Sven-Ingvars traditionella smygpremiär på Medis är ett sätt för bandet att känna av läget inför en ny turné. Ska man döma av publikens reaktioner på onsdagskvällen så är utgången given – succé. Sven-Ingvars visar det igen – bandet blir bara bättre och bättre.
Kvällens öppning var typisk för Sven-Ingvars vars låtskatt är unik i sitt omfång och storlek. Bandet inledde med bedövande vackra och nästan nya låten Rör vid mig igen och fortsatte med den 55 år äldre slagdängan Önskebrunnen.
– Om ni visste hur många slantar vi kastat i brunnen och önskat att få stå på scenen igen. Det känns magiskt, nästan märkligt att det äntligen sker. Det är två år sedan vi stod här senast så ni kan lita på att det är ett spelglatt gäng ni ser framför er, sa Oscar Magnusson och rev loss ett potpurri av älskade klassiker som ledde fram till en fantastisk, lätt jazzig, tolkning av Jeremias i Tröstlösas Den bästa musiken.
Ingen vet väl vilken gång i ordningen det var som Sven-Ingvars genrepade i Säffle – min andra hemstad, som Oscar Magnusson kallar den. Men publikreaktionerna på Medis brukar skvallra om hur det går på den efterföljande turnén och det är ingen överdrift att kalla Medis för en enda stor mentometerknapp. Funkar det på Medis så funkar det i hela landet och ingen tvivlade denna kväll på att Sven-Ingvars går mot en ny succéturné. Vi har sett det förut och vi såg det igen – Sven-Ingvars blir bara bättre och bättre.
Årets turné går under den ödmjuka rubriken ”En liten bit av Värmland”. Efter 65 år utgör Sven-Ingvars betydligt mer än en liten bit av Värmland men det säger ändå en del om att detta är en grupp med fötterna på jorden, trygga i sin kompetens och en låtskatt som ständigt växer och utvecklas.
För det är ju utvecklingen och förändringen som gör att Sven-Ingvars bara blir bättre och bättre. Bandet värnar om sitt musikaliska arv men drar sig inte för att förnya och ge oss musiken i nya versioner. Låtarnas tidlöshet lyfts fram. Det fick vi många exempel på denna kväll, exempelvis Anita och Två mörka ögon, i nya, snygga och ömsinta arrangemang av Oscar Magnusson som dessutom förnyat musikkatalogen med en rad högklassiga egna låtar med Röda trådens slut som det stora paradnumret.
Det är omöjligt att lyfta fram enskilda höjdpunkter under en så välmatad och innehållsrik konsert. Man kan peka på den vackra När solen färgar juninatten, den känslosamma Så många mil eller de avslutande rökarna Börja om från början, Jag ringer på fredag och Torparrock men känslan efteråt var att det rörde sig om en enda höjdpunkt som varade i två timmar och en kvart.
Mats Billinger gjorde sin allra första spelning med Sven-Ingvars och om någon undrade om han kan spela gitarr, så gav han svar på tal i några bejublade solonummer. Basisten Stefan Deland och trumslagaren Klas Anderhell har varit med länge i bandet men verkar fortfarande ha lika kul på scenen. Tillsammans med multimusikerna Olle Nyberg och Niklas Bäcklund – vilken skön saxofonsnubbe! – ser de till att Oscars sextett varsamt för Sven-Ingvars-arvet vidare.
– Men jag kan inte lova er 65 år till. Nu tar vi ett år i taget, sa Oscar.
Det var fjärde gången som vi såg Sven-Ingvars på Medis scen utan ikonen Sven-Erik Magnusson. Oscar Magnusson och hans medmusikanter har inget att bevisa längre, behöver inte förklara något utan låter musiken tala för sig själv. Det är så bra, så värdigt och så roligt! Det skulle Sven-Erik också tycka.
Ny fullträff för Sven-Ingvars