Direkt från Europaparlamentet
Den pågående vitryska regimens hybridkrigföring mot Litauen, Lettland och Polen kommer få konsekvenser för förhandlingarna om EU:s nya migrationspolitik, skriver Charlie Weimers.
För två år sedan utnämndes Ylva Johansson (S) till EU-kommissionär med ansvar för migration. Inledningsvis förespråkade Johansson fler lagliga vägar in i EU. Det slutade hon med snabbt. Därefter talade hon om att EU:s politik skulle bygga på ”tvingande solidaritet” vilket i klarspråk betydde att andra länder i EU skulle tvingas föra en "svensk" migrationspolitik. Men då väljarna i dessa länder inte skulle acceptera detta saknades demokratiska förutsättningar att genomföra förslaget.
Slutligen lade Ylva Johansson fram ett förslag till migrationspakt. Här ersätts kravet att söka asyl i första säkra land med ett fördelningssystem där asylansökningar ska behandlas av det land till vilket den sökande har starkast band. Så om någon söker asyl i Grekland och har en morbror i Sverige ska denne flygas hit. Länder som inte vill ta emot migranter ska istället kunna sponsra utvisningen av de som fått avslag på sina asylansökningar. Men om en person inte kan utvisas inom åtta månader övergår ansvaret till det sponsrande landet. Eftersom förslaget i realiteten avskaffar medlemsländernas beslutanderätt inom migration har förhandlingarna kört fast.
Den vitryska regimens pågående hybridkrigföring mot Litauen, Lettland och Polen kommer få konsekvenser för förhandlingarna om EU:s nya migrationspolitik. Och Johansson kommer snart tvingas ändra sitt förslag. Igen.
Polen har godkänt uppförandet av en mur vid gränsen och en lag om att migranter ska tvingas tillbaka till Vitryssland om de grips. Tolv medlemsstater – Österrike, Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Danmark, Grekland, Ungern, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Slovakien – har skickat ett brev till EU-kommissionen där de kräver att unionens lagstiftning anpassas till det faktum att olaglig migration används i hybridkrigföring mot EU.
Brevskrivarna yrkar på att "fysiska barriärer" för gränsskydd finansieras av EU. Så är inte fallet idag. De vill vidare att pushbacks ska tillåtas. Detta, att medlemsstater stoppar illegala migranter från att äntra EU:s territorium, har historiskt mötts av fördömanden från Bryssel. Kritiker menar med hänvisning till asylrätten att murar och pushbacks bryter mot mänskliga rättigheter, men den senaste utvecklingen visar att sådana åtgärder är nödvändiga om EU:s migrationspolitik ska vara motståndskraftig mot missbruk.
Detta är åtgärder som jag länge förespråkat i Europaparlamentet. Nyligen besvarade Johansson en parlamentarisk fråga jag ställt med att gränsbarriärer inte är ”effektivaste metoden” att stoppa illegal migration men när hon bara tre dagar senare besökte gränsen uttalade hon att gränsbarriärer visst kan vara till nytta. Parallellen till Löfvens tal om ”inga murar i Europa” och den efterföljande kovändningen är slående.
Men förhoppningsvis kan Ylva Johansson, vis av den svenska erfarenheten, dra slutsatser av migrationskrisen vid polska gränsen innan det som skulle kunna bli en realpolitisk omläggning av politiken istället betraktas som en pinsam omvändelse under galgen.
Charlie Weimers
Europaparlamentariker (SD)