Färjestad reste till Timrå och fick med sig tre poäng hem. NWT-sportens Solveig Voyce menar att segern kanske inte ser så maffig ut på pappret, men den var värd mer än tre pinnar för värmlänningarna.
En superdålig första. En riktigt bra andra. En beige tredje.
Segern mot Timrå må vara ett litet steg för människan, men ett stort steg för Färjestad BK.
Jag vet inte hur Johan Pennerborn lade upp sitt peppsnack inför matchen. Kanske körde han inte Rose från Titanic med ”It’s been 84 years”, men inför torsdagskvällens bortamöte hade det gått 33 dagar sedan Färjestad tog en trepoängare senast. Den 23 oktober – mot just Timrå.
Sedan oktober har ju i stort sett allt hänt runt klubben, men om vi ska fokusera på vad som faktiskt hänt på isen den senaste veckan står det klart att Färjestad sakta men säkert börjat resa sig.
Lagkapten Mikael Wikstrand skrev i ett medlemsbrev på onsdagskvällen att ”Draken har inte lyft ännu, men vi har börjat flaxa”. Och så kändes det även mot Timrå – även om Färjestad verkade sitta kvar i någon slags bo i första perioden.
Ska vi bryta ner matchen lite?
På minussidan: En bra prestation över 60 minuter, som det så ofta pratas om, har FBK inte fixat på länge och inte heller ikväll. Färjestad var inte alls vaket i matchinledningen och Henrik Haukeland såg till att hans lag var med efter första (en positiv sak på ett sätt, men njae – det är inte så FBK ska se ut i en matchinledning) och i tredje såg det inte på något sätt kassaskåpssäkert ut.
Färjestads powerplay är fortsatt dåligt. Jag lämnar det där. Tack och hej.
På plussidan då?
Effektiviteten i andra perioden. Den här FBK-hösten har präglats av ett försvar med många individuella misstag. I mittenperioden mot Timrå var det istället Färjestad som utnyttjade misstag och snappade upp tappade puckar. Dessutom hade man medstuds för första gången sedan månlandningen, typ.
Färjestad gjorde mål i numerärt underläge igen. Denna gång stod Per Åslund framför mål och var redo när Gustav Rydahls puck kom farande.
Färjestad lyckades hålla ledningen matchen ut och satte ett mål i öppen kasse. Det låter som att jag skriver en manual för barn här, men FBK-fansen har inte direkt varit bortskämda med att deras lag stänger matcher.
Gustav Rydahl. Jag skrev om hans ilska tidigare i veckan och jag säger det igen – han är så otroligt viktig med hela sin ursinniga aura. Mot Timrå blev det 1+2 i utdelning för Rydahl. Målet, som inledde Färjestads finfina ketchupeffekt i andra perioden, var en riktig delikatess. När han intervjuades i Cmore i pausen sa han med sin sargade mun bestående av fläskläppar och stygn, att ansiktet ser ut som skit – men det verkade inte bekomma honom ett smack.
Henrik Haukeland. Bjöd på en klassräddning när Viktor Lodin höll på att stänga tävlingen om årets mål i SHL innan den ens hunnit börja. FBK-målvakten har steppat upp rejält och är den klart hetare i keepermatchen mot Dominik Furch just nu.
Nu vänder Färjestad hemåt igen för hemmamatch på lördag mot Växjö. Och medan FBK har tre segrar i ryggen, kommer Växjö med lika många förluster i följd.
Lagen möttes i premiären. Då blev Victor Ejdsell och Henrik Haukeland hjältar när FBK slog Växjö på straffar.
Jag blir inte förvånad om nyss nämnda herrar kliver fram på lördag igen.
Läs mer:
”Trepoängaren betyder mycket för gruppen”FBK:s segersvit förlängd – slog Timrå på bortaisEfterlängtad trepoängare för Färjestad: Läs matchen minut för minut i efterhand