All vattenkraft ska ha moderna tillstånd. Det är resultatet av den blocköverskridande energiöverenskommelsen. Det kan gå relativt smärtfritt, men det kan också ge mer huvudvärk än politikerna tänkte sig.
Från och med nästa år och 20 år framåt ska ungefär 2 000 vattenkraftverk miljöprövas. Nästan inga av vattenkraftverken i Sverige har prövats enligt modern lagstiftning, utan har tillstånd baserade på 1919 års vattenlag eller äldre lagstiftning. Nu ska landets samtliga vattenkraftverk få moderna tillstånd och prövas mot dagens miljölagstiftning. Och med Cementa i färskt minne och det ökande behovet av elektricitet reser sig nackhåren av bara tanken på detta. Går vi mot en ny kris?
Att de svenska vattenkraftverken aldrig har miljöprövats utifrån modern lagstiftning har kritiserats av EU i många år. EU ställer krav på vattenmiljöns kvalitet och det går inte att komma ifrån det faktum att vattenkraften påverkar djur- och växtlivet i sjöar och vattendrag på grund av till exempel ändrade vattenflöden. Samtidigt spelar vattenkraften en avgörande roll för Sveriges elförsörjning och elsystemets stabilitet. Det är den kraftkällan vid sidan av kärnkraften som är reglerbar och planerbar.
Därför har regeringen satt som mål att inte mer än 1,5 TWh per år av produktionen ska försvinna när alla vattenkraftverk har prövats. Men det är närmast omöjligt att styra mot en sådan målsättning, det är ju bara ett planeringsmål – inte lagstiftning, och dessutom ska varje enskild anläggning prövas från fall till fall. I stället är det miljökvalitetsnormer som kommer utgöra grunden för prövningen av vattenkraftens miljövillkor. Nyckeln blir då att fastställa normer som inte riskerar att inkräkta på det övergripande målet om minimalt bortfall av produktion.
Därför är det särskilt oroande att arbetet med miljökvalitetsnormerna inte riktigt verkar harmonisera med ambitionen att behålla så hög produktionskapacitet som möjligt. När Energiföretagen yttrade sig över samrådet om förslag till miljökvalitetsnormer tidigare i år konstaterade branschorganisationen att förslaget riskerar att leda till kostsamma generella åtgärder med potentiellt stor negativ påverkan på vattenkraftens produktionsförmåga, samtidigt som föreslagna åtgärders miljönytta är oklar. Till Tidningen Näringslivet säger Christer Ljunggren, chef för vattenkraft på Vattenfall, att väsentligt mycket mer vattenkraft än 1,5 TWh per år kan komma att försvinna.
Dessutom finns farhågor att åtgärdsplanerna kommer bli alltför kostsamma för företagen. Branschen har avsatt 10 miljarder kronor i en fond för att täcka prövningsprocesserna och ombyggnationer för att klara miljökraven, men man är rädd för att det inte kommer räcka. När Sverige egentligen skulle behöva mer vattenkraft, riskerar vi att få mindre.
Sverige har inte en särskilt imponerande meritlista när det kommer till miljöprövningar och nu riskerar den stabila vattenkraften bli ett nytt kapitel i denna. Det är inte för inte som tankarna far till statsminister Stefan Löfvens (S) bevingade ord: vi har varit naiva.