Trots att Kristdemokraterna hållit sig över riksdagsspärren hela mandatperioden präglas nyhetsrapporteringen om ett parti i kris. Det är som om alla utgår från att KD skulle behålla sina starka opinionssiffror på över tio procent över en längre tid. Och samtidigt helt glömmer bort partiets nyvunna stabilitet i opinionen.
Inte ens KD själva förväntade sig att toppnoteringen i maj 2019 på 12,6 procent i SCB:s partisympatiundersökning skulle hålla över tid. I november 2019 föll stödet till 6,8 procent. Det intressanta är inte deras toppnoteringar utan hur partiet under hela mandatperioden har lyckats hålla sig över riksdagsspärren, vilket inte har hört till vanligheterna.
Trots detta har nyhetsrapporteringen präglats av en bild av ett parti i kris. Det har handlat om allt från sviktande opinionssiffror och avhoppade medlemmar till partiets profil i kriminal- och invandringspolitiken de senaste åren.
Inför KD:s riksting förra helgen skrev Expressen att sviktande opinionssiffror och osäkerhet om partiets väg pressar KD när de samlas. Även Dagens Nyheter hade ett reportage om att partiet befinner sig i något som kan liknas en kris. I SVT:s Agenda sändes på söndagskvällen ett långt inslag med två avhoppade medlemmar, varav en nu är kommunalråd för Centerpartiet. I inslaget fick de utrymme att helt oemotsagda sitta i en kökssoffa mitt emot varandra med varsin kopp kaffe i handen och prata negativt om deras upplevelser om partiets politiska inriktning.
Mellan 2011 och fram till valrörelsen 2018 befann sig KD kroniskt under riksdagsspärren i opinionsundersökningarna. I maj 2018 – bara några månader innan valet – visade SCB:s partisympatiundersökning att bara 3 procent av väljarkåren skulle lägga sin röst på partiet om det var val då. Valresultatet blev 6,32 procent, mer än en dubblering i jämförelse med undersökningen fyra månader innan. KD med Ebba Busch i spetsen har alldeles uppenbart förmågan att bedriva valrörelse och mobilisera väljare.
Mandatperiodens stabilitet och partiets stöd i opinionen bådar gott inför valrörelsen nästa år. Det är inte heller till KD:s nackdel att partiet under mandatperioden har lagt ner ett gediget arbete med att utveckla politiken. Som ett exempel kan deras kriminalpolitiska handlingsprogram nämnas, där det brottsförebyggande arbetet upptar en inte oansenlig del av den utstakade politiken.
Dessutom verkar kritiken mot politiken som partiledningen har stakat ut vara överdriven. När kristdemokrater runt om i landet samlades för första gången på länge i Norrköping fanns det inte mycket till splittring när man avhandlade sakpolitiken.
Mellan 2018 och 2019 ökade Kristdemokraterna sitt medlemsantal med över 4 300 personer, under en tid då andra partier kämpar för att inte tappa medlemmar. Att medlemmar lämnar ett parti hör inte till ovanligheterna, och man kan knappast ta enskilda avhoppande medlemmar som inteckning för en intern förtroendekris för partiets politiska riktning.
Slutsatsen om en kris inom Kristdemokraterna verkar vila på illa underbyggda resonemang som saknar stöd i verkligheten. För partiet har nog knappast haft en bättre utgångspunkt inför en valrörelse än nu.