Klimatpanelen IPCC räknar på fel problem

Men den energi som når haven är helt beroende på solens varierande aktivitet, Jordens ständigt skiftande plats solsystemet och planeternas verkan, skriver Sture Åström.

Inför toppmötet om klimatet i Glasgow har vi översköljts med beskrivningar av den katastrofala framtid som klimatpanelen IPCC räknat fram. Men de har räknat på fel problem!

När jag hade klarat det sista provet för att få examen som civilingenjör, förmanade min professor så här: Nu Sture, har du lärt dig hur man räknar ut svaren på frågorna i talen. Men i verkliga livet gäller det att skriva talen, att välja rätt problem att räkna på.

IPCC har valt fel problem. De har försökt räkna ut hur atmosfären förändras beroende på halten koldioxid. Då väder och klimat är fullständiga kaos, är sådana beräkningar ytterligt osäkra. I den sista rapporten AR6 har de tagit in viss inverkan av solen.

Men haven representerar cirka 99 procent av all kapacitet att lagra värme ovan jordskorpan. Därför bestäms klimatet mer av det som händer i haven än i atmosfären. Haven är så ”tunga” värmemässigt att någon ”tipping point”, som plötsligt stjälper över klimatet i ett nytt läge, är fysiskt omöjlig. Det tar tusentalet år för havens strömmar att gå ett helt varv. Vad som händer i haven är ännu sämre känt än det som händer i atmosfären.

Men den energi som når haven är helt beroende på solens varierande aktivitet, Jordens ständigt skiftande plats solsystemet och planeternas verkan. Det är alltså det viktigaste problemkomplexet för klimatet. Om Solen och planeterna vet man mer än om havens strömmar. Här finns observationer sedan 4 000 år tillbaka och noggrann bokföring sedan 1752. Ett samband mellan solfläckarnas cykler och klimatet noterades redan 1801.

Således: Klimatförändringarna beror på tre problemkomplex, i ordning efter stigande vikt: Vad som händer i atmosfären; Vad som händer i haven; 3. Vad som händer i solsystemet.

IPCC har räknat på det minst viktiga problemet. Solforskningen visar i dag tydliga tecken på en kommande kall period. Det stora antalet köldrekord som de senaste tre åren noterats både på norra och södra halvklotet talar för att den kalla perioden redan börjat. Det är verkligheten.

Baserat på sina beräkningar har IPCC under 30 år utfärdat ständiga larm om katastrofer: Söderhavsöarna skulle dränkas, men de har växt i area. Öknarna skulle växa, men de har krympt. Skördarna skulle minska, men de har ökat så dramatiskt att en fjärdedel av mänskligheten lyfts ur svält och misär enligt Världsbanken. Isbjörnarna skulle svälta ihjäl, men stammen har femfaldigats till fler än 30 000.

IPCC:s beräkningar har alltså inte bara varit fel. Verkligheten har blivit den rakt motsatta.

Sture Åström