Arvikabördiga Julia Riordans senaste offentliga verk i Värmland är på runt 50 kvadratmeter. En väggmålning i Arvika blev över 100.
Genom sina muralverk gör hon verklighet av sin konstnärliga ambition att sätta färg på det offentliga rummet.
Nu byter hon skala och ställer ut i ett enrumsgalleri på Herrhagen.
Skulle hon vilja visa målningen hon gjorde i Lekvattnet i somras i full skala, skulle det krävas ett gallerirum till.
Konstfrämjandets galleri i Karlstad består av ett rum på lite drygt 20 kvadrat och det som Julia Riordan fyllt lokalen med inför fredagens vernissage är målningar, bonader och tuftade verk i dimensioner som med hennes mått mätt är ganska små.
– Vanligtvis jobbar jag med muralkonst och gatukonst, säger hon, men berättar att hon också börjat skapa mer verk som lämpar sig för utställningar.
Hur var det att byta skala?
– Det var svårt i början. Jag tycker nästan det är lättare att måla en stor vägg än en liten tavla. Det är så det känns. Det är ett annat tänk att jobba småskaligt. Det blir ett helt annat sätt att jobba på. Att jobba med pensel på canvas är pilligt, jämfört med att jobba storskaligt med roller eller spraymåleri.
Hennes konstnärliga uttryck känns igen även i den mindre skalan. Det är stilrent, många symboler, stiliserade växter och en hel del geometri. Färgerna är fylliga, inte skrikiga, men mättade.
– Jag gillar att jobba färgstarkt och att bygga upp sagovärldar. Den här färgskalan känns lite ”rymdig” och jag gillar att leka med den. Jag gillar det färgstarka. Det är en drömvärld för mig med den här färgskalan, säger hon. Jag tycker om att tänka att det inte finns några regler för hur man använder färg och form, utan mer gå på känsla. Jag gillar verkligen färg. Man kan bli så rädd för det, men jag tycker nästan det är svårare att gå ner och jobba med bara tre färger. Jag tycker det är lättare att ha en bredare färgskala.
På väg tillbaka
Hon kom in i konsten via textilierna och nog kan man ana hennes värmländska ursprung i en del av bilderna. Värmland har starka textila traditioner och hon är född i Takene; högstadiet och gymnasiet gick hon i Arvika. Nu bor hon i Stockholm och alltmer i Värmland.
– Jag är på väg tillbaka hit till Värmland. Jag testar att bo här, men jag har inte flyttat in än så vi kan säga Stockholm/Värmland. Jag kommer nog ha kvar möjligheten att vara i Stockholm och jag kommer nog att bo lite hit och dit.
Vill förändra
Hon ämnar också fortsätta variera sitt konstnärskap, med textil och måleri, stora och små format, utställningar och gärna fler offentliga verk.
– Jag vill förändra det offentliga rummet och sätta färg i det. Jag tycker det är viktigt att sprida inspiration ut på gatan och också öppna upp konsten, så att alla får ta del av den.
Att arbeta i offentlig miljö tillför en extra spänning:
Skakar av sig
– Jag inspireras väldigt mycket av de möten som uppstår. Jag får mycket energi av det. Många av mötena är väldigt roliga och oftast är det väldigt mycket positiv respons.
Är det någon som är negativ tror hon mer det handlar om folk som ”tycker att väggar ska vara grå”. Sådant folk finns:
– Ja, några, men det är bara att skaka av sig det. Man får ha olika åsikter.