I entrén till akuten i Karlstad slutade den lilla flickan andas. In stormade personal och det var början på en traumatisk vecka på Centralsjukhuset i Karlstad.
Lilla Madicken var en aning snorig med slemhosta på lördagen. Föräldrarna Amanda och Johan ringde 1177.
– Det är ingen fara säger hon i telefonen. Det är fullt på akuten så vänta hemma, för det låter ju lugnt, berättar Amanda Holmström, 28, om telefonsamtalet.
På söndagsmorgon var situationen en annan.
– Då kände hela mammainstinkten att någonting var fel. Så jag ringde 1177 för att berätta att vi kommer in. Men då säger hon i telefon att de skickar en ambulans för att det låter akut.
Madicken vill inte riktigt vakna. Amanda och Johan bestämmer sig för att själva åka in. Det brukar nämligen ta onödigt lång tid för ambulans att hitta till deras hem på landet i Skattkärr utanför Karlstad.
Där och då hade de inte förstått allvaret i situationen.
– Det var när vi kom fram till akutmottagningen som vi märkte att hon var väldigt blek. Då vaknar hon inte överhuvudtaget, inte en reaktion fick vi.
– Så jag gick bara fram till luckan och ropade: mitt barn vaknar inte, mitt barn vaknar inte!
När Johan strax därefter kommer in med flickan säger personalen till honom att lyfta upp flickan så de kunde titta på henne.
– Då gick allting så himla fort egentligen. Jag hör hur sköterskan trycker på ett akutlarm och det bara stormar in människor runt oss. En läkare frågar om hon andas och jag hör hur någon annan skriker: nej hon andas inte.
Sjukvårdspersonalen rycker Madicken ur pappans famn och springer iväg.
Här blir allting svart för Amanda. Som undersköterska anställd på Centralsjukhuset Karlstad vet hon vad ett akutlarm betyder: fara för liv.
– Jag bryter ihop och skriker. En sjuksköterska tar tag i mig för jag håller på att svimma.
Livlös i läkares armar
Sjukvårdspersonalen ville att Amanda och Johan skulle följa efter in i rummet där Madicken vårdas.
– När vi tittar in i akutrummet så hänger Madicken livlös i en läkares armar.
Amanda klarar inte att gå in i rummet utan leds in i ett rum bredvid.
– Efter en stund så hör vi ett litet ljud från Madicken. Då säger personalen att vi kan gå in, men så blir det tyst igen. De säger till mig att jag ska vänta. Då tänkte jag: nu dog hon.
För Amanda känns det som hundra år senare när hon återigen hör Madickens skrik ifrån det där akutrummet.
Den lilla flickan har nu haft två andningsuppehåll. Under de närmsta dagarna kom det att bli fler när familjen är inneliggande på barnavdelningen.
Vårdavdelning 11
När den första akuta situationen blåst över flyttas familjen till vårdavdelning 11 för små barn. Där fick Madicken dygnet runt-bevakning av sjukvårdspersonal.
På måndagen hände det igen. Madicken var först otröstlig för att sedan kollapsa i mammans armar. Amanda börjar rabbla alla människor som älskar och väntar på henne.
– Hon får inte dö utan att veta vilka som älskar henne. Jag tänkte igen, vi kommer förlora henne. Det var fruktansvärt, och att se en så liten ha så ont.
På torsdagen följde två ytterligare andningsuppehåll. Den här dagen bytte familjen också avdelningen och hade inte längre konstant övervakning av personalen.
Föräldrarna var alltså helt ensamma när Madicken slutade andas.
– Jag satt över henne i sängen och skrek och ruskade om henne, men hon vaknade inte till.
Efter det fick Amanda lära sig att RS-virus kan orsaka andningsuppehåll hos barn. Och att det förmodligen var det som hade hänt på söndagen.
– Hade vi bara åkt två minuter senare så hade Madicken inte överlevt. Det är svårt att ta in.
Så småningom blev Madickens tillstånd bättre. Sjukvårdspersonalen kunde plocka bort sond och till slut syrgasen. På lördagen kunde familjen åka hem. Kraftigt medtagna men lättade.
Madicken mår bättre
Lilla Madicken mår i dagsläget mycket bättre men bär fortfarande på mycket smärta.
– När Alvedon går ur kroppen gråter hon väldigt otröstligt, så hon har väldigt ont i lungorna och halsen fortfarande. Det är inte lätt att börja livet så här.
Mamma Amanda och pappa Johan har blivit erbjudna samtalsterapi för att bearbeta händelsen.
– Jag drömmer extremt mycket mardrömmar och det gör hennes pappa också. Man har ju varit med om ett trauma och jag har inte riktigt orkat ta tag i de känslorna. När jag väl börjar gråta så kommer jag gråta länge.
Vill se mer information
Amanda Holmström tror att föräldrar behöver informeras bättre om RS-virus och vilka symtom man ska vara vaksam på.
– Kunskap om sjukdomsförloppet var bristande för oss. Vi visste inte att Madicken var så sjuk. Hon var lite snorig och fick lite slemhosta på lördagskvällen, men inget mer och ingen feber. Vi hade ändå läst på om RS-virus och vi trodde att vi visste vad vi skulle titta efter.
Vad tänker du om rådet ni fick från 1177 på lördagen?
– Det klart att det inte är lätt för henne som sitter där att göra en bedömning. Men det samtalet hade ju kunnat kosta mitt barns liv. Att hon sa att vi skulle vänta hemma för att det var jättemycket på akuten, det var det det föll på. Det var därför vi inte åkte dit på lördagen. Då sa vi okej, vi vill inte åka dit med ett litet barn och riskera att hon får smittan.
Borde man informera bättre om varningssignaler för RS-virus?
– Ja det tycker jag. För jag tror många har den bilden som vi hade. Det hade räckt med att vi åkt två minuter senare så hade hon inte levt, för att vi inte hade kunskapen.
Då ska du söka vård
Merparten av dem som drabbas av RS-virus blir lindrigt sjuka och klarar sig hemma. Du som vill ha hjälp att bedöma barnets symtom kan ringa 1177.
Om du tror att ditt barn är smittat med RS-virus och har följande symtom ska du kontakta vårdcentral eller jouröppen mottagning:
Barnet är yngre än tre månader och har feber.
Barnet har svårt att andas.
Barnet har svårt att amma, dricka eller äta.
Ring 112 om barnet har andningsuppehåll.
Vissa barn riskerar att bli sjukare än andra: barn som är yngre än några månader, barn under ett år som fötts mer än fem veckor för tidigt, barn under två år med kronisk lungsjukdom, barn under två år med hjärtsjukdom eller neurologisk sjukdom och barn med immunbristsjukdom.
Källa: Vårdguiden 1177