Nästan varannan svensk kommer i dagarna att besöka en kyrkogård. Jag är själv en av dem. Att se hur ljus och marschaller lyser upp våra kyrkogårdar är något mycket speciellt, och en viktig del av vår kultur.
Begravningar, döden och allt runt omkring är helt enkelt viktigt att reflektera kring. Att minnas våra nära och kära, att döden är en onaturligt naturlig del av livet. Det är förmodligen ett av skälen till att Alla Helgons dag blivit en sådan stor dag i Sverige de senaste sextio åren.
För mig som varit på ganska så många begravningar, jag är trots allt präst, så är det i sammanhanget en psalm som på ett speciellt sätt hör samman med Alla Helgons dag. En psalm som nästan alltid sjungs vid begravningar, och som därför de flesta av oss hört många gånger: Blott en dag. Den skrevs runt år 1865, av en av sorg svårt drabbad Lina Sandell.
År 1858 är hon ute på en båttur med sin far på Vättern. I ett brev till en väninna beskriver hon vad som hände: ”På lördagsmorgonen den 24 juli gick far upp på fartygets halfdäck för att njuta af den sköna utsikten … i detsamma vållade en hög bölja en så våldsam krängning af fartyget, att far baklänges föll överbord; relingen var ovanligt låg. Fartyget stannade genast och båt utsattes, men förgäves!”
Det dröjde en vecka innan man hittade faderns kropp, vid Sandön strax utanför Motala. Det var ett hårt slag för Lina Sandell, eftersom hon hade en mycket nära relation till sin far, Johan Sandell. Det var han som lärt henne skriva, han som lärt henne främmande språk, han som uppmuntrat hennes diktande. Den nära relationen mellan far och dotter blir tydlig när man läser Johan Sandells dagbok: ”Hennes läraktighet gläder mig obeskrivligt”. Och Lina skriver i sin dagbok att hon aldrig älskat någon som sin far, ”vi hade växt tillhopa sedan många år tillbaka…”.
Men olyckorna är inte över. Redan året därpå, 1859, dör hennes älskade syster Charlotta i tuberkulos, efter att ha fött sitt tredje barn. Och året därpå, 1860, dör Lina Sandells mor.
Hon visste med andra ord vad hon talade om, när hon diktade ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”. Det gäller att ta vara på och uppskatta här och nu, för ingen av oss vet hur morgondagen ser ut. Vi vet idag hur livet är, men imorgon kan allt se mycket annorlunda ut. De som är oss nära och som vi älskar må vara med oss idag, men vi vet inte hur det ser ut imorgon.
Och när psalmen slutar med orden:
”Hjälp mig Herre, att vad helst mig händer,
taga ur din trogna fadershand
blott en dag, ett ögonblick i sänder,
tills jag nått det goda land.”
ja, då vet vi att hon vet vad hon talar om.
Det är helt enkelt Blott en dag, ett ögonblick i sänder som gäller. Se där en lärdom att ta med sig nästa gång du besöker en kyrkogård.
Min favoritversion av Blott en dag är för övrigt Freddie Wadlings inspelning med Frälsningsarméns musikkår.