I en norsk tidningsintervju sa konstnären Thorvald Lund Hansen att han trivs så bra i Grums, för att ”det skjer ikke en jævla ting” där.
Nu händer det i vart fall en sak i kommunen: den frispråkige norrmannen ställer ut i Segmon.
På fredag kväll, den 22 oktober, är det vernissage på Ankans café och bistro, som huserar i Sågtorps skola i Segmon.
Det är ett ställe där konstnären Thorvald Lund Hansen är stamgäst. Han bor i Oslo, men är ofta i sommarhuset i Segmon, ett före detta bönehus med stor ateljé som han ägt i flera år.
Där har han funnit arbetsro, men också nya vänner, berättar han.
– Jag har i många år varit en enstöring och varit ensam och arbetat, med få grannar och vänner. De senaste åren har jag mirakulöst nog träffat världens hyggeligste människor! Jag har fått ett annat liv här i Grums och vem skulle ha trott det, säger han.
”Byggen och bråk”
Kontrasten mot livet i Oslo är stor och han står fast vid uttalandet om ”det skjer ikke en jævla ting”, men påpekar att han i högsta grad ser detta som något positivt.
– Det är dejligt att vara i ett ställe där det inte sker något. Oslo har genomgått en vanvettig utveckling. Jag har bott där i en stor del av mitt liv och med den enorma utvecklingen är det alltid byggen och bråk över allt. När jag kommer till Grums är det helt lugnt och avslappnat. Det tycker jag om.
Med tiden har han dock upptäckt att inte heller Grums är helt händelselöst:
– Här finns också en rad människor som är initiativrika och skapande och gör det ena och det andra. Det sker saker hela tiden, små och stora. Det är många idéer ute och går i Grums.
Ratar modernismen
Några av de nya vännerna driver caféet och kulturföreningen i Sågtorp. Nu fyller Thorvald ett helt rum med sina stora oljemålningar, som är figurativa, men inte exakt avbildande. Det finns något drömskt över bilderna, som för tankarna till äldre tiders måleri.
– Jag är intresserad av den klassiska målarkonsten. Jag är inte intresserad av modernismen, den har spelat ut sin roll för länge sedan enligt min mening. Det som sker med modernismen nu är att den som ställer upp med de mest chockerande effekterna är den som får uppmärksamhet, och det behöver inte ha med konstkvalitet att göra.
Konstmålare
Det finns moderna inslag i hans bilder, exempelvis kan man se en och annan mobiltelefon, men samtidskonst vill han inte kalla sina verk.
– Samtidskonsten är något helt annat än det jag håller på med. Jag är ett slags alternativ till samtidskonsten!
Faktum är att han själv inte heller kallar sig konstnär, utan konstmålare. Konstnär har fått en annan klang tycker han:
– Dom färgar håret och skiter upp på duken - och det är också konst, säger han.
Sticker ut hakan
Han är inte rädd att sticka ut hakan, men har också nära till skratt och han har ett fritt förhållande till konstpubliken. Han skriver ingen på näsan vad de ska se:
– Jag överlåter mycket till betraktaren. I sista instans är det åskådaren som ska göra bilden färdig. Då blir åskådaren en aktiv del av konstverket. Jag vill inte servera allt på ett fat. Det ska vara något kvar som du kan skapa vidare.
Därmed inte sagt att även en utställning på en liten ort kan få det att pirra lite:
– Jag vill gärna visa, men det är alltid en prövning att visa sina bilder. Jag blottar ju hela själen min!