Kristdemokraterna presenterar i dag ett nytt kriminalpolitiskt handlingsprogram. Partiet förslår ett rejält omtag i svensk rättspolitik och ett systemskifte i synen på brott och straff. I stora delar verkar den utstakade vägen vara att bli lite mer som andra länder. Samtidigt kräver vissa förslag noggranna etiska överväganden.
Nuvarande brottsbalk trädde i kraft 1965 och ersatte då 1864 års strafflag. Sedan 1960-talet har mycket förändrats vad gäller synen på brott och straff. Därför är det inte förvånande att både Kristdemokraterna och Moderaterna kräver ett systemskifte.
Därtill har kriminalitetens karaktär förändrats de senaste åren. I vissa delar av landet är det inte obefogat att känna rädsla eller oro för att bli ett förbipasserande offer för en gänguppgörelse. I somras blev två barn i Stockholm skottskadade när de var ute och lekte. Det finns tecken på att det gängrelaterade våldet håller på att sprida sig utanför storstäderna, eftersom gängen har insett att det finns relativt orörda narkotikamarknader i andra delar av landet.
I svensk rätt gäller som utgångspunkt att fängelse i möjligaste mån ska undvikas som påföljd. Den nuvarande ordningen lär göra Sverige unikt i världen. Kristdemokraterna föreslår att presumtionen mot fängelse tas bort. I kombination med att partiet vill att straffen ska höjas, lär det göra Sverige lite mer som alla andra.
Kristdemokraterna vill också återinföra brottsrubriceringen missfirmelse mot tjänsteman som togs bort 1976. Det skulle göra det straffbart att kränka och förolämpa till exempel poliser. Detta förslag skulle kunna ge utrymme för poliser att kunna agera direkt när de blir utsatt för förtäckta hot och okvädningsord. Poliser och andra tjänstemän ska inte behöva tåla vad som helst, men dessvärre har rättspraxis för det redan existerande brottet förolämpning gått mot den riktningen. Samtidigt har arbetsklimatet för poliser blivit allt värre, framför allt i utsatta områden.
Andra förslag från Kristdemokraterna kräver mer noggranna överväganden. Det gäller särskilt utökade möjligheter att använda DNA i brottsutredningar, men också kemisk kastrering som krav för villkorlig frigivning av återfallsförbrytare av sexualbrott.
Möjligheterna att utreda brott med nya tekniska hjälpmedel ska utnyttjas, men att använda befintligt DNA från biobanker är etiskt komplext. Det utreddes senast 2018 och enligt utredningen menade brottsbekämpande myndigheter att biobanksprover inte är användbara i brottsutredningar. Men det går samtidigt inte att utesluta att det inte kan finnas framtida fall där biobanksprover kan vara till nytta.
Det svenska PKU-registret är en av världens största biobanker. Miljontals svenskar finns i forskningsprojektet, som innehåller blodprover från alla som är födda 1975 eller senare. Proverna tas för att diagnosticera medfödda sjukdomar och sparas sedan. Att registret ska kunna användas i brottsbekämpande verksamhet är ett skolboksexempel på ändamålsglidning. Ingen förälder gav sitt samtycke till att proverna skulle användas på annat sätt när proverna togs. Detta måste kunna försvaras på ett etiskt riktigt sätt, annars riskerar förtroendet för den här typen av värdefulla register att urholkas.
Det är inte omöjliga etiska dilemman att hantera, med de måste alltjämt hanteras.