Under helgen gjorde familjen Lönnstam en hemsk upptäck – den värdefulla minnesstenen på sonen Jonas grav hade stulits.
Nu hoppas mamma Anna-Lena att stenen kommer återlämnas.
– Jag mår fruktansvärt dåligt. Det börjar närma sig årsdagen för hans död, så det skulle verkligen betyda allt om den kom tillbaka, säger hon.
Det är snart 17 år sedan Anna-Lena och Anders Lönnstams älskade son Jonas omkom i en tragisk olycka.
När familjen under lördagseftermiddagen skulle besöka sonens grav vid Ruds kyrkogård i Karlstad, upptäckte de att det var någonting som fattades på platsen.
– Det var min man som la märke till det. Jag reagerade inte först, man är ju så van vid att stenen brukar ligga där. När jag insåg att den var borta gick luften ur mig, berättar Anna-Lena Lönnstam och fortsätter:
– Hur kan någon vara så elak, att man tar en sådan sak?
De sökte av området och letade bakom blommor och ljus, men kunde snabbt konstatera att minnesstenen blivit stulen.
– Vi åkte vidare till vår dotter, som uppmanade oss att göra ett Facebook-inlägg och sedan var bollen i rullning. Det är hur många som helst som har delat och engagerat sig, säger Anna-Lena Lönnstam.
”Mådde illa”
Minnesstenen är en skifferplatta, där Jonas tatuering av en dolk har ristats in. Tatueringen var Jonas signum, och enligt Anna-Lena Lönnstam något han var otroligt stolt över.
– Han hade ritat den själv, skissat upp dolken och fått den tatuerad. Nu är det en bit av honom som är borta, åter igen. Det känns förjävligt, säger hon.
Under tisdagseftermiddagen när NWT når Anna-Lena Lönnstam, har hon precis varit uppe vid graven för att strosa runt och titta efter stenen.
– Jag mådde illa, för jag ville varken se den ligga på någon annans gravplats, eller hitta den trasig. Så jag åkte hem igen, säger hon ledsamt.
"Ovärderlig och unik”
Den 10 december infaller årsdagen för Jonas död. Familjen hoppas att stenen ska dyka upp och att personen eller personerna som tagit den inte åsamkat den några skador.
Skifferplattan som tatueringsskissen ristats in på, fanns på platsen redan innan Jonas begravdes där – på en liten höjd, precis som han ville ha det.
– För oss är den ovärderlig och unik. Gravplatsen är inte fulländad förrän den är där igen, den placerades där av en anledning.
Anna-Lena Lönnstam förklarar att hon inte bryr sig om det hela skulle visa sig vara ett dåligt busstreck.
– Jag skulle aldrig hänga ut någon. Man kan lämna stenen utanför kyrkoförvaltningens dörr om man vet med sig att man tagit den, eller om man vet vem som gjort det. Vi vill bara att den ska återlämnas.