I söndags gjorde Frida Broström mål i Mallbackens sista match för säsongen, borta mot Umeå.
Det blev också hennes sista match.
Efter 19 säsonger och 228 raka seriematcher väljer klubbikonen att avsluta fotbollskarriären.
– Det kändes helt rätt. Jag har gjort mitt, säger hon.
Få, om någon, har betytt mer för Mallbackens IF genom åren än Frida Broström.
Norrbottenstjejen, med Lira Luleå BK som moderklubb, lämnade Alviks BK 2003 för Mallbacken.
Snart 20 år senare har 39-åringen blivit en av föreningens största profiler.
Men allt har ett slut, även för Frida Broström. Nu har det sista kapitlet skrivits i en lång och framgångsrik karriär.
– Jag blir inte yngre. Det tar på krafterna både psykiskt och fysiskt. Nu kändes det rätt att lägga av medan jag själv kan bestämma, i stället för att någon skada ska komma i vägen. Det var så klart svårt att sluta med något som man pysslat med i över 35 år, samtidigt kändes det helt rätt. Jag har gjort mitt. Det var dags att ge sig innan det blir alldeles för sent, skrattar hon.
Otroliga sviten
Beslutet innebär att hennes matchsvit på sanslösa 228 raka seriematcher, slutar där.
Vad är hemligheten bakom sviten?
– Min envishet. Jag känner heller inte efter i första taget, utan jag har haft krämpor här och där och det är väl sånt som jag kanske får tampas med efter karriären. Annars har jag haft turen att hålla mig frisk, som gjort att jag hela tiden kunnat träna. Jag har aldrig haft något längre uppehåll.
Totalt har det blivit över 400 matcher i Mallbacken-tröjan för Frida Broström.
I över 20 års tid har hon spelat i Allsvenskan eller Elitettan, som upptagit en stor del tid och energi i hennes liv.
Även om hon aldrig har kunnat försörja sig på sporten har det alltid varit värt det, menar Broström.
– Jag har aldrig tvekat på det. Passionen jag känner för fotbollen är för stor, pengar spelar ingen roll, även om det kommit lite mer på senare tid. Men det är klart, jag vill inte ens tänka på hur många 1000 mil jag suttit i flyg eller buss på väg till match.
Mycket har utvecklats inom damfotbollen sedan Frida Broström tog på sig fotbollsskorna för första gången.
– Det har hänt jäkligt mycket, framförallt de senaste fem-sex åren. Nu pratas det om att man ska kunna försörja sig på sporten, det fanns inte ens när jag började. Utvecklingen i stort är lovande. Sedan går det inte att jämföra med herr, vi kommer aldrig att komma i närheten. Vi får vara nöjda med hur långt vi har kommit.
Tror på satsningen
Mallbacken slutade på en niondeplats i Elitettan i år.
Nu tappar de sin största profil - som tror att de har något bra på gång.
– Vi har satsat på unga värmländska talanger. Det tror jag är rätt väg att gå, då kan vi få en grund som spelar ihop sig och sedan kan toppas med några spelare utifrån. Jag hoppas att de yngre tjejerna fortsätter att utvecklas, de har verkligen tagit för sig.
Ditt mest speciella minne från fotbollskarriären?
– När vi mötte Umeå och Marta på Strandvallen inför nästan 4000 åskådare. Det var väldigt speciellt, men jag minns också alla gånger vi tagit klivet upp till Allsvenskan.
Vad kommer du att sakna mest?
– Gemenskapen. Alla spelare och ledare. Omklädningsrummet.
...minst?
– De långa bussresorna. Nu kommer jag att kunna göra lite vad jag vill, när jag vill. Året blir inte så uppritat.
Bara en dag har gått sedan avskedsmatchen. Frida Broström har därför inte landat i sitt ”nya” liv, men erkänner att det är en annorlunda känsla att inte längre titulera sig som fotbollsspelare.
– Just nu känns det skönt, men sedan när de andra drar i gång nästa säsong kommer det säkert att vara en konstig känsla.
Framöver blir det mer tid på annat och andra som ligger henne varmt i hjärtat.
– Det har jag inte funderat så mycket på, men jag ska väl pyssla med allt annat i stället. Så som skidor och slalom. Jag har en sambo som jag inte har sett så mycket, en hund och ett hus.
Hon öppnar för en återkomst som ledare.
– Någon gång, absolut. Närmsta året ska jag ta en paus helt och hållet, känna efter lite vad jag vill göra och ta det lugnt
Då är det Mallbacken som gäller, i så fall?
– Ja, det känns som det, skrattar hon.