Karlstadsaktuella Miriam Bryant: "Många kan identifiera sig med det destruktiva"

Miriam Bryant är aktuell med ett nytt album, en film och en turné som tar henne till Karlstad.

Hon fick sitt breda genombrott i "Så mycket bättre" och när hon nu släpper sitt första album på svenska "PS jag hatar dig" handlar det om ett uppbrott från en destruktiv relation.

Med rötter i både England och finska Karelen pratar Miriam Bryant bred göteborgska, på det där lite inbjudande sättet som antyder att nästa mening kommer att vara "Äh, nu tar vi en kopp kaffe!".

Hon har bytt uppväxtens Göteborg mot Vasastaden i Stockholm och för mycket kaffe brukar ge henne ångest, förklarar hon. Men några koppar dagligen blir det.

Under pandemin har hon månat om att inte hamna i någon kreativ dvala, en av idéerna som föddes under perioden var att ge hennes nyinspelade musik en visuell identitet. I dag släpper hon albumet "PS, jag hatar dig" som legat klart i drygt ett år och i samband med releasen släpps också en kortfilm med samma namn.

– Tanken på en film föddes under pandemin, förklarar Miriam Bryant.

– I vanliga fall skriver man låtar, släpper skiva och åker på turné och då hinner man inte alltid fullfölja de kreativa tankar man har. Nu gav pandemin oss möjligheten.

Tidigare i veckan premiärvisades biofilmen bland annat i Karlstad i samband med direktsända livekonserter.

– Vi väntade med att släppa albumet, det kändes meningslöst att släppa musik som jag inte kan turnera på. Samtidigt ville jag inte gå vidare till nästa kreativa process, jag ville avsluta det här kapitlet innan jag påbörjade nästa. Så vi vred ur trasan lite mer och gav albumet en film.

Är det ofta så du arbetar, göra klart innan du påbörjar något nytt?

– Jag brukar faktiskt ofta starta många grejer och ha mycket igång samtidigt. Men nu har jag testat att fokusera, ta en sak i taget.

Du pratar om album, vilket i dag är ovanligt – många artister släpper mest singlar och delar upp det som var tänkt som album i ep:s.

– Målet genom alla faser av min kreativa resa har varit ett album. Jag gillar att jobba konceptuellt, det har jag gjort sedan jag var liten. Jag vill rama in saker, jobba i block typ. Då blir det naturligt med ett albumtänk.

<strong id="strong-822679f15e3b83a5f0d99bb41382312d"><em id="emphasis-126aecafdb45b1ed10fd74909f865d4b">Miriam Bryant om Värmland:</em></strong>

<em id="emphasis-adbe6549e49cddb0cd25380767ebb1c4">– Varje gång jag är i Värmland tänker jag att det är där jag borde bo eftersom det är så jävla vackert. </em>

När hon som tonåring började skriva poesi arbetade hon utifrån samma tanke.

– Jag skrev diktsviter med samma tema. Samlade allt under samma rubrik. Sedan gick jag vidare till nästa tema. Lite samma sak när jag skriver musik nu. Jag samlar ämnen som berör mig.

Ett homogent album, med en röd tråd, kan ju berätta en story på samma sätt som en film.

– Absolut! Precis så känner jag med det här projektet, det är lika mycket en film som ett album. All form av konst, alla uttryck, konsumeras på olika sätt, av olika anledningar. Det berör oss på olika sätt. En film till exempel, kan förändra ett mående. Om du känner dig ledsen och sätter på en ledsen låt, kan du nästan njuta lite av få en bekräftelse på din ledsenhet typ. Det är väldigt mänskligt.

Där har du väl egentligen anledningen till att vi överhuvudtaget konsumerar musik, film och andra konstformer – vi vill få bekräftelse, känna igen våra egna känslor, få en känsla av att inte vara ensamma om något.

– Gud ja! För mig har musik fungerat så. När jag var yngre så identifierade jag mig med olika genres, låtar eller artister för att jag kände igen mig i dem. Så var det även för alla runt omkring mig. Man behöver ord, och toner och melodier, på ens känslor.

Miriam Bryant återanknyter till sitt nya album.

– Musik kan vara väldigt romantiserande, man kan skriva en låt, ett helt album, om en snubbe som egentligen är en skitstövel. Det låter som en fin kärlekslåt, men storyn bakom är en helt annan.

Du får något som i grunden är dåligt att låta som något positivt?

– Ja, det är just det destruktiva som många bottnar i och kan identifiera sig med. Trots att något eller någon gör en olycklig så fortsätter man träffa den personen, utsätta sig för den situationen.

Titeln "PS jag hatar dig" känns väldigt summerande med tanke på det du sagt. Det känns som en sådan där mening man får i skallen och skriver en låt utifrån.

– Roligt att du säger det. Egentligen hade jag skrivit klart nästan hela skivan när jag kom på den. När jag började albumprocessen så kände jag nog inte så. Alltså att jag hatar den där personen. Då hade jag skrivit flera, som jag var inne på tidigare, romantiserande låtar. Kärlekshyllningar typ. Samtidigt som det destruktiva fanns med. Titel blev verkligen som en PS: allt det här som jag har sjungit om må så vara, men bara så du vet – jag hatar dig.

Det är ett starkt genomgående tema av uppbrott, trasslig relation och att "komma ut på andra sidan som en vinnare" genom hela skivan.

– Verkligen. Det handlar om att vinna eller förlora, det är en kamp om vem som drar det kortaste strået i kärleken.

"The Winner Takes it All", som Abba sjunger.

– Haha, ja verkligen. Det är just den tematiken som jag använt. Men det handlar också mycket om att ifrågasätta sig själv: hur kan något så dåligt kännas så bra? Vad säger det om mig att jag kan tycka så mycket om något/någon som är dåligt för mig?

– Men allt det här kan den som lyssnar applicera på annat såklart. Jag tycker det vore fett om folk kunde ta till sig både albumet och filmen på sitt eget sätt, musiken beskriver ju en kamp vad det än må vara emot.

Lyssnaren kan lägga in sin egen Goliat mellan raderna.

– Gud ja.

Skriver du alltid utifrån det egna eller träder du som låtskrivare även in i andra roller och situationer?

– Det är enklare att hämta från sig själv. Samtidigt har jag börjat inse att jag blir som en broken record. Jag hamnar i samma mönster. Och i stället för att lära mig och växa av erfarenheter så flyr jag. Vilket i sin tur leder till att det blir samma resultat nästa gång.

– Jocke Berg berättade för mig när vi jobbade i studion att han hittade på teman till slut. Han behövde göra det för att kunna skriva musik i den mängd han ville.

Många låtskrivare har tre, fyra sorters låtar som de hela tiden skriver om, vänder och vrider på.

– Jamen exakt. Snacka om att fastna i mönster! Men det är som det är, vi är ju de vi är.

Utöver Jocke Berg gästas du av bland andra Sven-Bertil Taube och Victor Leksell på albumet, vad styr dina val?

– Det kan vara slumpen som styr. Oftast växer det fram organiskt, Jocke medverkar på "Lonely in a Crowd" som vi skrev tillsammans och hans röst var med på demon. Tanken var att jag skulle sjunga allt, men jag tyckte att det lät så fint med en manlig röst i refrängen och speciellt då Jockes röst som jag är ett stort fan av.

<strong id="strong-29ed8fdc80d98975fb58e75609030b28">Miriam Bryant om</strong> <strong id="strong-d1e317">...Selma Lagerlöf: </strong> – Alla som har en relation till henne har en relation till Värmland. Och jag tänker att man har påverkats mycket av den värmländska naturen i sitt skrivande så alla som har läst henne har en bit av Värmland i sig. Hon har påverkat mig sedan jag var barn. På samma sätt som Astrid Lindgren och Tove Jansson. Hon är en av de stora för mig.

Hur var det att debutera som skådespelare i filmen som följer med albumet?

– Väldigt roligt. Jag har tidigare gått några teaterkurser, men jag har inte sysslat med det i vuxen ålder. Filmen var min idé, jag har alltid levt i en fantasivärld i mitt huvud och regisserat filmer till all musik som jag har lyssnat på. Jag har alltid haft det greppet nära till hands, så det var inget stort steg att ta.

"PS jag hatar dig" finns ute nu och den 18 februari kommer Miriam Bryant till Nöjesfabriken i Karlstad.