Ge Värmlands kommuner uppdrag och resurser att få människor i jobb

Debatt
PUBLICERAD:
Den 12 december 2018 antog riksdagen en ny budget med minskade anslag till arbetsförmedlingen, skriver Per-Inge Lidén.
Foto: Anders Wiklund/TT
Det finns en enkel lösning. Det är att staten genom arbetsförmedlingen ger oss kommuner uppdraget att jobba vidare med dem – och ger oss betalt för jobbet, skriver Per-Inge Lidén.

Att förmedla jobb till människor är ett viktigt samhälleligt uppdrag. Från början var det kommunerna som tog ansvaret. 1902 skapade Helsingborgs kommun den första arbetsförmedlingen och övriga kommuner följde sen efter. 1940 tog staten över ansvaret och bildade länsarbetsnämnder som jobbade utifrån varje läns förutsättningar. 2008, när allt slogs samman till en statlig enda myndighet, fanns 325 kontor i hela landet.

Den 12 december 2018 antog riksdagen en ny budget med minskade anslag till arbetsförmedlingen. Då staten har den för mig helt obegripliga ordningen att den budget som tas i december gäller redan från den 1 januari fick därför 4 500 personer inom myndigheten besked om uppsägning.

I januari 2019 beslöts i januariöverenskommelsen att själva förmedlingen av jobb skulle skötas av fristående aktörer och myndigheten skulle koncentrera sig på fyra uppgifter; besluta vilka arbetssökande som skulle vara inskrivna, tillhandahålla digitala tjänster för att söka jobb, kontroll av aktörerna samt insamlande och analys av statistik.

Nu finns det många fristående aktörer som är kreativa och duktiga i att få människor som är mellan jobb att komma tillbaka till arbetslivet. Det är bra.

Men jag ser två problem. Den första är att det finns en grupp människor som varit lång tid utanför arbetsmarknaden. De kan ibland ha en rätt komplex problematik som det heter på myndighetsspråk. De kanske har en sjukdomshistoria av fysisk eller psykisk art, ofullständig utbildning, språksvårigheter – eller andra problem. Då de fristående aktörerna får en stor del av ersättning när en arbetssökande kommer i jobb är de inte alltid så intresserade av att jobba med den här gruppen.

Vi på kommunernas arbetsmarknadsenheter har däremot lång erfarenhet. Vi känner människorna, har upparbetade metoder och medarbetare med erfarenhet. Vi har ofta en relation med dem genom vårt försörjningsstöd och vi känner företagen i vår bygd. Det finns en enkel lösning. Det är att staten genom arbetsförmedlingen ger oss kommuner uppdraget att jobba vidare med dem – och ger oss betalt för jobbet. Precis som man betalar de fristående aktörerna. Det är en naturlig och enkel lösning. Nu förväntas vi ändå göra en stor del av jobbet. Gratis.

Det andra problemet är att det inte finns fristående aktörer i alla kommuner i Värmland. Då får ju staten bestämma sig för om man i bolags- eller myndighetsform vill göra jobbet själv – eller om man vill tillfråga den aktuella kommunen om de kan göra det. Mot ersättning. Men staten kan ju inte stå handfallen och vänta på bättre tider. Månad efter månad.

När staten nu gör lite hastiga kast såväl vad gäller medelstilldelning som arbetsförmedlingens inriktning är det viktigt att veta att vi i kommunerna står kvar. Vi har kunskap, erfarenhet och vilja.

Lösningen är alltså enkel. Skriv ett regleringsbrev där man ger uppdrag till kommunerna att mot ersättning vara en aktör som kan arbeta med de som står långt från arbetsmarknaden. Och lös frågan för de kommuner som över huv taget inte har några fristående aktörer.

Vi kommuner har kunskap och erfarenhet. Ge oss uppdrag och pengar. Vi har gjort det här förr. Och vill ni testa det här någonstans står vi i Karlstad – och kanske fler kommuner, redo.

Per-Inge Lidén (MP)

Ordförande, arbetsmarknads- och socialnämnden i Karlstad

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.