”Jag har inte mått bra och har varit rädd för min egen hälsa”

Han är skejtproffset som kom till Karlstad tack vare kärleken.

Här har Mark Pulman startat matställe efter matställe – samt klarat sig igenom en pandemi med riktigt tuffa tider.

– Jag sover bra nu, men har inte släppt garden helt.

Han står och river av etiketter på ölburkar i bryggeriet i Inre hamn. Sedan tidigt 2020 är han delägare i Good guys brew, som även har en restaurang under sitt paraply.

– Multientreprenör, svarar han med ett skratt på frågan vad det skulle stå på visitkortet han inte har.

Han verkar i dag i en bransch som är på väg tillbaka efter kanske den tuffaste tiden någonsin.

– Vår försäljning till restaurang och pubar var stor när pandemin slog till, men över en natt var den absolut noll. Vi ökade försäljningen till Systembolaget, men det var inte en förlust vi kunde ta igen. Så vi fick göra en kraftansträngning och jobba mycket ideellt.

Bryggeriet passade på att göra en omstrukturering av produkter, ta fram en ny grafisk profil och man la upp en tydlig strategi.

* * *

Men innan vi går vidare med pandemin så pausar vi tiden och skruvar tillbaka klockan till någonstans i mitten av 70-talet. För trådarna till nutiden är många.

En svensk kvinnlig turist och en brittisk manlig dito möttes på en strand öster om Malaga i Spanien. De två skulle komma att bli Mark Pulmans föräldrar. Paret köpte bostad och startade en pizza- och tapaskrog.

Åren på spanska solkusten tog slut efter fem år. Mark och hans mamma vände hem till Sverige och Norrtälje. Pappan blev kvar.

Den spanska restaurangtiden var nu ett minne blott, men Mark Pulman hängde ändå kvar i den världen.

– Jag hittade en god vän vid namn Alex, vars pappa hade en restaurang. Där hängde vi. Senare fick jag vänner som startade restauranger. Jag har alltid varit fascinerad av det.

Men det är inte bara entreprenörsgenen han fått med sig. Från sin mamma ärvde han den sociala förmågan.

– Jag fick snabbt mycket vänner. Jag hängde med dem, lärde känna deras föräldrar och syskon. Dem har jag att tacka för otroligt mycket, säger han och får nåt lite drömskt i blicken när han tänker på uppväxten i ”idylliska Norrtälje”.

Hamnade du på rätt plats?

– Jag tror det. Jag har svårt att se att det hade blivit bättre att ha levt med pappa i England. Jag såg inte honom på 25 år, han lämnade oss. Jag har väl aldrig riktigt förlåtit honom för det. I dag chattar vi nån gång i veckan. Jag har rätt stor ångest över hur han betedde sig.

Hur var det att som liten kille komma till Stockholm och växa upp utan en pappa?

– Det blev konstigt. Det blev svårt. Men jag hade en fantastisk mamma och jag har henne att tacka för hela min uppväxt. Hon jobbade nästan lika mycket som jag har gjort samtidigt som hon tog hand om mig och styrde upp allt runt omkring.

* * *

Men de första egna stegen i krogbranschen tog han inte förrän han kom till Värmland, där han fann kärleken. Foodtrucken Happy Belly och Karlstads golfkrog var först ut, men ett bekant ansikte för allmänheten blev han inte förrän han gick in som delägare i Carlstad ölhall.

– Jag har en bekant från Örebro som skrev på Facebook att de skulle öppna även i Karlstad. Så jag slängde mig på telefonen och sa att jag tyckte det lät jättekul och undrade om inte jag kunde få vara med och leka.

Möten bokades, kaffe dracks och besök gjordes i Örebro. Sedan var Mark Pulman med på tåget. I mitten av maj 2019 öppnade ölhallen.

– Vi hade rätt tajming. De första månaderna innan pandemin var det rekord på rekord hela tiden.

Under sommaren 2021 fattade han dock beslutet att lämna ölhallen. Delägarna ville åt olika håll.

– Jag har av erfarenhet lärt mig att om det blir interna problem tidigt i ett bolag så kan man komma överens och lämna det. Men det var ett tufft beslut när man varit med och startat något och lagt ner tid och själ i, men magkänslan sa ja till att kliva därifrån.

– Hade det inte varit för att jag är småbarnsförälder och har familj som behöver mig hade jag kanske kört på.

För där någonstans, under pandemin, insåg han att han var tvungen att välja väg. Och vi är tillbaka i bryggeriet.

Mark Pulman beskriver perioden från november 2020 till våren i år som den värsta tiden under hela pandemin. Han säger att ingen inom restaurangvärlden trodde att det skulle kunna bli värre än våren 2020.

– Den käftsmällen var tung. Att behöva sparka personal, det var tufft att brottas med. Det är personer man anställt och som brinner för sitt jobb, att sedan ge dem foten... Det var hemskt.

– Samtidigt visste vi varför siffrorna rasade, ingen skyllde på varandra. Men tack vare den strategi vi la upp så har vi kommit ut på andra sidan, även om vi kommer att få slicka såren ett bra tag.

Går du fortfarande till jobbet med en oro i magen?

– Nej, jag sover bra nu, men har inte släppt garden helt. Den ligger kvar. Och det är nog mycket på grund av att pandemin hackades upp i två fält.

I dag försöker Mark Pulman jobba på ett annat sätt och lägga mer tid på familjen.

Har din bakgrund påverkat hur du tänker kring att vara mer närvarande med dina barn?

– Absolut. Jag vill finnas för min dotter i allt. Men det är klart att jag under pandemin gick över gränsen för vad jag tycker är okej i hur jag jobbar och prioriterar, men det har varit ett måste.

Har du fått förståelse hemifrån?

– Ja, även om meningen ”skaffa ett riktigt jävla jobb snart” har använts.

Kände du att du kanske borde göra det?

– Det har varit nära ett par gånger. Jag har inte mått bra och har varit rädd för min egen hälsa och psyke. Den nivån var det på när det var som värst.

* * *

Vi lämnar pandemin och går in i sportens värld. Länge var skateboarden en stor del av Mark Pulmans vardag.

Låt oss skruva tillbaka klockan till sent 1980-tal i Norrtälje. En kompis i området kom hem från Spanien med en plastbräda med fyra hjul.

– Det såg dödskul ut tyckte vi.

– Snart hade alla ungar i området en bräda. De första åren var det mer ett transportmedel och leksak. Åren gick innan man såg den första ”ollien” (ett trick på skateboard, reds. anm.) och man förstod att det gick att göra saker med brädan.

Som 19-åring fick han första sponsorn. Proffskarriären tog fart.

– Jag var sponsrad några år, sen kom första korsbandsskadan.

Han genomgick rehab, men problemen kom tillbaka. Efter tredje smällen fick det vara nog. I stället tog han tag i entreprenörsdelen och började arrangera event, främst inom just skejt.

Har du något ben kvar i den världen i dag?

– Nej inte riktigt. Familjelivet och livet i Karlstad gör att jag inte hinner med det, men jag har fått många förfrågningar om att göra fler events.

Rycker det lite i bena att stå på fyra hjul?

– Jag står allt på brädan nån gång om året, men dock har jag ett annat intresse i dag, golf. Jag älskar det lika mycket som jag gjorde med skejt när jag var 16. Är det nån hobby jag ska ha resten av livet är det nog golf.

Skejt och öl passar bra ihop, eller?

– Jag tror de flesta uppskattar en öl, avsett sport. Sen kanske skejt var mer rebellisk och ”fuck the world” under 70-, 80- och 90-talen. Tuffa ungdomar som struntade i plugget och åkte skateboard istället. I dag är det nåt helt annat med åkare med en massa reklam och olika coacher.

– Men den rebelliska livsstilen lever ändå kvar lite. De som köper en skateboard i dag och vill åka ner för gatorna i Brooklyn eller Kasernhöjden kan fortfarande göra det. Ingen säger hur du ska göra. I fotboll blir du tillsagd att du ska springa på yttern och passa till den här snubben.

Hur mycket ”fuck the world” är det i dig i dag?

– Inget alls faktiskt. Jag var bra mycket mer ”fuck the world” förr. Det har väl med ålder och faderskap att göra, man blir lite försiktigare. I dag är jag from som ett lamm.

Var du stökig som ung eller höll du dig på rätt sida?

– Jag var nog på båda sidorna. Det fanns vissa i bekantskapskretsen som var mer på andra sidan än man bör vara. Men vi var inte onda utan det var mer att vi ville ha kul, för kul.

Men kul har du fortfarande?

– Absolut. Något som mamma lärt mig är att man ska vara glad att man kommer upp ur sängen. Det svarar hon än i dag, 85 år gammal. Då vet man att hon är glad. Det behövs inte mer.