För ett par år sedan (före pandemin) ringde en kund till mig. Min kund äger och driver en framgångsrik ingenjörsbyrå. Han undrade om jag kunde tipsa om en inspirerande föreläsare i kommunikation.
Det kunde jag kanske, men jag ville först veta vad han skulle med en inspirerande föreläsare i kommunikation till? Jo, han hade tänkt på att det är mycket sällan eller faktiskt aldrig som han och hans ingenjörer gör tekniska fel. Den tekniska produkten är det alltid hög kvalitet på. Men när det någon gång går fel så beror det på brister i kommunikationen. Alltså ville han att en inspirerande föreläsare skulle komma och berätta om vikten av kommunikation för att de skulle motiveras att kommunicera bättre. Bra tanke, svarade jag, men jag har en bättre idé: Jag tror att ni behöver åka på träningsläger. Att kommunicera är en förmåga som byggs upp med träning, det är inte något en föds med eller sätter igång med efter en påminnande föreläsning. Ungefär som andra förmågor; till exempel att springa en viss distans. Att kolla in löpteknik på Youtube kan inspirera och motivera men det är först efter att du nött kilometer efter kilometer som du klarar att springa distansen.
Min kund, som är både nyfiken och modig, hakade på mitt resonemang. Så småningom hade vi ett tvådagars träningsläger i kommunikation med hela företaget, ett nästan 50-tal ingenjörer. Till en början var det med viss skepsis som ingenjörerna tog sig an våra olika övningar i kommunikation. Vad skulle det här vara bra för? En maskin är en maskin, liksom, och inte så mycket att prata om? Men efter en tids träning kunde även den mest teknikorienterade ingenjören märka att kommunikationen hade sina fördelar, inte minst när det kommer till maskinsammanhang.
Vad vill jag säga med denna historia? För det första; hur vi har det med varandra på jobbet har stor betydelse både för resultatet och för måendet (Ja! Det hänger ihop, tänka sig!) och därför är det viktigt att kunna prata öppet om det. För det andra; bra snack på jobbet är faktiskt inte en fråga om personkemi mellan människor som vi får acceptera om den finns eller ej, utan det är en förmåga som går att träna sig till.
Så? Varför gör inte alla som min kund och sätter igång? Om både resultatet och medarbetarnas mående blir bättre av en förmåga som det går att träna upp? Det enkla svaret är: för att det är skitläskigt! Att öppna upp och avslöja att jag känner mig osäker på en kollegas beteende eller att jag just nu inte alls förstår hur jag ska lösa ett problem är mänskligt att försöka undvika in i det sista. Det är snarare motsatsen vi är väldigt tränade i – att till varje pris undvika att avslöja oss. När vi i stället borde bygga tillit och vara sårbara och öppna med våra svagheter inför varandra.
Restriktionerna släppte och det var dags för alla ingenjörer att träffas fysiskt igen. Nu ska de börja jobba i team, och vad är en av de avgörande förmågorna för att team ska vara effektiva? Kommunikation förstås. Med hög energi satte bortemot 50 ingenjörer igång att fundera över på vilket sätt de skulle kunna jobba i team. De pratade om hur väl de lyckas med att be om hjälp och erkänna misstag men också att uttrycka förväntningar på engagemang och bidrag från kollegor. Efter ett par dagar med dem är jag helt säker på att deras teamarbete kommer att lyckas. För de har nyfikenheten på sig själva och modet att vara sårbara.