Miljöpartiet de vänsterradikala

Ledare
PUBLICERAD:
Språkrören Per Bolund och Märta Stenevi styr kraftigt åt vänster.
Foto: Carl-Olof Zimmerman/TT
Trots snart två mandatperioder i regeringsställning har Miljöpartiet inte blivit mer realistiska. Istället har de gått i motsatt riktning och blivit betydligt mer radikala, och det märktes tydligt på helgens partikongress.

Världsfrånvänd civilisationskritik har alltid funnits i Miljöpartiets nu 40-åriga DNA. Men den har åtminstone periodvis parats med en viss insikt om vad som är politiskt möjligt. I början var det också uttalat att man stod utanför blocken, och därmed också kunde appellera på en del borgerliga. Men allteftersom så har Miljöpartiet mer och mer blivit ett renodlat vänsterparti, för att nu sitta i regeringsställning med Socialdemokraterna.

Detta ledde en del observatörer att kalla MP för ett melonparti – gröna utanpå men röda inuti. Frågan är nu om dagens Miljöparti ens förtjänar det epitetet. Den politik som nu till stora delar antagits är rent vänsterradikal. Miljöpartiet de röda skulle vara en mer rättvisande beskrivning av var de hör hemma i dag. Få väljare verkar dock uppskatta det, och under lång tid har man legat runt och under fyraprocentsspärren i flera opinionsmätningar.

Svaret på hur de skall klara sig kvar i riksdagen tycks vara att bli ännu mer radikala, vilket onekligen verkar kontraproduktivt, men borde kanske glädja den borgerliga sidan. Det finns dock ett Vänsterparti som redan täcker upp den flanken, och genom att stå fast mot regeringen och Socialdemokraterna har V stigit i opinionen.

Den politik som Miljöpartiet nu ämnar bedriva skulle förutom att den hör hemma på yttersta vänsterkanten också vara oerhört skadlig för Sverige. Vi har redan sett vad gröna drömmar (och mardrömmar) har frambringat för politik när det gäller till exempel industriinvesteringar och invandring. Nu går de helt in på att höja bidrag och skatter och kraftigt urholka arbetslinjen, i det program för "social rättvisa" som antagits på kongressen.

Skatten på arbete, ägande, sparande och kapital höjs för att finansiera höjda ersättningsnivåer i välfärdssystemen, som sjukförsäkring, försörjningsstöd och a-kassan. Karensdagen skall också slopas och värnskatten återinföras. Garantipensionen skall också höjas, även för de som aldrig arbetat i Sverige. Alla kapitalskatter skall läggas i en "box" med tillgångar och skulder som sedan schablonbeskattas. Om man kan glädjas åt något så är det väl att förslag på höjd fastighetsskatt inte gick igenom, men bostadsrätter skall inte premieras framför hyresrätter, vad nu det skulle innebära för alla Sveriges innehavare av bostadsrätter.

Miljöpartiet visar också på hur statsfinansiellt oansvariga de är. De vill nämligen låna upp 100 miljarder kronor varje år för den "gröna omställningen". Då kommer man fiffigt runt begränsningarna i statsbudgeten så att man får "råd" med sitt vänsterpopulistiska valfläsk.

Vilka grundinstinkterna är i partiet är tydligt, och en som avslöjat sig direkt är språkröret Per Bolund som under en pressträff erkände att de tagit intryck av socialismen vid utformandet av sin politik. Han var också den som utan att tvekan räckte upp handen i Agendas partiledardebatt när frågan ställdes om någon för klimatets skull kunde tänka sig att inskränka våra fri- och rättigheter, såsom delvis skett under pandemin.

Detta är alltså det parti som Socialdemokraterna regerat med i snart två perioder och nu söker mandat för ett tredje. Det kan bli riktigt illa.

Detta är en ledarartikel som uttrycker tidningens politiska linje. Nya Wermlands-Tidningens politiska etikett är konservativ.