– Att sprida kunskap om gårdarna och livet i byarna för länge sedan gynnar också gemenskapen på landsbygden idag, säger Agneta Holmqvist i Boda hembygdsförening.
Hon har kartlagt närmare 300 gårdar med stöd av Sveriges hembygdsförbunds digitala verktyg ”Utforska platsen”.
– Häromdagen ringde en man som är nyinflyttad på en gård i en av grannbyarna och ville veta mer om gårdens historia. Då kunde jag enkelt mejla honom en länk om gården från ”Utforska platsen”. Då kommer det digitala verktyget till sin rätt, förklarar Agneta Holmqvist.
Agneta växte upp i Västergötland men flyttade med sin man Lennart till Kil 1969 där hon arbetade på Scans personalavdelning. 1974 flyttade paret till gården Ängbacken eller ”gamla Konsum” i Rennstad. Från 1997 drev hon eget företag som redovisningskonsult och när Boda hembygdsförening saknade kassör 2014 var hon inte sen att tacka ja till uppdraget. För fyra år sedan började hon det omfattande arbetet med att utforska gårdarna och hon blev helt absorberad. Hon forskade i det närmaste dag och natt.
– Sångaren Gunde Johansson lär ha sagt att ”de stôlligaste västgötarna blir värmlänningar” så jag är nog en av dem, säger hon.
Digital upptäcktsfärd
Sveriges hembygdsförbund hade tidigare en webbplats för lokalhistoria som hette Bygdeband. I mars 2020 flyttades alla data från Bygdeband in i Hembygdsportalen där funktionen ”Utforska platsen” finns. Att navigera på ”Utforska platsen” är som att gå på digital upptäcktsfärd. Genom att söka på län, kommun och distrikt (tidigare församling) hittar du hembygdsföreningarnas bilder, texter och andra dokument som berättar om bygdens historia kopplat till en viss plats.
Allt hänger ihop
Distriktet Boda omfattar 21 byar. Agneta har fokuserat på fyra byar norr om Boda kyrka: Rennstad, Jonsbol, Östmarken och Nordsjö. Hon tog hem mängder med pärmar med bilder och texter från hembygdsföreningen.
– På 1970-talet hittade föreningen närmare 1700 bilder i form av glasplåtar från 1900-talets början. Glasplåtar är en form av fotografiskt negativ. Efter att de framkallats till foton gick Karl ”Kalle i Vika” Karlsson och Mats Olofsson runt i gårdarna och intervjuade folk om bilderna. Sedan skrev de texter till bilderna som sattes in i pärmar. Deras arbete utgjorde en ovärderlig grund när jag påbörjade min forskning. Då såg jag bara namn och årtal men idag vet jag mer om hur människorna och gårdarna hänger ihop med varandra. Det är som ett pussel, där bit läggs till bit, men det blir aldrig färdigt. Jag fyller ständigt på med ny information och det är så roligt, säger hon.
För att illustrera hur allt hänger ihop tar Agneta oss med på en resa från 1899 och fram till idag och det gäller att hänga med i svängarna:
Boda-Chicago-Boda
I juli 1899 föddes på gården Klafsrya i Rennstad den lille gossen Gunnar Nilsson. 1901 flyttade fadern August till Chicago där han fick arbete på slakteri. Något år senare anslöt modern Anna och lille Gunnar till Amerika. Men 1904 dog modern i tbc så fadern och Gunnar fick flytta hem till Boda. Den ensamstående fadern var tvungen att arbeta så under skolåren blev Gunnar inackorderad hos Karl och Anna Andersson på gården Sjöbråten i Rennstad. Där blev Gunnar god vän med dottern i familjen som hette Hedvig. På ett foto i samlingarna kan man se de två ungdomarna på cykeltur i bygden.
”Rennstadboa”
Hedvig gifte sig 1917 med handlaren Hjalmar Olsson eller ”Hjalmar i Boa” som han fortfarande kallas i folkmun. ”Boa” eller ”Rennstadboa” var en handelsbod och gården heter egentligen Hagaberg. Den ligger granne med Agneta Holmqvists gård Ängbacken som också kallas ”Gamla Konsum”. Byn Rennstad kunde alltså stoltsera med två handelsbodar under åren 1936-1963. ”Rennstadboas” historia börjar med handlaren Bengt Johansson och hans hustru Maria 1883 och slutar 1969 då Hjalmar och Hedvigs barn Edith och Gunnar lade ner verksamheten.
Idag är det Stefan Johansson som bor där. Stefan växte upp i grannbyn Ringstad och ville vara kvar i bygden så 1988 köpte han gården. Han har sitt tv-rum i det som förr var handelsbod. Precis som i det populära tv-programmet ”Det sitter i väggarna” så har Stefan gjort en del fynd som berättar om gårdens historia.
– När jag skulle spika en bräda i uthuset ramlade en tändsticksask ner. ”Handla hos Hjalmar Olsson Rennstad. Återbäring utan insats” står det på asken och telefonnumret till handelsboden är 6. Under ett golv i uthuset hittade jag en emaljskylt för tvättmedlet Radion som lovar att göra vit tvätt vitare och kulört klarare, berättar Stefan.
Redan 1914 hade handlaren Albin Bodin installerat byns första telefon i ”Rennstadboa” och 1917 tog Hjalmar och Hedvig Olsson över verksamheten så tändsticksasken kan vara runt 100 år gammal. Emaljskylten bedöms vara från 1900-talets första hälft enligt olika nätauktionsföretag som har sålt den för upp till 800 kronor.
”Gårdarna och folket”
Hur gick det då för Gunnar? Jo, hans far gifte om sig och köpte gården Kvarnkullen i byn Nordsjö. Då flyttade även Gunnar dit och bytte efternamn till Nordansjö. Han utbildade sig till lärare och gifte sig med Maria. Han arbetade i Gräsmark fram till pensionen 1965 då paret flyttade till Karlstad. Då ägnade han mycket tid åt att skildra sin uppväxt i målningar och texter. Många av hans målningar finns på Boda hembygdsgård Orrnäset och så gav han ut boken ”Gårdarna och folket”. Han dog 1985 i en ålder av 86 år.
En snäll Facebookgrupp
Nu är Agneta Holmqvist inte bara intresserad av gamla tider om någon trodde det. Hon är också initiativtagare till en Facebookgrupp för de som bor i ”hennes” fyra byar. Gruppen har 253 medlemmar och där lägger Agneta ut bilder och andra fynd från sin forskning.
– Om jag behöver hjälp med att identifiera personer på ett gammalt foto så lägger jag ut det där och jag brukar få massor av svar. Men gruppen är också ett sätt att informera varandra om vad som händer i byarna idag. Vi har en gemensam adventsgran där vi dricker glögg vid första advent. Skridskoåkning på sjön Rinnen och gemensam bastu är också populära aktiviteter för att ta några exempel. Jag vill betona att det är en snäll Facebookgrupp utan elakheter. Det är bara gott och innerligt, säger hon.
Har kulturarv blivit trendigt?
– Ja, absolut. Inte minst under pandemin tror jag att många har stannat upp och börjat intressera sig för saker i sin närhet och dess historia. Tv-program som ”Det sitter i väggarna” och ”Vem tror du att du är” har säkert bidragit och med digitala program är det populärt och enklare att släktforska. Det senaste exemplet är att renovera ödehus på landet, säger Agneta Holmqvist som låter kulturarv och digital teknik gå hand i hand.
Du kan läsa mer om ”Utforska platsen” på: www.hembygd.se/shf/utforska-platsen
”Rennstadboa”
”Skramlet var kraftigt då man öppnade dörren och klev in i boa i Rennstad. Där var många små glasrutor i dörren och en del satt ganska löst. En kraftig doft av sill och läder slog emot en i lokalen, det var liksom en del av själen i en handelsbod på den tiden.
Till vänster stod silltunnan med sin speciella tång. Till höger närmast låg mängder av träskor och i hyllan ovanför fanns lagret av tygpackar. Vid golvet fanns också hästskor. I taket hängde selar och grimskaft, bleckflaskor, mjölkhinkar och zinkbaljor. På disken, som stod i vinkel, fanns den vanliga ställningen för pappersrullar av olika slag och bredder. Här och var emaljerade skyltar med reklam för Persil tvättmedel, Gyllenhammars havremust och mycket annat. Bakom disken fanns hyllor och ett otal massa lådor som innehöll socker, salt, kaffe, ärter, gryn, bruna bönor mm. Sirap, melass, fotogen och varor för jordbruket fanns i lagerlokalen intill vägkorset. Kylda varor fanns i två källare ute på gården.”
Berättat av Gunnar Engström (1921-2007), mer känd som ”Gunnar på Åsen” år 2001.
Gunnars minnen från ”Rennstadboa” avser 1920- och 1930-talet.