I dag kommer Magdalena Andersson (S) att krönas till socialdemokratisk drottning. Trots att det lär ha funnits andra personer i partiet som kände sig kallade, blev hon utåt sett aldrig utmanad om partiledarposten. Men vad vill hon göra med sitt till synes starka interna stöd?
Alla distrikt nominerade henne. Trots att Magdalena Andersson ibland beskrivits som en högerkandidat, var det ett partidistrikt tillhörande vänsterfalangen som nominerade henne först.
En stor del av hennes tid som finansminister har präglats av förvaltarskap snarare än politiska visioner, åtminstone utåt. Det är därför svårt att dra någon slutsats om var hon står politiskt. I någon mån är det naturligt eftersom en finansministers främsta uppgift är att hålla hårt i plånboken.
För några år sedan tillsatte partistyrelsen en arbetsgrupp med uppdraget att identifiera viktiga politikområden och lämna förslag som syftar till att öka den ekonomiska och sociala jämlikheten i Sverige. Ordförande för gruppen var Magdalena Andersson.
Det var samma arbetsgrupp vars rapport skapade stor uppmärksamhet för att den lämnade förslag om kraftigt höjda skatter och begränsning av vanliga småsparares investeringssparkonton. För några dagar sedan kallade Daniel Suhonen det för världens kortaste vänstersväng, eftersom partistyrelsen snabbt sköt ner många av förslagen.
Att Magdalena Andersson blev nominerad av samtliga partidistrikt, från vänster till höger, kan förklaras av att hon – i vart fall utåt sett – inte tillhört någon tydlig falang, till skillnad från exempelvis Mikael Damberg och Ardalan Shekarabi. Men också av att Socialdemokraterna sällan låter sina konflikter spilla utanför partiet om det riskerar regeringsmakten.
Hur Magdalena Andersson ska profilera sig gentemot väljarna är inte hennes största problem i närtid. Vänsterpartiet krävde i går förhandlingar med Magdalena Andersson för att trycka gult och släppa fram henne som statsminister i nästa vecka. Man får erbjuda någonting då om vi ska stå till förfogande, sade partiledaren Nooshi Dadgostar. Vi vet att Vänsterpartiet försöker tvätta bort bilden av att vara en dörrmatta till Socialdemokraterna – det framgick i somras. Om Magdalena Andersson är mer vänsterorienterad än sin företrädare kan det kanske fungera som ett smörjmedel i förhandlingarna, men det förutsätter att det finns substans bakom detta.
Andersson behöver också Centerpartiets stöd. Vägen är preparerad via statsbudgeten för att det ska gå så smidigt som möjligt. Men Miljöpartiet och C verkar ännu befinna sig långt ifrån en lösning om strandskyddet. Både S och C hävdar att det finns ett avtal mellan regeringen och C, men MP vill inte erkänna det – trots att MP och S sitter i samma regering. Det är en soppa utan dess like.
I ett värsta scenario för Andersson dröjer det några veckor till innan hon tillträder som statsminister eller att hon tvingas regera på någon annans budget, men statsminister lär hon bli. Det ska mycket till för att Socialdemokraterna lämnar ifrån sig regeringsmakten.
Vad Magdalena Andersson i bredare politiska penseldrag kommer göra med sitt starka mandat från S-kongressen är än så länge oklart. När S-kongressen öppnade i går spelades Sig mig var du står av Carola Häggkvist innan Stefan Löfven höll sitt inledningstal. Därefter antydde den avgående partiledaren att det nu skulle bli mer vänsterpolitik. Men, Magdalena Andersson – var står du?