Jord- och skogsbruk är Sveriges ryggrad

Debatt
PUBLICERAD:
Landsbygden behöver mindre stat och mer frihet, lägre skatt och samma ekonomiska villkor som våra städer, skriver Emil Olsén-Johansson.
Foto: Fredrik Finnebråth
En skogsägare kan få flera hektar förstörd av en skalbagge som miljöaktivister i Stockholm ska skydda till varje pris. Skogsägare tvingas till och med ta sig till domstol för att ens få använda sin egen mark, skriver Emil Olsén-Johansson.

Om det rör sig, tryck tillbaks det med skatt. Om det fortsätter röra sig, reglera sönder det. Om det stannar, ge det bidrag. Ronald Reagans ord, min översättning, men ack så sant.

Runtom i Sverige finns tusentals skogsägare, människor vars skog har gått i arv i generationer, generationer som brunnit och förvaltat Sveriges gröna guld. Människor som har kunskap, kunskap som sitter i händerna och i ryggmärgen, kunskap du aldrig kan läsa dig till genom rapporter och avhandlingar.

Tack vare deras engagemang dygnet runt med planering, investeringar, gallringar och återplanteringar är skogen en av våra största exporter och Sveriges natur så välskött. Statens svar är skrattretande. Skatterna och kostnaderna gör det mer lönsamt att låta den vara än att avverka. En skogsägare kan få flera hektar förstörd av en skalbagge som miljöaktivister i Stockholm ska skydda till varje pris. Skogsägare tvingas till och med ta sig till domstol för att ens få använda sin egen mark.

Runtom i Sverige finns människor som haft turen att få växa upp med höskullar, spenvarm mjölk och nyvärpta ägg – allt från den egna gården. Människor som lägger ner enorma summor pengar på att ge djuren bra liv och ge bra mat till resten av landet. Våra svenska bönder ger oss giftfri mat som till skillnad från andra delar av världen inte innehåller antibiotika. Som tack får de skyhöga skatter, massvis med pappersarbete och djurrättsaktivister som vandaliserar deras gårdar och skadar deras djur. När en varg fäller en hel flock med får eller sliter en jakthund i småbitar vänder staten dem ryggen.

Jordbruk och skogsbruk är det som håller vår lands- och glesbygd levande och tro inte att de människor som driver dessa företag gör det för pengarna. Om de vore ute efter att göra stora hackor så hade de varit i en helt annan bransch. Men trots det kämpar så många på, i motvind. När svenska bönder och skogsbruk håller högst kvalitet i världen så ska de beskattas och betala för dyra kontroller som staten trots allt tvingar på dem, när de vill få någon form av ersättning för sitt slit så regleras krona för krona bort.

De få gånger jag hör politiker ta sig tid att prata om landsbygden är det när det brinner eller när det är valår. Men landsbygden är inget storstadssafari som behöver bidrag från Östermalm för att överleva, landsbygden är Sveriges ryggrad som ger oss skog, mat och energi till hela landet. Landsbygden behöver mindre stat och mer frihet, lägre skatt och samma ekonomiska villkor som våra städer.

Sveriges landsbygd behöver en revansch. Det ska inte vara flera tusenlappar dyrare för en familj att pendla med bil på landsbygden än för en stockholmare att ta pendeltåget i city. Sveriges landsbygd behöver ett landsbygdsparti som inte sitter i knät på Miljöpartiet, och det landsbygdspartiet är Kristdemokraterna.

Emil Olsén-Johansson (KD)

Sunne

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.