Tjugo år efter katastrofen i Södra Råda – medeltida kyrkan gick upp i rök

Tjugo år har gått sedan den ödesdigra branden i Södra Råda. På några timmar gick en av Sveriges finaste medeltida kyrkor upp i rök.

Krasst kan vi konstatera att inget ont utan att det för något gott med sig. Rekonstruktionen har betytt mycket för att öka förståelsen och kunskapen om medeltida byggnadssätt.

Kvart över två på måndagsmorgonen, den 12 november, kommer larmet. Det brinner i Södra Råda. På vägen upp informerar brandmästare Conny Jansson deltidsstyrkan att det rör sig om den gamla kyrkan.

– Kyrkan var fullkomligt övertänd, yttertaket hade rasat in och det brann i ytterväggarna, berättade Conny Jansson dagen efter.

Brandmännen dämpar elden och bevakar gnistregnet som når ända till grannhusets fasad cirka trehundra meter bort. Risken är överhängande att det ska slå fäste.

Den 700 år gamla kyrkan, byggd i furu och utvändigt täckt av tjärad spånpanel, går inte att rädda i den kraftiga vinden.

Sorg

När morgonen gryr är Södra Råda i chock. Av kyrkan återstår endast brandskadade rester av det nedersta timmervarvet. Folk som söker sig till platsen är rejält omskakade.

– Kyrkan var ju vår identitet. Nu är den borta, det är ofattbart, säger Kerstin Johansson.

– En av de värsta dagarna jag varit med om. Alla vet vad kyrkan betyder för oss, det känns overklig, säger Henry Karlsson.

Svenska kyrkan hade vid tiden för branden två förrättningar per år utöver dop och vigslar.

– Kyrkan var en klenod och en stolthet för hela pastoratet. Och för Södra Rådaborna betyder den ju naturligtvis ännu mer, säger kontraktsprost Inge Persson.

”Unika värden”

På Riksantikvarieämbetet är man förkrossade förklarar byggnadsvårdare Lars Cnattingius när han på tisdagen kommer till Södra Råda.

– Kyrkan var en av Sveriges finaste i sitt slag, Det är oersättliga förluster, unika vägg- och takmålningar, trävalvet i koret och långhuset, och kormålningarna med hela sviter från 1300-talet som gått förlorade.

De första nätterna efter branden bevakas kyrkplatsen av hemvärnet på begäran av Riksantikvarieämbetet.

Brandorsaken

Det är inte bara sorg och chock som präglar bygden. Brandorsaken diskuteras flitigt. Någon el fanns inte i kyrkan. Men varför var det närboende som larmade? Fungerade inte larmet i kyrkan?

Södra Råda hade ett sofistikerat brandlarm. Det skulle känna av förändringar i luftsammansättningen. Det höga vattenståndet gjorde dock att en sugledning i marken, som som gick in i kyrkan och förgrenade sig i fyra-fem tunna plastslangar, inte fungerade på grund av kondens.

Systemet ansågs effektivare än traditionella rökdetektorer då det snabbare skulle känna av en förändring. I ett utvändigt hängande skåp, på stockhägnaden, fanns en detektor och en fläkt som skulle se till att luften cirkulerade. Problemet med kondens var dock väl känt och skulle – ironiskt nog – åtgärdas dagarna efter branden.

Lars Cnattingius säger till MT att han är säker på att larmet inte kunnat rädda kyrkan. Inte i den rådande blåsten.

Polisens tekniker inleder dagen efter branden en teknisk utredning. Den ger inget. Brandorsaken är länge höljd i dunkel.

Återuppbyggnad?

Vad ska ske på platsen för Södra Råda gamla kyrka? Fyra veckor efter branden ringer riksantikvarie Erik Wegraeus till MT. Han vill få ut lokalt, till kommuninvånarna i allmänhet och de boende i Södra Råda i synnerhet att Riksantikvarieämbetet har ett ansvar. Det är lyhörda gentemot opinionen och han flaggar för en eventuell återuppbyggnad.

– Nu kommer vi att sätta upp ett tak och skydda platsen för regn, därefter ska vi rensa upp. Vi gör en arkeologisk undersökning och medan den pågår tar vi fram ett underlag på olika lösningar, sa Erik Wegraeus.

Att kyrkan var oförsäkrad, något som många med frustration påpekar efter branden, är oväsentligt kommenterar Wegraeus.

– Ekonomin kommer i andra hand när vi diskuterar framtiden.

Handuppräckning

Onsdagen den 30 januari 2002 bjuder Gullspångs kommun och Riksantikvarieämbetet in allmänheten. Kvällen artar sig till en manifestation för en återuppbyggnad.

Sonja Höglund får applåder när hon jämför Södra Råda gamla kyrka med Katarina kyrka och regalskeppet Vasa, och hon undrar om bygden hade råd att inte bygga upp kyrkan igen och hon förutspår att platsen skulle kunna bli en intressant byggarbetsplats.

Alla i den fullsatta bygdegården i Södra Råda räcker upp handen på frågan om en återuppbyggnad ska ske.

I februari lämnar Riksantikvarieämbetet in ett äskande till Kulturdepartementet rörande 15 miljoner kronor till en grundplåt inför en tänkt återuppbyggnad.

Virkessyn

Tanken på en återuppbyggnad gör att det redan året efter branden är timmersyn hos fyra skogsägare i Södra Råda. Kan bygden leverera de furukvalitéer som krävs?

– Det går åt ett femtiotal träd på drygt 11 meter och cirka 100 träd på längder som 5, 7 och 8 meter, säger timmerman Robert Carlsson.

Georadar

Tidigt står det klart att Riksantikvarieämbete vill se en omfattande arkeologisk undersökning. Först ut är geofysiker Roberto Grassi, han undersöker varje bit av området runt kyrkan med hjälp av en radar.

– Jag läser av marken på 2,5 meters djup, det gäller att komma ner på steril mark, under alla kulturlager.

Tanken är att georadarundersökningen ska visa eventuella mönster. Stenar som kan tänkas bilda en grundmur eller en källare, kort sagt, resterna av en äldre kyrka.

Roberto Grassi finner en mängd gravar men också tecken på en äldre klockstapel som funnits beskriven i den äldre litteraturen. En intressant iakttagelse är fynd från sydvästra delen av kyrkogården. Via en tänkt linje mellan stenarna kan man ana grunden till en äldre kyrka.

Arkeologer kommer

I slutet av maj är det dags att dra av presenningen. Inledningsvis har arkeologerna ett styvt jobb att dokumentera brandresterna. Guiden Agne Niklasson är till god hjälp, eller som arkeolog Rikard Hedvall uttrycker saken:

– Det är bra att ha Agne, han känner inte bara igen sakerna, han vet dessutom var de suttit.

Undersökningen sommaren 2002 pågår i åtta veckor. Syftet är brett, studera spår efter mänsklig aktivitet. Vad ger det? Ett tjugotal gravar upptäcks och vid dessa en mängd kistspikar samt bärhandtag i järn. De stenarna som Roberto Grassi sett och som kunde indikera en äldre kyrka avfärdas dock som naturliga stenar.

En av de sista dagarna, innan arkeologerna avslutar för säsongen, görs kanske det mest intressanta fyndet. Under gravarna påträffas två mycket kraftiga stolphål. I ett av hålen syns rester efter en förmultnad stolpe. Arkeologerna vågar inte gissa vilken typ av byggnad det kan ha rört sig om, bara att stolparna troligtvis burit ett tak.

”Arbetsgruppen Framtida förvaltning”

Redan under det första året efter katastrofen tar Riksantikvarieämbetet fram ett ambitiöst forsknings- och genomförandeprojekt.

Den första delen – forskningen – handlar om det arkeologiska och återuppbyggnaden. Man hoppas att bygget ska ge praktiska kunskaper om medeltida byggnadssätt.

Den andra delen – återuppbyggnaden – är bredare. Den nybildade ”Arbetsgruppen Framtida förvaltning” ville till exempel skilja på förvaltningen och driften av den återuppbyggda kyrkan och framtida kulturaktiviteter.

Det hela är ambitiöst, Gunnar Ros säger att ett nätverk bestående av lokala aktörer ska driva ett inre hjul, detta ska i sin tur få stöd av ett yttre hjul, aktörer som exempelvis region, Västsvenska turistrådet och Riksantikvarieämbetet.

– Rekonstruktionen ska förhoppningsvis bli en samlingspunkt och attraktion i bygden och för kommunen, sa Gunnar Ros.

I fatet ligger grusade förhoppningar sedan det står klart att regeringen inte tänker skjuta till de medel som äskats.

Amatörarkeologer

Inför den andra grävsäsongen har Värmlands museum och Vuxenskolan arrangerat en kurs i arkeologi. Sju amatörarkeologer står beredda att bistå arkeologerna när presenningen åker av. Yngst är Christoffer Andersson, 14 år, bosatt i Vattenberg. Jodå, han funderar på att bli arkeolog.

En annan nyhet denna sommar är att guidningen återupptas och att man arrangerar en ungdomskväll, 16-17 ungdomar hörsammar inbjudan.

Intresset är på topp i bygden. Sista sommaren nekas ett femtontal att deltaga när vuxna bjuds in under parollen ”Arkeolog för en kväll”.

Föreläsningsserien, som påbörjades redan år 2002, lockar i genomsnitt drygt 80 personer till bygdegården. När Dick Harrison gästar är det så fullt att Gunnar Ros signifikativ inleder kvällen med att informera om utrymningsvägarna: ”Det är sådana här kvällar man ångrar att vi inte tar något inträde”.

Branden klaras upp

Efter att den andra grävsäsongen, hösten 2003, avslutats kommer uppgifter som slätar ut alla frågetecknen rörande brandorsaken två år tidigare. Det alla misstänkte – att det var ett pyromandåd – bekräftas. Vid en polisutredning i Arvika, efter det fruktansvärda knivmordet på en femåring flicka, avslöjar en 24-årig psyksjuk man att han styrd av inre röster tänt på kyrkan. Han hade slagit sönder en ruta, slitit ut hela fönsterkarmen och hällt på bensin och tänt eld. Vissa detaljer i hans redogörelse suddar ut eventuella tveksamheter. Han talar sanning.

Grävningarna summerades

Tre år, 2002-2004, pågår utgrävningarna vid Södra Råda gamla kyrkplats. När Martin Edlund år 2005 summerar utgrävningarna framkommer att drygt 200 gravar upptäckts. Förutsättningarna att undersöka dessa har dock inte varit de bästa på grund av den fuktiga sanden.

Riksantikvarieämbetet har fått kalla in osteolog Agneta Olsson. I hennes rapport framgår att hon studerat 46 gravar och att alla skelett varit mer eller mindre porösa och uppluckrade. Detta faktum har försvårat och till stor del omöjliggjort en analys. Ingen individ bedöms vara äldre än 60 år. Intressanta fynd utöver alla gravar är en ansenlig mängd mynt.

Stavkyrka

Den intressanta uppgiften från första årets utgrävningar om två stolphål följs upp av ytterligare upptäckter. Vid summeringen konstaterar Edlund att hela sex stolphål har påträffats. En indikation på att en äldre stavkyrka i storleken 9 meter gånger 4,5 meter funnits på platsen.

Det äldsta fyndet? En eldstad från någon gång mellan år 0 och 500 år före vår tideräkning.

Stenfoten

År 2007 påbörjas rekonstruktionen av stenfoten. Den grund som kyrkan ska vila på. Stenmästare Sten Steinbach leder det hela. Arbetet är en grannlaga uppgift, ett kvalitetsarbete. Även om vissa stenar kan återanvändas för man åka runt på gårdarna och leta sten.

På kyrkplatsen tilläts en minigrävare att assistera då de tyngsta stenarna ska på plats. Ett arbetssätt som står i stark kontrast till hur timmermännen arbetar. Just när MT besöker platsen för att studera stenarbetarna bearbetar timmerman Robert Carlsson stockarna med hjälp av skrädyxor. Helt enligt ambitionen att använda medeltida byggnadssätt i återuppbyggnaden.

Syllen

Det är jippo vårvintern 2007, lokal- som riksmedia är inbjudna. Timmermän fäller träd med yxor, stockar körs ut med hjälp av hästar. Ett stenkast bort är stenfoten på den gamla kyrkplatsen klar och syllen till långhuset beredd att läggas på plats. Elva man och en kvinna (kommunalrådet Carina Gullberg) hjälps åt. Robert Carlsson berättar att stockarna kom från fyra olika platser i Värmland.

Från och med sommaren 2007 bearbetar timmermännen stockarna på plats, något som ska bli praxis. För guidningen svarar antingen Agne Niklasson eller Christoffer Andersson. De två turas om. Besökarna kommer de här åren i tusental.

Allmänheten kan även gå utvalda kurser. Inom Södra Rådaprojektet är detta ett sätt att få allmänhetens intresset för projektet.

– Det har handlat om kurser i tjärbränning, skrädning av timmer, tunga lyft och transporter, säger Gunnar Ros, Riksantikvarieämbetets tillsyningsman.

Det förekommer även regelbundna skolbesök. Eleverna får prova på olika hantverkstekniker och erbjuds studiebesök. De bussas dels till Dacapo i Mariestad dels till Historiska museet i Stockholm.

”Vi bygger kunskap”

Under 2008 kommer det fjärde timmervarvet på plats. Nu talas det inte längre om när rekonstruktionen är klar. En fråga alla ställt sedan den dag beslutet om en återuppbyggnad presenterades.

Gunnar Ros gör dock ett försök att besvara frågan i augusti 2008.

– Gör vi fyra timmervarv per år... och det är totalt 20 timmervarv, det blir fem år och så lägg på ett par år för takkonstruktionen och spån. Men kom ihåg, vi bygger kunskap inte en kyrka.

År 2011 bildas Södra Råda Akademien. En ideell förening i syfte att på uppdrag, eller på eget initiativ, bedriva och stödja kunskapsbygge och kunskapsförmedling inom relevanta områden med koppling till den medeltida kyrkan och det medeltida kyrkolivet.

Ytterligare två år senare, 2013, presentera en skiss över en tänkt byggnad vid Södra Råda kyrkplats. Ett märkesår, sakristian är färdig. Kyrkspånmästare Börje Samuelsson låter guiden, med mera, Agne Niklasson lägga på det sista spånet på sakristian.