Efter cancerbeskedet: "Har aldrig gråtit på det sätt som jag gjort med vännerna i bandet"

Tillsammans med Lasse Högberg var Karin Forsling en av eldsjälarna bakom Folk & Rock. Festivalen som tog First Aid Kit till Värmland och gav Sven-Erik Magnusson möjligheten att en sista gång uppträda där allting en gång började.

Nyligen fick Karin ett cancerbesked som vände upp och ner på hennes värld. På sin födelsedag i somras spelade hon in en låt om hopp och förtröstan.

Tidigare i veckan släppte den värmländska gruppen Granny K ny musik. Det är Karin Forsling som är "grannyn", alltså mormodern som bandnamnet anspelar på och det är också en väldigt speciell låt för just Karin som gruppen spelat in. Texten till "Karins sång" kom snabbt – som från ovan – och lika snabbt skrev Granny K-medlemmen Caroline Eriksson Waerme musiken. Inom loppet av några dygn var den inspelad och klar.

Bakgrunden till låten är ett cancerbesked som Karin Forsling fick i början av sommaren.

– Mitt mående har vänt efter högdosbehandlingen, men mina blodvärden är inte vad jag vill att de ska vara än, säger Karin Forsling.

Hon är mitt uppe i en intensiv behandlingsperiod, högdosbehandlingen omfattar bland annat stamcellstransplantation, och ligger isolerad sedan några veckor på sjukhuset i Karlstad.

– Förhoppningsvis kan jag få komma hem någon gång i nästa vecka kanske.

I augusti gick hon i pension med tanken att kunna fortsätta arbeta i mindre skala. Hon forskar och föreläser på Karlstad universitet med inriktningen specialpedagogik.

– I våras jobbade jag som vanligt och läste utöver jobbet även en extra kurs. Men jag kände min väldigt trött och blödde mycket näsblod och till slut tog jag mig till en läkare. Jag hann inte lämna parkeringen utanför läkarstationen i Grums efter besöket, innan läkaren ringde och sa att jag skulle sätta mig i en ambulans till akuten i Karlstad.

Hon berättar om ett hastigt förlopp.

– Allt var så chockartat.

I början av juni stod det klart att hon hade drabbats av en aggressiv form av blodcancer, multipelt myelom.

– Omtumlande och omvälvande, fortsätter Karin Forsling.

– Ända fram till högdosbehandlingen hade jag en känsla av att det inte hände mig. Det hände en karaktär i en film eller en roman. Men i och med den senaste behandlingen blev jag i allra högsta grad varse om att det här hände Karin Forsling – det är hon som är sjuk, hon som har en kronisk sjukdom.

"Vad sätter jag för avtryck?"

Sjukdomen, berättar hon, är obotlig men behandlingsbar.

– När jag började landa i tanken på allt, så fick jag en stark känsla av att vilja ordna ett testamente. För det första, naturligtvis, det rent praktiska – jag har tre barn och sambo så ett konkret testamente ville jag få ordning på så att mina nära inte blir ovänner efteråt.

– Men jag tänkte också på vad jag lämnar efter mig. Allt det som är så starkt jag – skrivandet och musiken och min forskning, vad sätter jag för avtryck?

Det handlade inte om att kunna stoltsera med att ha gjort det enda eller det andra, menar hon.

– Snarare att kunna ge någonting tillbaka. Och just det musikaliska, det har varit en så stor del av livet för mig.

Den intensiva behandlingen gav henne en kort tidsfrist att sjunga in några av de låtar hon hade i åtanke. Hon hade läst om en kvinna som förlorat sin röst efter en liknande behandling.

– Om jag skulle hinna göra något innan högdosbehandlingen så var det runt min födelsedag den 14 augusti. Det kändes så bråttom. Om allt det här går bra kommer jag att ha god tid att spela in många av de låtar som ligger och väntar, men om behandlingen skulle förstöra min röst så var tiden knapp.

"Grät om vartannat hela tiden"

Granny K:s fem medlemmar – utöver Karin och Caroline: Lasse Högberg, Magnus Liljeqvist, Mathias Waerme – tog sikte på en studio på Tjörn där bandet under två intensiva dygn spelade in tre låtar.

– Min första tanke var att spela in en låt som jag verkligen älskar. Den heter "Efter Suzanne" och är en hyllning till min ungdom, men också till Leonard Cohen.

Låten är återigen ett samarbete med Caroline Eriksson Waerme.

– Med mig hade jag också texten till "Karins sång". Den hade liksom bara kommit till mig. Rakt upp och ner. Jag hade gett texten till Caroline någon dag innan vi åkte till studion och hon hann göra musik.

Ytterligare en låt fanns med i planerna. "Kärleksvals mot mörkret" skrevs när gruppens tidigare gitarrist Thomas Kvarnbratt gick bort i cancer för en tid sedan.

– Vi grät om vartannat hela tiden, säger Karin om tiden i studion.

– Det finns så himla mycket kärlek mellan oss i bandet, det är en sådan trygghet. Jag kan låta mig själv bara vara i det. Stackars producenten Joakim, han visste inte allt som låg bakom, han undrade varför alla tårar kom.

Hon ler varmt åt minnet och berättar att producenten med tiden fick situationen förklarad för sig.

– Grejen var att jag även var stormförkyld när jag skulle sjunga! Jag trodde att rösten skulle svika mig av den anledningen. Men det gick till slut.

Karin Forsling återkommer till de starka banden i hennes grupp.

– Från första stunden tillsammans med Granny K har det varit så starkt, det bär på något sätt. Det finns så mycket glädje i det också.

Bandet har varit en källa till gemenskap under många år. En trygg hamn i orostider.

– Ja, verkligen. Jag kan bli rörd i sammanhang med barn, barnbarn och vänner, men jag tror faktiskt att jag aldrig har gråtit på det sätt som jag har gjort med vännerna i bandet. Kanske att man i andra sammanhang måste hålla igen på något sätt.

I vardagen som mamma och mormor måste du hålla ställningarna, men i tryggheten av nära vänner behöver du inte det?

– Ja, just så! På pricken. Det är fantastiskt härligt att ha musiken. Jag har på intet sätt gett upp och jag har fått många tips och råd kring hur jag kan träna upp rösten efter behandlingen. Jag kan inte släppa taget om musiken, det tillåter jag inte mig själv. Musiken är en så mäktig kraft.

– Jag vill gärna fortsätta den här testamente-grejen. Förhoppningsvis blir det ett helt album till slut.

Början på en ny låt

Karin Forsling har varit öppen med sin situation och gjort uppdateringar på sociala medier där hon också har fått många uppmuntrande meddelanden.

– Många av vännerna på Facebook – några som jag känner väl, andra som jag inte känner alls – skrev förslag på låtar att lyssna på inför behandlingen. Jag gjorde en spellista med alla. Det är fint att lyssna på den under de här långa dagarna.

Musiken inspirerar till nya låttexter, det gäller att vara beredd när idéerna kommer. För Karin Forsling är skrivandet inte något som går att få till på beställning.

– För mig handlar det om att vara mottaglig. Jag vet inte hur många gånger jag har fått stanna bilen för att skriva ner enstaka rader som poppat upp i huvudet. Många av mina låtar har skrivits på parkeringsplatser. Igår när jag låg här på sjukhuset och funderade fick jag en mening som fastande. Vad tror du om det här: "Musiken är den ton varav hjärtat vibrerar"? Jag har lite tid nu att fundera vidare på den raden. Kanske är det början på en ny låt.

"Karins sång" finns ute nu.