Värmländsk popdebut lyfts fram internationellt: "Svårt att ta in"

Hennes popmusik rymmer stora känslor och bottnar ofta i det personliga.

Efter både omvägar och återvändsgränder debuterar nu Elin Lundgren under artistnamnet Gerd med singeln "Lies For A Liar", en låt som ger löfte om något stort.

Med artistnamnet Gerd har 26-åriga Elin Lundgren från Karlstad valt att ducka för det förväntade, trotsigt har hon hoppat ur de snäva mallarna för hur en kommersiell popartist ska verka, skriva och låta. Två gånger har hon vänt London ryggen då utbildning och krav inte motsvarat hennes förväntningar.

Lustig nog är det just en av de mest profilerade brittiska musikjournalisterna som nu väljer att lyfta fram Gerds debutsingel – Zane Lowe är ursprungligen från Nya Zeeland, men har under många år varit programledare på BCC. Numera jobbar han på radiostationen Apple Music 1 där han bett om att få bli den som premiärspelar Gerds debutsingel "Lies For A Liar".

– Jag älskar trots allt London, utbrister Elin Lundgren och berättar hur hon direkt efter Älvkullegymnasiet i Karlstad packade gitarren med sikte på staden. Det var ju hennes favorit Adeles hemstad och dessutom var flera av hennes vänner också inställda på ett liv i den engelska huvudstaden.

– Under mitt första år där åkte jag mest runt med min gitarr och gjorde smågigs. – Jag var bara 18 och musiken var en avlägsen dröm. Jag saknade ett musikaliskt sammanhang och flyttade till Stockholm i stället.

I tre omgångar har hon bott i Stockholm, totalt är hon nu inne på sitt sjätte år i staden som bjuder på höstregn när vi hörs. Det har varit en lång och i stunder rejält kurvig väg som lett fram till debutsingeln som släpps på torsdagskvällen.

– "Lies For A Liar" har gjorts om ett antal gånger under tre års tid, säger Elin och börjar nysta i varför det tagit så lång tid.

– Jag behövde skriva en mängd låtar för att veta hur jag ville att min musik skulle låta. Det tog helt enkelt ett tag att bli redo, att hitta mig själv som artist. För mig kommer konsten först, jag ville känna mig säker på mitt kreativa uttryck innan jag släppte ifrån mig någon musik.

Hon saktar ned rösten för att orden känns viktiga.

– Jag vill göra något som genuint känns som mig. På gott och ont är jag väldigt personlig i det jag skriver. Det händer något med rösten, med känslan när man sjunger om något man själv har upplevt. Min musik består av många stora känslor. Jag har känt mycket kring det de handlar om.

"En svår dröm att jaga"

Hon skriver text och musik – ofta i ensamhet vid pianot – och samarbetar med olika producenter när låtarna ska få form. "Lies For A Liar" är gjord tillsammans med Isac Cederborg som hon träffade i Dalkarlså norr om Umeå. Där pluggade de musik tillsammans och blev nära vänner. Det var i Dalkarlså Elin Lundgren hittade sitt musikaliska sammanhang, fann musiker och låtskrivare med samma ambitioner och drömmar.

– Det var först när jag var 23 som jag bestämde mig för att satsa helhjärtat på musiken. Det är många saker i livet som är intressanta och roliga, men musiken gör jag för mig. Det är en svår dröm att jaga.

Under flera år valde hon bort musik till förmån för andra studier. Det akademiska livet var framgångsrikt – hon har en kandidat i utvecklingsstudier, men samtidigt levde hon med en saknad.

– En dag så stod det klart för mig: jag behövde göra det jag kände en passion för. Jag tvärslutade studierna och sökte mig åter till London, den här gången till en musikskola. Jag for dit med stora drömmar och förhoppningar om att det skulle bli mitt livs roligaste tid. Och mycket var roligt och inte minst lärorikt. Men det var inte allt jag hade trott. Det en helhjärtad satsning, jag skulle plugga musik i tre år. Men det blev bara ett. Jag fick tänka om igen.

Hon berättar om sina erfarenheter inom musikbranschen.

– Det finns en väldigt tydlig mall för hur musik ska låta hos många som arbetar med musik. Det ska vara gångbart kommersiellt och så vidare. För mig har det där alltid varit svårt för jag växte upp i en familj där vi älskade musik utan att nödvändigtvis vara musiker.

Hennes föräldrar har alltid månat om att hon ska hitta sin egen röst.

– I början försökte jag låta som andra artister, jag älskade till exempel Carola när jag var liten så jag ville sjunga som hon. Men mina föräldrar var tydliga med att jag skulle låta som mig själv.

Under tonåren manade hennes musiklärare henne att söka sig mot operavärlden, hennes röst har omfång och dynamik och hon nämner Kate Bush som en livslång influens. En mer nutida referens till hennes egen musik är brittiska Florence Welch i bandet Florence + The Machine.

– Jag har sjungit och pluggat musik i så många olika sammanhang. Från kören i Vikenkyrkan i Karlstad vidare till Kulturskolan och det har varit opera, musikal och allt annat. Under många år gjorde jag indiemusik, lugna låtar som många tyckte var "svåra".

Under tiden i London blev hennes musik mer pop-orienterad.

– Där möttes jag av de där mallarna kring hur man ska låta. Det skulle vara bakgrundsdansare och låtarna fick aldrig vara längre än tre minuter. Allt jag förväntades vara för att få göra min egen musik skapade ett kaos. Jag blev tvärtom.

Efter en uppgiven suck tar hon upp tråden.

– Saknaden efter kreativ frihet var så stor. Det var först hemma i Sverige som jag hittade rätt.

Att göra den resan – ryggsäcken packad med stora förväntningar och drömmar – och uppleva en så stor besvikelse – hur upplevde du det?

– Det är alltid svårt när det inte blir som man har förväntat sig. Men jag tror också att jag kände en styrka i att jag faktiskt tog beslutet att åka därifrån. Jag bestämde mig: "Nej, det är inte så här jag vill att min musik ska formas". Jag vill inte vara med i hetsen som det var att skapa något under de givna premisserna. Det skulle skrivas fem låtar i veckan och det fanns ingen känsla för hantverket. Allt kretsade kring ett kommersiellt tänk.

– Det jag tog med mig var att jag stärktes i känslan av att om jag ska göra det jag känner så passionerat för, så ska jag göra det på mitt eget sätt.

Vad i musiken är det som resonerar så djupt i dig?

– Jättebra och svår fråga. Det kommer någonstans inifrån och går inte att förklara. Men jag kan ge ett exempel på hur musiken kan verka i mig – under en period gjorde jag melodier för olika människor. Det låter flummigt, men jag gjorde melodier som lät som personer jag kände. Melodin skapade en bild av personen liksom. Som "Lies For A Liar" till exempel – den melodin är min lillasyster Emma. Det är hennes melodi. Sedan kom en text som jag inte reflekterade över så mycket just när jag skrev den. Men efter ett tag när jag såg tillbaka så förstod jag att den handlade om den väldigt destruktiva relation som jag levde i då. En relation där vi båda förskönade sanningen – lögner för en lögnare.

Hon gör ett försök att sammanfatta:

– Alltså, det är så häftigt med musiken, hur jag ibland kan få mig själv att förstå och inse saker. Att göra musik är som att föra ett ärligt samtal med sig själv. För mig skapar den klarhet och insikt.

"Tack vare Dolph Lundgren"

När hon skapar musik tänker hon bort alla begränsningar, låter sig inte styras av genretänk eller kategoriseringar.

– Jag inspireras av artister som inte fastnar, som låter sin musik växa utifrån vad som känns rätt. Jag försöker hela tiden bara känna in vad som gör en låt rättvisa.

Med ett bubblande skratt berättar hon om sin förkärlek till det teatrala.

– Jag är en teaterapa! Inte alls liten och lågmäld. Musikal och teater gjorde jag mycket som liten, har alltid älskat att klä ut mig och göra roller. Det finns mycket kvar av det när jag nu gör musik som vuxen.

Det här med att vilja gå in i roller – är det därför du har valt ett artistnamn?

– Nej, det kom när jag bodde i London. Jag fick höra många konstiga engelska versioner av "Elin". Lundgren funkade bra, mycket tack vare Dolph Lundgren, men jag blev ofta Ella, Eline eller liknande. Skulle det fungera för en engelskspråkig publik behövde jag ett annat namn.

Gerd är inte direkt så Brittish sounding?

– Haha, nej. Jag valde mellan Mona och Gerd. Mona heter min väldigt musikaliska mormor, Gerd heter min farmor. Det är också mitt andranamn. Det kändes fint att ta det namnet, att låta farmor vara med.

Det har alltid varit självklart att göra musik på engelska för dig?

– Ja. När jag började på allvar hade jag en fot i England och den andra i Sverige. Det kändes naturligt att göra musik som skulle funka överallt.

England verkar redan ha fattat ett visst tycke för dig, hur känns det att få sin debutsingel framlyft av en av musikbranschens största profiler?

– Jag är bara så otroligt tacksam. För att folk vill lyssna. Det känns galet att en så stor musikpersonlighet överhuvudtaget har tagit sig tid att lyssna.

Det har varit en lång resa fram till debut, nu under torsdagskvällen kommer du att nå ut till väldigt många lyssnare.

– Ja, verkligen. Det kommer att kännas speciellt på fredag. Jag kommer nog försöka att ge mig ut och plocka svamp. Ta några djupa andetag. Allt det här är svårt att ta in om jag ska vara ärlig.

"Lies For A Liar" finns ute nu.