Vårdboendet Brattska gården i Vålberg har haft noll fall av covid-19 och under fredagen mottog de boende sin tredje dos med vaccin.
För undersköterskan Josefin Filipsson har ansvaret varit stort och inkluderat hela hennes familj.
– Vi har fått anpassa hur vi lever, säger hon.
Ledorden under pandemin har varit att samhället ska skydda de äldre. Men ansvaret för att hålla smittan utanför äldreboendena har i praktiken vilat på vårdpersonalens axlar.
Josefin Filipsson, 33, arbetar som undersköterska på Brattska i Vålberg där man haft noll fall av covid-19. En riktig bragd, skulle många säga. Men hur mycket arbete har egentligen legat bakom nollresultatet?
– Det har varit tufft och mycket av ansvar har legat på alla oss i personalen. Det är munskydd, visir, handskar och förkläde och när de ska duscha har det blivit tufft för personalen för det blir varmt, svettigt och slitsamt.
Ni har inte haft ett enda fall av covid-19. Vad har varit hemligheten tror du?
– Det vet jag inte, men vi har kämpat jättehårt för att hålla det under kontroll. Vi har lagt den tiden vi behöver för att hålla rent, även fast vi behövt slita lite extra. Vi har inte velat ha in det.
I framgångsreceptet finns också rigorösa hygienrutiner och av personalen en tidigt initierad checklista för vad som krävs i olika moment i kontakt med boende.
Familjen har fått leva strikt
Bakom masken och visiret finns också tonårsmamman Josefin.
– Man har fått ändra mycket hur man lever hemma. För man vill verkligen inte ha in smittan på boendet, utan man vill skydda de sköra. Man har också tänkt på de äldre man har runt omkring sig hemma, säger Josefin Filipsson.
På hemmaplan har livet anpassats. Alla ärenden har planerats i förväg och familjen har mestadels hållit sig hemma. För Josefins dotter på 15 år har den striktare tolkning av restriktionerna varit extra påfrestande.
– Hon har också fått hålla nere kontakterna och fått tänka extra. Bara för att jag jobbar där jag gör. Det är svårt i den åldern, men hon har kämpat på bra ändå. Hon har fått ha sina närmsta att umgås med.
Samarbete bland personalen
En annan möjlig orsak till att de lyckats hålla viruset borta från vårdboendet är personalens sammanhållning och tydliga gemensamma mål: de ska inte ha in smittan.
– Att leva mitt i pandemin, det klart att det är ett samtalsämne. Vi har stöttat varandra och vi har jobbat tillsammans för att inte få in smittan. Och då gäller det att alla hjälps åt.
Hur känns det nu när samhället öppnar upp?
– Man blir nervös och orolig för man vet inte vad som kommer hända. De släpper på restriktionerna, men vi håller på våra hygienrutiner. Bara för att restriktionerna släpper så är inte coronan över för det.
Äldreboenden och vårdboenden har varit ett ofta förekommande samtalsämne under pandemiåret. Uppmärksamheten har i mångt och mycket handlat om ansvaret att skydda de äldre från smitta och många har vittnat om en extra tuff arbetsbelastning.
– Jag hoppas att det ska leda till att vi undersköterskor får mer status. Att det ska synas vilket hästjobb vi gör, säger Josefin Filipsson.