För över 20 år sedan anklagades bröderna för att mördat Kevin, 4 – men friades.
Nu väntar de på besked om en ursäkt samt eventuell kompensation från Arvika kommun.
– Svar lämnas i januari, säger brödernas juridiska ombud Stefan Liliebäck.
Det var i mitten av september som bröderna Christian Karlsson och Robin Dahlén återigen mötte Arvika kommun.
Då presenterade Stefan Liliebäck sin utredning för vad som hände för över 20 år sedan och vilka fel kommunens uppges ha gjort när bröderna felaktig anklagades för mordet på fyraårige Kevin.
Ingen ursäkt än: ”Jag vill kunna börja leva mitt liv. Få ett slut på det här”Det är en ursäkt och ersättning ex gratia som ligger på förhandlingsbordet.
Detta eftersom kommunens socialtjänst medverkat vid förhör och vallningar av bröderna – då fem och sju år gamla – som ska ha skett under tortyrliknande förhållanden, enligt Stefan Liliebäck.
Men i september kom inga besked, utan kommunen lyssnade bara på familjen.
Det efterlängtade beskedet väntas i stället längre fram:
– Vad jag har förstått så ska kommunstyrelsen ha möte om frågan i november. Svar lämnas i januari, säger Stefan Liliebäck.
Ett svar om det blir en ursäkt och/eller kompensation?
– Ja.
Vad tror du det landar i?
– Jag tycker att faktan i min utredning är obestridlig.
Vilket belopp man förväntar sig som eventuell kompensation vill han inte kommentera. Men som NWT berättat tidigare kan det handla om miljonbelopp.
Efter Kevinfallet – M-ledamöterna vill se upprättelseutredning för barnSkulle bröderna i samråd med sitt juridiska ombud inte vara nöjda med beskedet från kommunen kan de gå vidare med en rättslig process i ett civilmål.
– Men det får bröderna bestämma, säger Stefan Liliebäck.
Men så långt har inte Christian Karlsson själv inte tänkt.
– Nej, nej, nej. Vi får se vad som händer här först, säger han till NWT.
Att beskedet dröjer är inget som Christian Karlsson har några större problem med.
– Hellre att det blir ordentligt gjort och att det får ta tid än att det blir några fel. Jag försöker leva mitt liv så länge medan det närmar sig.
Det viktigaste för honom och hans bror är ursäkten och inte den ekonomiska kompensationen.
– Men jag vågar inte hoppas på någonting längre. Jag vet inte. Vi får se.