Lönnqvist: Öppna för nya skolledare

Signerat
PUBLICERAD:
Dagens ordning riskerar att gynna de som aspirerar på att bli rektorer för att de vill slippa eleverna, snarare än de som har verkliga ledaregenskaper och som brinner för sitt uppdrag, skriver Jonatan Lönnqvist.
Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT
Det nuvarande systemet får som konsekvens att alltför många skolledare befordras till sin inkompetensnivå genom internrekrytering, skriver Jonatan Lönnqvist.

Att vara lärare är ofta ett ensamt jobb, trots att en arbetsvecka kan innebära möten med hundratals barn och ungdomar. En gång i tiden var ensamheten också förknippad men en stor frihet att själv planera sin tid och sin undervisning.

Det förutsattes att lärare drevs av ett bildningsideal och plikttroget utförde sitt arbete, även om proven rättades hemma på kvällen när de egna barnen lagt sig. Det var en självklarhet att läraren själv styrde sin egen fortbildning genom att exempelvis ägna en del av sommarledigheten åt studiebesök eller att läsa böcker.

I dag är lärares arbetsliv mycket mer detaljstyrt och kontrollerat. Men ensamheten består. Även med goda kollegor på skolan, står läraren där själv i klassrummet. Det kan vara nog så utmanande, men givet att klassen uppför sig är det en situation som lärare trivs i. Mindre trivsamt kan det vara att stå ensam mot arga föräldrar, mot elevgrupper som missköter sig, eller mot orimliga förväntningar som kommer från myndighetshåll.

Många legitimerade lärare har lämnat skolans värld och jobbar med något annat. Att locka tillbaka så många som möjligt av dem är eftersträvansvärt sett till lärarbristen. Det finns naturligtvis flera skäl till att lärare får nog och byter karriär. Men debatten tenderar mest att handla om de politiska beslut som ligger till grund för missnöjet. Sällan lyfts aspekten av det lokala ledarskapet.

Lärare behöver en bra chef som de kan lita på och som kan stötta dem att stå emot samtidens dumheter. Att rätt person är rektor eller biträdande rektor, kan vara det som avgör om lärarnas arbetssituation ska bli dräglig. Här har svensk skola ett problem, eftersom systemet inte är uppbyggt för att finna de bästa kandidaterna.

Alla rektorer måste gå den statliga rektorsutbildningen med deltidsstudier under tre år. Men du kan inte söka dit på eget bevåg. Bara den som redan har en tjänst som skolledare – rektor eller biträdande rektor – får gå utbildningen.

Det är lika absurt som att den enda vägen till en lärarlegitimation skulle vara att först få anställning som obehörig lärare på en skola. En mer rimlig ordning vore att åtminstone en del av platserna på rektorsprogrammet var öppna för alla att söka på relevanta meriter.

Det nuvarande systemet får som konsekvens att alltför många skolledare befordras till sin inkompetensnivå genom internrekrytering. Dagens ordning riskerar att gynna de som aspirerar på att bli rektorer för att de vill slippa eleverna, snarare än de som har verkliga ledaregenskaper och som brinner för sitt uppdrag.

Att få in nytt friskt blod bland Sveriges rektorer kan vara ett enkelt sätt att förbättra arbetsvillkoren på många skolor. Externa faktorer har stor påverkan, men med bra chefer minskar känslan av ensamhet och fler lärare får ork och lust att undervisa. Gott ledarskap smittar av sig – från rektorsexpeditionen in i klassrummet.

Jonatan Lönnqvist

Svenska Nyhetsbyrån

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.