Lena Säther Haraldsson, Grums, har jobbat hela sitt vuxna liv på Gruvöns bruk. Hon har bara gott att säga om jobbet och den manligt dominerade arbetsplatsen.
– Jag har haft tur och jobbat med bra människor hela tiden.
Att kvinnor möter diskriminerande attityder inom de olika skogsrelaterade branscherna, och vad man kan göra åt detta, diskuterades på Paper Province jämställdhetsseminarium Wequality nyligen.
Paper province menar att fler företag behöver jobba aktivt med värderingsfrågor och inkluderande företagskultur för att vara attraktiva arbetsgivare i kampen om de mest kompetenta medarbetarna.
Men som kvinna ska man inte avstå från att söka sig till Gruvöns bruk om man är intresserad av att jobba där. Det menar i alla fall Lena Säther Haraldsson som varit på Gruvön i 39 år.
Paper province: ”Jämställdhet inte en mjuk fråga”Kulturen gör att kvinnor inte trivs: ”Det skrämmer mig att det finns kvar”Hon är idag operatör på KM7. Hon betonar att hon bara kan prata för sig själv och att andra kan ha andra upplevelser, men hennes erfarenhet av den manligt dominerade arbetsplatsen är enbart positiv.
– Ja, det måste jag säga.
Skev könsfördelning
I hennes skiftlag är det två kvinnor och 13 män, det vill säga till och med lite mindre andel kvinnor än rikssnittet. Men i det dagliga arbetet märks inte det, säger hon.
– Jag kan bara prata för mig och mitt skiftlag, men vi sliter, man tar i och går framåt. Skiftlaget är fantastiskt bra måste jag säga, det är aldrig någon som skäller och gnäller, vi bara jobbar.
Arbetet i produktionen på bruket har förändrats drastiskt med den tekniska utvecklingen, men fortfarande är det ett stundtals fysiskt tungt jobb.
– När vi får fastkörningar med tjock, åtta meter bred kartong krävs det att alla tar i.
Om det finns det en manligt färgad jargong eller manligt sätt att kommunicera så är det i alla fall inget som stör henne.
– Karlarna är mer rakt på sak. Det passar mig.
När hon började på bruket för 39 år sedan, var det ännu färre tjejer där än vad det är i dag. Som ung och dessutom kvinna kände hon en press att prestera på jobbet, men det var mest hon som satte den på sig själv, säger hon.
– Jag ville inte vara sämre, ingen skulle klaga på en. Men jag fick aldrig några gliringar för att jag var tjej, det var mer min egen inställning, jag ville visa att jag kunde arbeta.