Jämställdheten i skogsbranschen blir bättre, men det ser olika ut på olika arbetsplatser och machokulturen lever kvar på sina håll. Det menar Tina Flod, planerare på Sveaskog. Hon är en av de lyckliga som aldrig har märkt av någon särbehandling på jobbet.
– Men under gymnasiet var det en riktig machokultur och vi tjejer fick mycket gliringar, säger hon.
Tina Flod från Hagfors gick jakt- och viltvårdslinjen på Forshagaakademin när skolan var nystartad i mitten på 00-talet. I klassen gick det bara tre tjejer, och de upplevde att de fick bevisa sig mer än vad killarna behövde göra. Utbildningen präglades av en machokultur.
– Vi tjejer fick köra vårt eget race, säger hon.
Efter att ha läst in några ämnen på Komvux tog hon en kandidatexamen i biologi på universitetet. Men en framtid som forskare lockade inte, och biologjobben som fanns skulle innebära ständigt flyttande mellan uppdrag och städer, och av familjeskäl var det inget alternativ för henne. Tankarna på att jobba med skog dök upp när en person tipsade om Gammelkroppa skogsskola i Filipstad.
– Jag växte upp fem mil därifrån och hade aldrig hört talas om den.
Paper province: ”Jämställdhet inte en mjuk fråga”Lena en av få kvinnor i skiftlaget: ”Inga problem”Fick jobb direkt
På skogsskolan föll bitarna på plats för Tina Flod. En stor del av utbildningen bestod av praktik, och den gjorde hon på Sveaskog. Det ledde till jobb direkt efter utbildningen.
– Jag fick ett säsongsjobb först. Jag jobbade med röjningsinventering, föryngringsinventering, återväxttaxering och röjningsplanering från Karlskoga och norrut.
Jobbet passade Tina Flod perfekt, och säsongsjobbet övergick direkt i fast anställning.
I dag är hon planerare, vilket innebär områdesansvarig.
– Det handlar om ansvar för allt från att lösa situationer som uppstår, fallna träd som måste bort eller bäverdammar som ställer till problem, till planering av föryngring, gallring och naturvårdsskötselåtgärder.
I hennes grupp av planerare var hon ensam kvinna när hon började.
– I dag är vi fyra.
Varierar stort
Hon tycker att jämställdhetsarbetet går framåt fort i branschen, men variationerna är stora. Själv arbetar hon på ett bolag som har ett aktivt jämställdhetsarbete och som på olika sätt uppmuntrar kvinnor att söka sig till bolaget, men så ser det inte ut överallt.
Tina Flod deltog nyligen som Sveaskogs representant på Paper Provinces jämställdhetsseminarium Wequality, där deltagarna fick höra exempel på kvinnor i branschen som blir dåligt behandlade på grund av sitt kön.
– Det skrämmer mig att det finns kvar.
Tänk bredare
Arbetet med att få in fler kvinnor i branschen måste fortsätta, menar Tina Flod som tror att marknadsföring där kvinnor porträtteras i operativa roller spelar en viktig roll. Hon tycker också att skogsföretag ska tänka bredare när de söker upp unga som väljer utbildning och karriär.
– I dag söker de sig till skogsutbildningar, men det går många på andra utbildningar som inte har bestämt sig och som skulle kunna tänka sig en framtid inom skogen om de fick veta mer.
Kvinnor som är intresserade av ett jobb i skogen ska absolut ge det en chans, tycker Tina Flod. Det finns inget som gör att kvinnor inte skulle kunna göra jobbet lika bra som en man.
Datorkompetens viktig
Åkerierna har varit framgångsrika i att locka kvinnor säger Tina Flod, men maskinförarjobben lockar inte kvinnor i samma utsträckning. Kanske lever det kvar en bild av ett grabbigt yrke där man måste kunna meka med motorer tror hon. Men det stämmer inte längre.
– För att vara en duktig skogsmaskinförare behöver du kunna en del om datorsystem. Allt är datadrivet i dag.
Alla organisationer mår bra av jämn könsfördelning, menar hon.
– Det säger sig själv. I en mindre grupp blir det lätt en viss jargong, det gäller både mans- och kvinnodominerade yrken. En bättre könsbalans gör att allt blir mycket bättre och att det kommer fram mer sprudlande idéer.
Nästa mångfaldsfråga skogsnäringen behöver ta tag i, handlar om etnisk bakgrund menar Tina Flod.
– Där saknar vi mångfald helt i dag.