Johansson: Fler, inte färre, parkeringsplatser, behövs

Signerat
PUBLICERAD:
Genom att minska antalet parkeringsplatser hoppas de på att göra livet så svårt för bilisterna att de väljer bort bilen, skriver Lars Anders Johansson.
Foto: Hasse Holmberg/TT
Försöken att straffa bort bilismen med höjda skatter och skambeläggning har inte fungerat. Därför har bilmotståndarna nu börjat skjuta in sig på parkeringsfrågan, skriver Lars Anders Johansson.

Genom att minska antalet parkeringsplatser hoppas makthavare förmå oss medborgare att välja bort bilen. Men färre parkeringsplatser skapar en rad problem, och är inte heller vad medborgarna efterfrågar.

Trots att vi svenskar gärna intalar oss att vi lever i landet lagom är Sverige på många sätt extremernas land. När vi gör något så gör vi det fullt ut. Det gäller inte minst på stadsbyggnadsområdet, där Sverige under efterkrigstiden blev hela världens experimentverkstad.

Under den modernistiska epoken hyllades bilen som framtidens transportmedel och de motorleder som entusiastiskt drogs kors och tvärs genom städerna gapar än i dag som öppna sår. I dag har pendeln svängt och bilen förkastas av samhällsplanerare och politiker ägnar mycket möda åt att fundera på hur bilismen ska minskas.

Medborgarna tycks dock fortfarande gilla bilen. Trots upprepade förutsägelser om att vi skulle ha nått “peak car” fortsätter bilägandet att öka. Det har aldrig funnits så många personbilar i Sverige som nu. Försöken att straffa bort bilismen med höjda skatter och skambeläggning har inte fungerat. Därför har bilmotståndarna nu börjat skjuta in sig på parkeringsfrågan. Genom att minska antalet parkeringsplatser hoppas de på att göra livet så svårt för bilisterna att de väljer bort bilen.

Ett färskt exempel är den statliga utredningen ”Samordning för bostadsbyggande” som nyligen presenterade sitt slutbetänkande. Där föreslås bland annat att kommuner ska kunna frångå att ställa krav på parkeringsplatser till nybyggda bostäder, den så kallade parkeringsnormen, till förmån för andra transportslag.

Byggherrar och fastighetsutvecklare utan långsiktigt intresse i bostäderna ser en möjlighet att komma undan billigare genom att slippa tillgodose de inflyttandes önskemål om parkeringsmöjligheter. På expanderande orter med bostadsbrist råder säljarens marknad och bostäderna säljs i alla fall.

Erfarenheterna från områden där det byggts färre parkeringsplatser visar dock att de insparade kostnaderna hamnar hos skattebetalarna istället, då kommunerna i efterhand fått råda bot på parkeringsbristen. Enligt en undersökning från Demoksop 2016 väljer 58 procent av de i Stockholm, Göteborg och Malmö som saknar parkering i anslutning till den egna bostaden att parkera på gatan. Var tionde bilist uppgav att de lade mer än en timme i veckan på att leta parkering.

Minskade parkeringsmöjligheter i städerna undergräver centrumhandeln och riskerar paradoxalt nog att leda till ökad biltrafik, då kunderna väljer köpladorna i ytterkantsområdena istället. Parkeringsplatser är också en nödvändig förutsättning för den pågående elektrifieringen av bilparken. Elbilarna behöver plats, både för att parkeras och för att laddas.

Sannolikt kommer dagens bilmotstånd att te sig lika verklighetsfrånvänt i backspegeln som modernisternas till dyrkan gränsande bilvurm. Att bygga bort parkeringsmöjligheter i en tid när den tekniska utvecklingen talar för att bilen fortsatt kommer att utgöra en central del i framtidens fossilfria trafikmix verkar kontraproduktivt. (SNB)

Lars Anders Johansson

Poet, musiker och journalist

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.