Karlstadtjejen fick genom daglig verksamhet en given plats på Löfbergs Arena. Ett ställe på jorden där hon hittat hem.
– Det är väldigt kul och jag har hittat vänner där, säger Malin Tobiasson.
Hela livet har Malin Tobiasson kämpat med att passa in. Många gånger har hon legat precis på gränsen till mycket: godkända betyg, plats på särskola, samt till olika diagnoser och vänner.
När hon var 8 år fick hon diagnoserna adhd och Aspergers syndrom. Utanförskapet fick en förklaring, men livet blev efter några år tungt igen när hon drabbades av epilepsi.
– Det var jobbigt att ha tre diagnoser. Att ta hand om alla tre blev lite svårt. Men nu är jag van, säger Malin Tobiasson.
Första anfallet kom under en handbollskupp i Falun.
– Jag ramlade ned från läktaren och slog i huvudet. Det var efter det jag fick diagnosen.
Att Malins tränare sett henne krampa precis innan fallet blev en viktig detalj i utredningen av händelsen. Hon kommer inte ihåg mycket själv, men vet att det kunde gått riktigt illa.
– Det var nära döden. Jag skadade näsan och fick sy flera stygn i huvudet, berättar hon.
Ett andra hem på Löfbergs arena
När NWT träffar Malin i hennes barndomshem i Karlstad bär hon en tröja med texten ”tyngre”.
– Jag brukar gå till gymmet sex dagar i veckan, förklarar hon.
Hon tycker om att träna och lyfta fria vikter. Hon är en person som inte räds att kämpa och ta i när det behövs. Det är också det som präglat hennes uppväxt och i sökandet efter rätt plats på jorden.
Hon testade Molkoms folkhögskola. Efter det försökte hon plugga upp sina betyg. Sen fick hon möjlighet att via daglig verksamhet arbeta på Löfbergs arena.
– Jag har gillat FBK sen några år tillbaka. Vi jobbar inför matcher och ställer fram godis och dricka i kioskerna.
Favoritspelaren i hemmalaget är Marcus Nilsson, men när man arbetar på regionens största arena får man träffa en hel del annat folk.
– Jag har träffat massa andra lag också. Det var lite läskigt att se dem i verkligheten, när man innan bara sett dem på tv.
Att ha fått följa FBK har varit speciellt för Malin.
– Jag har jobbat där ett år så jag känner dem och vet hur de spelar.
Vad är det roliga med ishockey?
– När de bråkar, säger hon och skrattar.
Det här är daglig verksamhet
Daglig verksamhet är till för personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd. Samt för personer med begåvningsmässiga funktionshinder eller efter hjärnskada i vuxen ålder.
Målet är att verksamheten ska öka jämlikheten i levnadsvillkor, att personen ska vara delaktiv i samhällslivet, och på lång eller kort sikt öka chansen till arbete.
Arbetsuppgifterna kan vara desamma som hos en arbetsgivare, men den dagliga verksamheten är inte en anställningsform och huvudsyftet är inte att producera varor eller tjänster. Deltagarna kan få habiliteringsersättning.
Källa: Socialstyrelsen
På väg mot självständighet
Ingen vet vad som triggar igång ett epileptiskt anfall. Rutiner och ordning och reda är faktorer som brukar skapa lugn och ro hos många, men för Malin har det varit svårt att sköta medicineringen själv.
– Jag somnade ofta ifrån medicinen, säger hon.
I juni fick hon testa en läkemedelsrobot som hjälper henne att ta medicinerna vid rätt tidpunkt, det har varit en viktig nyckel i resan mot att bli helt självständig. Nu är det längesedan hon fick ett epileptiskt anfall.
För familjen har roboten inneburit att de kunnat släppa en hel del oro för att Malin inte ska få i sig sina nödvändiga läkemedel.
– Framförallt är det en hjälp för Malin att bli självständig. Det är en jättestor grej, att inte behöva ha mamma och pappa i hasorna med medicinen, säger Malins mamma Åsa Tobiasson.
Nu väntar sista steget till ett självständigt liv.
– Vi håller på och letar efter en lägenhet, så jag kommer bo här tills vi hittar en, säger Malin Tobiasson.