regeringen. Magdalena Andersson hann aldrig tillträda som statsminister. Regeringsdugligheten kan kraftigt ifrågasättas och det parlamentariska läget är osäkert i allmänhet. Trots röran kan Socialdemokraterna och Miljöpartiet gynnas av detta.
Nästa statsministeromröstning kommer genomföras på måndag och Magdalena Andersson är nominerad av talmannen Norlén som statsminister. Alla partier som släppte fram henne i onsdags har meddelat att de kommer släppa fram henne igen.
För S och MP var det en rejäl nesa att deras budget inte gick igenom. De kan bara skylla sig själva. Oppositionens roll är inte att samla stöd för regeringen politik, den uppgiften faller på regeringen själv. Under normala omständigheter hade det varit kris och katastrof. Men ingenting är sig likt i svensk politik längre. Partierna har börjat samtala, förhandla och samarbeta med varandra på ett sätt som man inte gjort på länge.
Mot bakgrund av detta kan både S och MP paradoxalt nog tjäna på veckans händelser. Tanken att bryta regeringssamarbetet har nog funnits tidigare eftersom MP:s reaktion i onsdags var lite väl snabb för att vara helt spontan. Att det funnits miljöpartister som känt frustration över hur regeringssamarbetet fungerat är en illa bevarad hemlighet. Tidigare i höstas sade en miljöpartist till Dagens Nyheter att denne behöver gå i terapi efter att partiet suttit i regering med S. För S har känslan förmodligen varit densamma. Nu kanske en S-regering äntligen kan fatta beslut i Sveriges mest välberedda ärende någonsin, nämligen slutförvaret av kärnbränsle.
Både S och MP kommer ha tio månader på sig att distansera sig från varandra. Ingen av dem kommer vara varandras sänke längre. En enpartiregering är friare och kan positionera sig för att söka stöd i mindre kontroversiella frågor och tillerkännas framgångar. Regeringen kommer inte kunna göra något spektakulärt rent politiskt, men det är en frihet som inte ska underskattas i en valrörelse.
Oppositionen har drivit politiken framför regeringen under mandatperioden. Om regeringen låter oppositionen fortsätta göra detta men också snabbt plockar upp förslag som uppenbart har stöd i riksdagen, så kan regeringen framstå som vinnare. När Magdalena Andersson höll sitt installationstal efter att hon blev vald som partiordförande kunde man ana ett skifte i vissa frågor som borgerligheten drivit länge, till exempel krav på motprestation för försörjningsstöd.
Veckans händelser lär inte leda till några större negativa opinionsförändringar på längre sikt heller. Magdalena Andersson har ett skrämmande högt förtroende i mätningarna. Under onsdagen stod hon fast vid att hur andra partier agerar måste stå för dem. Hon framstod som en fyr på stormigt hav.
Efter valet kan det mycket väl bli så att S aspirerar på att bilda enpartiregering igen med Danmark som föredöme. I grannlandet samlar regeringen stöd från vänsterkanten i välfärdsfrågor och stöd från högerkanten i bland annat migrationsfrågor. I delar av det svenska socialdemokratiska partiet lär det nog vara något av en dröm att styra med hoppande majoriteter.
En liknande lösning går inte att utesluta i Sverige. Lätt skulle det inte vara, men omöjligt är det inte. Och vinnaren skulle vara Socialdemokraterna.