Följ med Christina Erikson runt på Svartå herrgård

Prolog

För inte så länge sedan var Christina och Thomas Erikson på Görvälns slott i Järfälla utanför Stockholm. De många positiva intrycken därifrån blev startskottet för parets jakt efter något liknande – en herrgård belägen i vacker natur. Gärna också med en sjö bakom knuten.

Jakten blåstes av i början på september. Då besökte Christina och Thomas Svartå herrgård för första gången. Därmed var det dags för ett nytt kapitel för författarparet…

KAPITEL 1. ”Skamlöst”

Solen skiner denna höstdag och Svartå herrgårds gula fasad lyser välkomnande. På grusgången utanför står det bilar tillhörande hantverkare. Innanför den stora ytterdörren tar Christina Erikson och hundarna Churchill och Bubba emot.

– Välkomna till kaoset, säger Christina Erikson. Här är det full fart, men det är som det ska vara. Köper man en gammal herrgård ingår det självklart jobb i massor.

Snart sitter vi vid det minst sagt långa bordet i husets hjärta, den stora matsalen. Salen är magnifik med sina kakelugnar, kristallkronor, utsmyckningar på väggarna och den väl tilltagna takhöjden. Utsikten genom de stora fönstren mot Lillbjörken går inte heller att klaga på.

– Det här stället är otroligt, något jag kände redan första gången vi kom hit. Här är verkligen “hemma”.

Vad var det då som lockade?

– Den här fantastiska byggnaden och dess stora potential, säger Christina.

Och fortsätter:

– Men också lugnet, jag trivs på landet och närheten till skog och sjö. Jag är inte heller så mycket för människor, egentligen. Inte heller särskilt social, faktiskt ganska introvert.

Christina och maken Thomas tycker herrgården är unik på många sätt. Av den anledningen kan man inte förstå de senaste årens vanskötsel.

– Hur kan få nyttja en gammal herrgård som flyktingförläggning eller vårdboende? Så otroligt respektlöst mot den här historiska byggnaden. För mig är det inget annat än en skandal.

– Men så blir det väl när pengarna får styra…

Bevisen för det som Christina syftar på finns överallt i huset.

– Titta bara här, säger hon och pekar på en stor blå markering på väggen. Skamlöst!

Över färgen satt tidigare en av många nödutgångsskyltar.

– Varför måla på en flera hundra år gammal tapet? Vad är det för fel på en bit tejp som går att ta bort? Det här är bara ett exempel respektlösheten som härjat här de senaste åren.

KAPITEL 2. Mycket för pengarna

Svartå herrgård är stor. Totalt handlar det om 45 rum, och då är inte den stora köksdelen inräknad.

– 1200 kvadratmeter boyta, det är ju en del…Till det en tomt på 2,5 hektar.

På gården finns också två stora flyglar.

– Jättefina, men de måste ses över. Den ena ska Thomas ha som skrivarstuga och i den andra ska bli min svärfars bostad. Tyvärr har den delen blivit vattenskadad, ett bakslag som kommer att kosta en slant att fixa till.

En ganska stor peng har herrgården redan kostat, priset landade på strax under tio miljoner kronor.

– Visst är det mycket pengar, men som jämförelse är det samma summa som man får ge för en inte alltför stor lägenhet i centrala Stockholm. Där räcker pengarna till några rum, vi har fått en hel herrgård…

Christina berättar vidare att det inte kommer att bli någon hotellverksamhet på Svartå herrgård.

– Nej, nej. Förutom svärfar blir det bara jag, Thomas och sonen Eric som ska husera här. Visst är det stort, men vi bor stort nu också. Man vänjer sig fort.

Att vistas själv i den stora herrgården är inget som stör Christina.

– Jag är inte ett dugg mörkrädd. Men jag tror på spöken och får varsel, något jag ärvt efter min farmor. Det finns spöken här också, men jag är övertygad om att de gillar att vi är här och tar hand om deras hem.

KAPITEL 3. Byggnadsvårdsnörd

Paret Erikson är långt ifrån några noviser när det handlar om att vårda gamla hus. I det nuvarande hemmet, en stor kungsgård i Västmanland, har duon renoverat och försökt återskapa så mycket som möjligt. Ett projekt som tagit elva år.

– Ett jättekul arbete. Det här blir liksom en fortsättning på det.

Och att vårda kanske passar Christina väl, operationssjuksköterska som hon är i botten.

– Haha, kanske det. Men det var länge sedan jag hade det yrket.

Men än så länge har det mesta handlat om att röja och bära ut möbler och prylar från de tidigare verksamheterna.

Något som varit ganska känslosamt.

– Vad jag har hört fanns det cirka 200 sängplatser här när det var flyktingförläggning. Med andra ord är det många våningssängar som ska skruvas isär och bäras ut. På vinden låg det högvis med barnskor, kläder och en del leksaker. Det är så sorgligt…

Men snart hoppas Christina att det riktiga renoveringsarbetet kan inledas.

– Det handlar faktiskt mest om byggnadsvård. Och här är jag nog något av en nörd. Med andra ord är jag ointresserad av att modernisera. I stället kommer vi att återställa och renovera otroligt varsamt. Och allt som går kommer att återställas till original, det är vår grundregel. Till exempel ska golven handslipas för att plankens rundning inte ska påverkas. Vi kommer också att ta hjälp av Riksantikvarieämbetet när så behövs.

Thomas och Christina kommer alltså att gå varsamt fram.

– Vi kommer att ta det sakta, prioritera det viktigaste först, och faktiskt göra så lite som möjligt.

Något man måste göra ganska snart är att renovera fönstren. Och de är många och stora.

– Ett tufft jobb. Men det är inte något vi gör själva utan överlämnar till proffsen.

Christina berättar att huvudbyggnaden annars mår ganska bra.

– De viktigaste sakerna, och de som är dyra att renovera, är i bra skick och fungerar. Här tänker jag främst på taket, som är ganska nytt, och sjövärmen, som är effektiv. Men visst behöver elektriker och rörmokare se över vissa bitar. Det är ju ett gammalt hus.

Annars vill Christina och Thomas göra så mycket man kan själva.

– Vi tycker om att fixa och dona. Vi är ganska händiga och målar, ja det gör jag gärna. Thomas stora intresse är annars trädgården, och den är ju ganska stor. Men här blir nog mer park än en trädgård med rabatter.

KAPITEL 4. Rundvandring och kakelugnar

Svartå herrgård är som sagt stor. Det blir man varse vid en rundvandring. För den oinvigde är det faktiskt ganska lätt att tappa orienteringen bland trappor, smala dörrar, gångar och prång.

– Efter ett tag lär man sig de smarta genvägarna.

När Christina visar oss runt är det med stor entusiasm. Hon berättar om rummen, vad som behöver göras och vad de heter.

– Vi har faktiskt döpt alla rum efter författare eller något som har anknytning till någon. Barbara Cartland har till exempel ett, där möblerna givetvis måste vara rosa. Eller Röda rummet, där tapeterna är mörkt röda.

På övervåningen ryms alla ”hotellrum”. De ligger till höger och vänster efter en lång bred korridor.

– Lite speciellt, men vi kommer att bevara i stort sett alla rum. Det här blir familjens våning med sovrum och allrum.

Något som slår en är alla otroligt vackra kakelugnar. Det finns stora och små och i stort sett alla rum har en egen.

– Kakelugnarna är så otroligt fina. De är som smycken i huset. Jag vet faktiskt inte hur många det är men vi ska ta hit sotaren innan vi börjar elda. Någon kakelugnsmakare kommer också att få en del att göra. Alla kommer inte att göras funktionsdugliga, men ganska många.

Badrum finns också i alla ”hotellrummen”.

– Det är många, säger Christina och suckar. Några ska vi renovera men de flesta är helt okey.

På källarplanet hittar man köket. Det är jättestort och typ ett fullt utrustat restaurangkök.

Först tänkte paret Erikson förvandla det till en fransk bistro.

Men...

– Systrana Frantzén, som drev hotell och konferensanläggning här till för några år sedan, kom på besök och berättade hur det hade sett ut en gång i tiden. Det fick oss att tänka om och flytta köksplanerna till den delen av källaren som tidigare var kök, men som nu är en salong.

Det innebär också att bistroplanerna läggs ner.

– Nu blir det ett klassiskt slottskök från tidigt 1900-tal med fasat kakel och murad spiskåpa. För övrigt ska det vara så omodernt som möjligt, men med diskmaskin...

Det stora hotellköket ska rivas ut och förvandlas till något helt annat.

– Jag har en förmåga att driva upp alldeles för många plantor. Den stora köksdelen blir en jättebra plats att förvara växter och annat trädgårdsmateriel.

Utrymmet räcker också till för en helt annan verksamhet.

– Nu får vi också möjlighet att fixa till ett lite större gym. Det blir jättebra.

I källaren, där det nya köket ska byggas, finns flera sidorum. I ett av dessa står ett – biljardbord.

– Lite udda och oväntat, men bordet är otroligt vackert och det är kul att spela så det får stå kvar. Och barnen kommer garanterat att bli glada.

KAPITEL 5. Att inreda och fira jul på herrgården

Christina är inte bara intresserad av byggnadsvård. Inredning står också högt på listan.

– Otroligt roligt! Och här kommer det väl till pass, ett sådant här stort hus sväljer ju en hel del möbler och annan inredning. Vårt nuvarande hus har 14 rum så det finns lite att ta av, men det kommer ändå inte att räcka till. Med andra ord kommer vi att behöva köpa en hel del.

Det är något Christina gärna gör på loppmarknader.

– Jag älskar loppisar. Jag hoppas kunna hitta många stilmöbler från 1900-talets början, de passar in bra i den här miljön.

Christina berättar att det är hon som kommer att inreda huset.

– Men Thomas vill inte riktigt som jag alltid. Han vill kunna sitta bekvämt också och inte bara ha gamla möbler. ”Om du fick bestämma skulle vi ha utedass också”, brukar han säga. Det finns med andra ord en viss splittring här, skrattar hon.

Och fortsätter:

– Han får som han vill ibland men när han åker i väg på något föredrag byter jag ut sakerna. Det brukar fungera…

När tidningen kommer på besök är herrgården långt ifrån inflyttningsklar. Men Christina berättar att snart kommer hon och maken ändå att ha sina kontor på herrgården.

– Min egen målsättning är att familjen ska kunna fira jul här. Visst, kommer det att bli lite spartanskt, men det vore så otroligt trevligt.

Flyttar in “på riktigt” gör man inte än på ett tag.

– Målet är nästa sommar, något som är fullt möjligt.

Christina är övertygad om att Svartå herrgård kommer att ta mycket tid och kraft av familjen den närmaste tiden.

– Jag har redan fått lite mer tid för min nästa bok av min förläggare. Men jag vill självklart inte släppa skrivandet helt, säger hon.

Och fortsätter:

– Miljön kring herrgården är så otroligt inspirerande. Här kommer jag att kunna vara riktigt kreativ.

– Och vem vet, det är väl hög tid att sätta Svartå på deckarkartan, skrattar hon.

Epilog

När tidningen lämnar Svartå herrgård är det inte för sista gången. När renoveringsarbetet har fortgått ett tag blir det återbesök. Inte bara en gång, utan säkert två. Eller kanske ännu fler, för enligt Christina är det här ett livsprojekt...

Läs också: