Som gymnasieelev i Karlstad fick Tor Cederman egen nyckel till teckningssalen och han har fortsatt att skapa fritt genom hela livet.
Nu ställer han ut i Sunne och då blir det Värmlandspremiär för hans ”tantgranar”, i en utställning fylld av färg, glitter och minnen från Värmland.
Fem bordsgranar står i en parad mitt i gallerirummet på Sunne bibliotek.
Var och en av de fem är en hyllning av en kvinna från Tor Cedermans familj:
– Det är mormor och hennes medsystrar: två svägerskor och två systrar till mormor. Det är personer jag träffat och jag har velat klä dem fint och göra dem till julgranar. De var så försynta och ganska hårt hållna, som kvinnor och från sina respektive ursprung, så jag tyckte att de skulle få något riktigt fint.
Att få en hyllning som tar formen av en gran – hur tror du de skulle reagerat på det?
– Jag vet inte om mormor skulle vara så jätteförtjust, men å andra sidan är det jag som bestämmer nu. Jag vill hedra henne och hennes systrar och då ska de få något fint, slår Tor Cederman fast.
Omgiven av kvinnor
Mormor Märta får en sval gran i blått och vitt, men det är värme i hans röst när han berättar om henne.
– Hon var världens bästa mormor! Jag hängde mycket med mormor när jag var liten. Jag var omgiven av idel kvinnogestalter. Antingen hade gubbarna dött eller också var alla fäder frånvarande på den tiden. Min pappa var borta hela tiden. Jag är väldigt präglad av den uppväxten. Mormor lärde mig inte bara att sy och laga mat, utan också att gräva och sätta potatis och tömma skittunnan. Såga ved var det mormor som lärde mig.
Minnen från Värmland
Från livet med mormor kommer också återbruket, som är ett återkommande tema i Tor Cedermans konst.
– Man tog ju tillvara på allting. Man klippte mattrasor och vävde mattor av gamla kläder och sydde lapptäcken. Jag gillar det. Då väver man in en historia också.
Också innehållsmässigt präglas konsten av minnena från uppväxten i Värmland. Själv är han född och uppvuxen i Karlstad, men mamma var från Filipstad och där bodde hans mormor och de andra tanterna.
”Min historia”
– Det här är ju min historia. Jag har ingen annan att ta till. Jag ska inte berätta någon annans historia i min konst, säger han.
Granarna är också en blinkning till de överdådigt dekorerade prinsessorna han tecknade som liten.
– Jämför man de teckningarna med julgranarna så finns det påfallande likheter!
Mer bildkonst
Han har ställt ut i betydligt större lokaler än så här – Rydals museum i Borås! Not Quite i Fengersfors! Wij Valsverk i Ockelbo! – men också på den relativt lilla ytan på Galleri Björken ryms många olika aspekter av hans konstnärskap.
Där finns nu granskulpturerna, men också textila bonader, stora hjärtan och även bildkonst i form av papperscollage. Det sista har det blivit mer av på senare tid.
– Jag tycker det behövs för att väga upp det textila och glittret.
Inga spärrar
I en konstvärld där det smala, mörka och raka ofta hyllas, går Tor Cederman ofta in med glitter, starka färger och mycket av allt.
– Jag har inga spärrar där. Att inte ha spärrar är grejen. Jag kan göra grått också och har jobbat mycket med svartvita teckningar. Jag vill inte begränsa mig.
Sedan han i maj fick ett tvåårigt arbetsstipendium från Konstnärsnämnden, har han än större möjligheter att experimentera och utforska, inte minst bildkonsten.
– Jag ska väl inte fastna i glitter och textil hela livet. Det får bölja litegrann fram och tillbaka. Det får inte bli för enahanda. Det är vansinnigt roligt att få kasta loss! säger han.
Inte som att göra korv
Stipendiet ger honom extra tid att låta saker mogna.
– Konst är inte som att tillverka korv. Du måste lägga in så mycket av dig själv i det. Du måste in med något personligt som en pant, annars blir det inte konst. Det kan bli bra och fint, men det kanske inte berör. Den bästa konsten som är fantastisk åt alla håll och kanter kan se ut precis hur som helst, men den ska beröra på något vis. Det ska hända något och det tar tid att hitta rätt i den processen.