Det gnistrar på Wermland opera

Visst gnistrar det, när stjärnorna tar plats i baren på Wermland opera.

Vinterns showsatsning i operahuset är som en vinterpyntad gottepåse fylld av gott och blandat. Här finns sött och salt, finess och humor och en hel del överraskningar längs vägen under en riktig trivselkväll.

Hade det varit närmare jul hade den självklara liknelsen förstås varit ett rejält laddat julbord, där hela tjocka släkten fått med alla sina vitt skilda favoriter.

Eller varför inte en svulstig julstrumpa, fylld med små men naggande vackert inslagna paket?

Vid fredagens premiär är det dock ännu så pass långt kvar till tomtens stora dag att julreferenserna inte bör dras för långt. Så många rena julsånger har heller inte plockats in på repertoaren ännu, men julstöket har i vart fall börjat.

Plats för det lekfulla

– Det här måste vara det enda operahuset i världen där man måste baka och steppa också, lyder en replik i föreställningen.

På scenen finns nämligen såväl pepparkakshus som en pepparkaksdeg som aktörerna hjälps åt att bearbeta under kvällen. Och det steppas faktiskt – vilket i sig säger en hel del om graden av lekfullhet i detta operahus.

Avslappnade former

Stjärnorna i baren gnistrar igen är inte en föreställning i form av en musikteaterpjäs där en handling framförs. I den mån det över huvud taget finns en röd tråd handlar det om en ensemble och en publik som har en trivsam kväll tillsammans, där de musikaliska inslagen byter av varandra under avslappade former.

Till de mest avslappnande hör Traviata-raj-rajande med Verdi och en gurglande O sole mio. Ett klurigt musik-quiz roas publiken också med.

Bang dirigerar

Det blir en högst omväxlande tvåaktare, där musikalpärlor och operaklassiker blandas friskt, i en färgstark provkarta på denna mångkunniga ensembles kompetens. Här behärskas finstämd Nocturne lika gott som utåtagerande Police-hiten Roxanne.

Wermland operas orkester, under ledning av operachefen Ole Wiggo Bang själv, bör också nämnas. Det känns härligt att efter den långa pandemiperioden åter få uppleva en levande orkester, så uppenbart laddad med stark energi.

Då gnistrar det till

Under premiärkvällen får Tuva B Larsen starka ovationer för sin version av Gabriellas sång ur musikalen Såsom i himmelen, och likaså firas Ole Aleksander Bang för bravurnumret Nessum Dorma ur operan Turandot. I båda fallen gnistrar det till ordentligt.

Gnistrar gör det också om scenbygget, där ljuset och dekoren under kvällens lopp skiftar och blänker som vore det ett norrsken som utspelar sig framför våra ögon.

Summan av kardemumman: en riktigt humörhöjande kväll på operan, där det spretar åt alla håll, men den dominerande känslan är glädje över musikens kraft.