Sande: Godhetssignaleringens ekonomi

Signerat
PUBLICERAD:
Sally Rooneys stöd för BDS-rörelsen medför med andra ord ingen större risk för sociala kostnader, skriver Blanche Sande.
Foto: Fredrik Sandberg/TT
Men ska man nu bojkotta det ena landet, framstår det som märkligt att välja Israel före Kina. Det kan till och med framstå som hyckleri, skriver Blanche Sande.

Den irländska författaren Sally Rooney fick i veckan större rubriker än hennes böcker någonsin givit henne. Orsaken är att hon inte vill att israeler översätter hennes senaste bok till hebreiska. Hon stödjer nämligen den så kallade BDS-rörelsen, som förespråkar bojkott och ekonomiska sanktioner mot Israel.

En snabb sökning visar att hon däremot verkar vara bekväm med att kinesiska översättningar av hennes böcker säljs i Kina.

Man blir onekligen nyfiken på hur Rooneys måttstockar ser ut. I det ena landet har medborgarna rösträtt, yttrandefrihet och grundläggande mänskliga rättigheter, till och med om de råkar vara kvinnor eller tillhöra en sexuell minoritet. Det andra landet är en diktatur med utbrett åsiktsförtryck, massövervakning och stora frihetsinskränkningar. Det pågår också ett folkmord på en religiös minoritet, de muslimska uigurerna.

Själv tycker jag inte man bör försöka begränsa människors tillgång till kultur bara för att de lever i en stat man inte gillar. Men ska man nu bojkotta det ena landet, framstår det som märkligt att välja Israel före Kina. Det kan till och med framstå som hyckleri. Men det kan också förstås som ekonomi. Vilken av de dubbla måttstockarna som används i vilket sammanhang har att göra med vilka vinster man kan göra, och vilka förluster man riskerar.

Det har knappast undgått någon att olika grupper behandlas på olika sätt i det offentliga samtalet. Det är socialt acceptabelt att, till exempel, säga nedvärderande saker om män men inte om kvinnor, eller uttrycka fördomar om vita personer men inte om andra. Vilka privilegier en grupp har i det offentliga samtalet bestäms, ironiskt nog, av hur underprivilegierade de anses vara.

Den som riktar kritik mot förment underprivilegierade personer eller grupper riskerar att mötas av hätsk opposition. Minns till exempel hur de som tidigt kritiserade hederskultur i Sverige mer eller mindre direkt anklagades för att ha rasistiska motiv. Även när det inte innebär någon ekonomisk förlust riskerar den som tar emot sådana anklagelser att förlora i popularitet och social status. Men på motsvarande sätt kan man också vinna i popularitet och social status genom att kritisera förment privilegierade grupper, eller uttrycka stöd för rörelser som Black Lives Matter.

Låt oss applicera privilegieteorin på Israel och Kina. Kineser är långt ifrån den grupp som betraktas som mest underprivilegierad. Östasiater är i allmänhet framgångsrika i västvärlden, till den grad att amerikanska universitet har anklagats för att begränsa andelen asiatiska studenter till förmån för personer med annan etnicitet och sämre studieresultat. Samtidigt har kineser lyfts fram som en utsatt grupp under coronapandemin.

Att kritisera Israel medför däremot nästan aldrig några sociala kostnader. Även när kritiken glider över i en negativ inställning till judar brukar man kunna komma undan med den. BDS-rörelsen har stämplats som antisemitisk av bland andra Anti-Defamation League och det tyska parlamentet, men den stöds ändå öppet av en lång rad kändisar, från Stephen Hawking till Pink Floyd-basisten och sångaren Roger Waters. Till och med öppen antisemitism möts ofta med flathet i västvärlden, inte minst eftersom den ofta kommer från grupper som betraktas som mindre privilegierade.

Sally Rooneys stöd för BDS-rörelsen medför med andra ord ingen större risk för sociala kostnader. Å andra sidan skulle hon förmodligen inte riskera några större sociala kostnader om hon vägrade låta kinesiska bokförlag översätta hennes böcker till mandarin.

Men Kina har 1,4 miljarder invånare. Israel har nio miljoner. Antalet läsare Rooney riskerar att förlora på sin godhetssignalering mot Israel är begränsat, medan den kinesiska marknaden är enorm. Sociala vinster och förluster spelar roll, men ibland är frågan rent ekonomisk.

Blanche Sande

Fri skribent

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.