Replik: Hökmarks paradoxer sätter skolvalet före eleverna

Debatt
PUBLICERAD:
Varför skulle eleverna berövas skolplatsen om vinsten försvinner? Tvärtom ökar förutsättningarna för bra undervisning om skolan får utnyttja hela skolpengen, skriver Anders Andersson.
Foto: Alexander Olivera/TT
Menar Hökmark att skolor med låga resultat ska läggas ned och att eleverna ska välja en friskola, skriver Anders Andersson.

Svar till Gunnar Hökmark (NWT 6/10).

I debattartikeln "Socialdemokraterna sätter ideologin före eleverna" den 6 oktober hävdar den tidigare riksdagsledamoten och Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M) via tre paradoxer att S vill lägga ned bra friskolor istället för att stänga dåliga skolor, utan att problematisera orsakerna till varför skolor levererar olika resultat.

Den första paradoxen handlar om de 15 procent av eleverna i grundskolan som går i välfungerande friskolor, kontra de dåliga kommunala skolorna, där flertalet av de 15 procent av eleverna går som inte når gymnasiebehörighet. Här berör inte Hökmark att segregerade skolor i utanförskapsområden, där många av barnen som inte når målen inte har svenska som modersmål och ofta har lågutbildade och arbetslösa föräldrar, kan lyfta barnen lika bra som den populära och betygsmässigt högpresterande friskolan, där relativt många av barnen har välutbildade och studiemotiverande föräldrar. Skolans kvalitet mäts dock främst i betyg och inte i barns utveckling.

Den andra lite otydliga paradoxen handlar om att regeringen borde ”bejaka mångfald och kvalitet därför att så många vill gå i friskolor, istället för att värna de skolor som elever och föräldrar väljer bort på grund av dålig ordning och bristande kunskapsfokus.” Menar Hökmark att skolor med låga resultat ska läggas ned och att eleverna ska välja en friskola? Samtidigt vänder sig de populära friskolorna Internationella Engelska Skolan och Academedias Nordic International School (NIS) till relativt studiemotiverade elever, med sin undervisning på engelska och skrivningar om högt studietempo (NIS), vilket riskerar att bidra till bristande social mångfald.

Om den tredje paradoxen skriver Hökmark lite kryptiskt att ”friskolor går med vinst därför att investeringarna kommer från andra än skattebetalarna.” Utgör inte den kommunala skolpengen grunden för investeringar och vinst? Paradoxen är: ”S menar att friskolor har dålig kvalitet därför att de går med vinst, samtidigt som de inte agerar mot skolor som genom oacceptabla resultat visar att de är dåliga.” Detta anknyter till första paradoxen, som bygger på barns förutsättningar och deras utveckling och som sannolikt förbättras om vinsten återförs till undervisningen.

Med ett vinstförbud menar Hökmark lite obegripligt att "elever som går i skolor som behöver gå med vinst riskerar att berövas sin skolplats. Kvar att välja blir de skolor som bara de med höga inkomster kan betala.” Varför skulle eleverna berövas skolplatsen om vinsten försvinner? Tvärtom ökar förutsättningarna för bra undervisning om skolan får utnyttja hela skolpengen. Och vad menar Hökmark med att bara de med höga inkomster kan välja skola?

Hökmarks paradoxer tycks mer fokusera på friskolorna och det fria skolvalet än på hur landets alla elever ska utvecklas, utbildas, motiveras, inspireras, inkluderas och lära sig tillsammans i dagens och framtidens grundskola. Skola väljs inte som elbolag eftersom det finns ett pedagogiskt, socialt och demokratiskt värde med en allsidig elevsammansättning i skolan, vilket jag skriver om i debattartikeln "Ersätt det fria skolvalet med nya upptagningsområden" (NWT 14/9).

Därför bör vi, i motsats till vad Hökmark skriver, värna det offentligas makt och utforma genomtänkta upptagningsområden med ibland nya neutralt placerade skolor för grundskolans alla årskurser och klasser, där alla barn får mötas och utvecklas tillsammans i både kommunala och eventuellt upphandlade koncerndriva skolor.

Anders Andersson

Lärare, Skoghall

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.