Nu har Bengt Löfgrens film "I väntan på Jan Myrdals död" haft biopremiär och snart visas den i SVT.
NWT når filmaren för att prata om det stora intresset kring filmen och passar samtidigt på att fråga hur det går med projektet om värmländska Osebol.
För ett år sedan kunde NWT berätta om den värmländske filmaren Bengt Löfgrens dokumentärfilm om Jan Myrdal. Filmen heter "I väntan på Jan Myrdals död" och har rönt överraskande stor uppmärksamhet efter biopremiären för en månad sedan.
Bengt Löfgren har tillsammans med sin medarbetare Bo Sjökvist rest runt i landet för att möta en frågvis och entusiastisk publik i samband med biovisningar.
– Intresset kring filmen har varit helt otroligt, berättar Bengt Löfgren och låter nästan överrumplad av gensvaret.
– Det exploderade efter premiären. Först visades den bara i Stockholm, Göteborg och Malmö, men sedan har den fått liv runt om i landet också.
Dokumentärfilmen följer författaren, vänsterikonen och mångsysslaren Jan Myrdal under hans sista tid i livet. För ett år sedan gick han bort, 93 år gammal. Medverkar i filmen gör även hotellprofilen Lasse Diding och en stor del av skildringen kretsar kring deras relation.
– Anledningen till intresset tror jag inte beror på att filmens huvudfigurer är två gamla revolutionärer, menar Bengt Löfgren.
– Det är en film som handlar om att sätta avtryck under slutspurten av livet. Om att jobba vidare trots att man är bortglömd.
Bengt Löfgren berättar att perspektivet fick honom att tänka på sin egen situation.
– Det blev som en spegel – hur många filmer hinner jag göra? Hur länge kommer jag att orka hålla på? Hur länge kommer jag vara bra nog?
Visas i SVT
Det fanns något väldigt allmängiltigt i sammanhanget.
– Publiken vi har mött är så diversifierad. Både vad gäller ålder och från vilken yrkesgrupp. Den gemensamma tråden är tankarna kring att åldras och främst då åldersdiskrimineringen som många upplever.
Nyligen gjordes filmen tillgängligt på svtplay i en förkortad version och den 16 november visas filmen i SVT.
– Filmen blev en fin skildring av två äldre herrar som har energin kvar, åldern spelar ingen roll. De har kvar sina brinnande intressen, de ville att någon ska komma ihåg dem när de lämnar in. Det där sitter nog i oss alla.
Under en visning med efterföljande frågestund deltog dokumentärfilmaren Tom Alandh. Bengt Löfgren beskriver Alandh som sin nestor vad gäller dokumentärer så berömmet värmde extra mycket.
– Toms dokumentärer om Nacka Skoglund, Monica Zetterlund och Cornelis var bland de första jag såg när jag växte upp. Det var väldigt kul att höra gillandet från honom.
Pris i Troells anda
Nyligen tilldelades Bengt Löfgren ett pris för ett fotografi som tagits i värmländska Osebol. Priset uppmärksammade verk gjorda i filmaren Jan Troells anda.
– Troell är en husgud för mig. Bilden kommer nu att hänga på Helsingborgs museum, Helsingborg var ju Troells hemkommun.
Som dokumentärfilmare har Bengt Löfgren flera pågående projekt. NWT har tidigare skrivit om hans arbete med att fånga bygden kring just Osebol, ett projekt som inspirerats av Marit Kaplas prisbelönta bok med samma namn.
– Jag har bortåt 70 timmar filmat material – troligtvis mer – och klippningen har inletts. Men det är en lång process, inte minst med att få finansieringen på plats.
Han har fortfarande löpande kontakt med människorna i det lilla samhället i norra Värmland.
– Säkerligen kommer jag att fortsätta att åka dit och filma och hälsa på. Människorna har tålamod med mig! Jag kommer inte att kunna hålla mig därifrån, ler han.
– Min tanke med filmen är att göra en landsbygdsskildring som skiljer sig från det vanliga. Jag tänker mer rock 'n' roll. Det ska vara en fint flow, utmaningen är att försöka göra något nytt i genren. Det kommer att ta tid, samtidigt är Osebol-projektet fruktansvärt roligt. Det ligger mig oerhört varmt om hjärtat.