Göthe: Thage G. Peterson om Elin Wägners betydelse

Signerat
PUBLICERAD:
Thage G. Peterson har skrivit en ömsint berättelse som har två huvudpersoner: Elin Wägner som kämpade för allmän och lika rösträtt och författaren. Han var ung och tog till sig av hennes visdom.
Foto: TT arkiv
Elin var en ovanlig kvinna. En självständig kvinna. Hon gick sina egna vägar. Både på livsstigen och på grusvägarna i Berg. Hon var inte rädd för att säga sanningar. Hon stod för det hon trodde på, skriver Kjell Göthe.

Detta blir en lite annorlunda krönika, och ibland känns det skönt att lägga de dagspolitiska kriserna åt sidan, andas ut och få del av ett längre perspektiv på livet och tillvaron. Detta unnades mig och hustru Kerstin när vi träffade Marion och Thage G. Peterson, som är goda vänner till oss. Thage G. var tillbaka hemma i Bergs socken i Småland för att tala om sin nya bok. Han är en av våra mest erfarna politiker, tidigare riksdagsman (S), samordningsminister åt Olof Palme, industriminister, försvarsminister och rikets talman, därmed näst högst i rang efter kungen.

Boken heter ”Elin i mitt liv” och är en minnesbok om Elin Wägner. Hon var hans idol i ungdomen och kom att betyda mycket för hans vägval i livet. Hon hade en vass penna och var en av de pådrivande för införandet av kvinnlig rösträtt. Elin var för övrigt god vän med Selma Lagerlöf, som det skrivits flera biografier om. Bland dessa intar just Elin Wägners berättelse om Selma en av de allra översta rangplatserna.

Boken har som undertitel ”Elin Wägner och mitt unga jag” och är ingen biografi utan en ömsint berättelse som har två huvudpersoner, Elin Wägner och författaren. Thage G. skriver: Mitt första minne av Elin Wägner är från köket i mitt hem Hagtorpet. Elin hade kommit på besök för att far skulle klippa henne.

Thage G. och Elin syntes ofta tillsammans på en bänk på kyrkogården i Berg. Där satt de, trots åldersskillnaden på 51 år, talade om livet, vad det är och vad det kan bli, om politik och demokrati. ”Begreppet hembygd innesluter naturen sådan den utgått ur skapelseverket, därtill dess mänskliga historia, märkena efter gångna generationers arbete och den kunskap som samlats av dem”, sade Elin i ett av sina berömda tal.

Elin var en ovanlig kvinna. En självständig kvinna. Hon gick sina egna vägar. Både på livsstigen och på grusvägarna i Berg. Hon var inte rädd för att säga sanningar. Hon stod för det hon trodde på. Idag skulle vi säga att hon var en sanningssägare, skriver Thage G. Stridbar var hon och kämpade för jämställdhet och allmän och lika rösträtt. Den förverkligades slutligen 1921 för hundra år sedan.

När jag läst ”Elin i mitt liv” tog jag fram Herman Lindqvists ”Historien om Sverige”, den del som heter Drömmar och verklighet. Där påmindes jag om hur hett det gick till i Sverige i början på 1900-talet med avgrunder mellan fattiga och rika och olika klasser och ett liv och kiv utan like. 1909 års storstrejk, skotten i Ådalen och så de efterföljande åren för att tillsammans få ihop ett enat Sverige är värt att bli påmind om.

Ryska revolutionen 1917 skakade om Europa och då var det riktigt nära att vi också fick en sådan. Men till sist blev svenskarna dessbättre överens om att välja allmän rösträtt och parlamentarisk demokrati. Den har sina brister ibland, men det finns inget bättre system om man vill ha verklig frihet. Men kom ihåg: under ansvar!

I boken berättar Thage G. också om sin egen barndom, hur han kom ut som ung jordbruksarbetare, fick chansen att gå folkhögskola och bli socionom. Det gjordes stora uppoffringar hemma för att han skulle kunna göra sin klassresa och denna eftermiddag passade han på att tacka Bergborna för den hjälp och det stöd han fick på olika vis, både som ung och nu när boken kom till.

Kjell Göthe

Politisk krönikör

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.